Bröderna Rongerdahls segertåg...

Det hängde på håret för Rongedals

Vi borde egentligen varit uträknade

Två skalliga farbröder i tv-rutan, då sätter väl tittarna kaffet i halsen, sa Rongedals. I stället gjorde de en dundrande succé!
- Vilken tur att vi rakade av oss håret...

Allas Veckotidning nr 32, 2008

Bröderna Henrik och Magnus Rongedal, 43, kommer aldrig att glömma fredagen den 26 januari 2007. Med bara två dagars varsel ställde de upp i ”Så ska det låta”, sedan någon fått förhinder.  Framför tv-apparaterna bänkade sig 1,8 miljoner tittare. Först gick det så dåligt, att de fick en tröstpoäng av motståndarlaget Annelie Rydé och Lill Lindfors. Sedan körde de om och vann alltihop. De tog dessutom tv-tittarna med storm.

- Folk satte väl kaffet i halsen när två skalliga farbröder plötsligt dök upp i rutan, skrattar Henrik, när vi promenerar omkring bland Vita bergen på Söders höjder i Stockholm.

Till och med Bert Karlsson hörde av sig. Nu är det bråttom, sa han. Henrik och Magnus hade is i magen och tackade nej. De valde ett annat bolag, vars artister de i åratal hade levererat låtar till.

- I andra yrken blir man premierad ju längre man håller på, säger Magnus. Lönen går upp. 
Man når allt högre positioner och blir mer och mer respekterad. I vårt yrke är man helt ointressant efter 30. Därför var det extra roligt att få slå igenom vid 41 års ålder. Och vi visste vad vi ville göra. Vi har ju hållit länge och har god branschkännedom. Och inte bryr vi oss om utseendet heller som 20-åringar gör. Vi har gett upp det där.

Som barn var bröderna blonda med och försedda med tunt spikrakt hår. Ni har mitt hårfäste grabbar, sa pappan. Ni kommer att bli flintskalliga.

- Det var okej, säger Magnus. Vår identitet har aldrig suttit i håret.

Han var den som först klippte sig allt kortare. Sedan fortsatte han med rakapparaten hela vägen runt. Det var enklast så.

- Och nu är det mode, konstaterar Henrik. Vilken tur!

Efter ”Så ska det låta” började telefonerna ringa oavbrutet hemma hos Rongedals. De var turligt nog redan frontsångare i bandet Off Duty och hade en bred repertoar. Det var bara att börja boka spelningar.

- Jag har aldrig pratat så mycket i telefonen i hela mitt liv, säger Magnus. I ett enda slag var vi småföretagare. Jag tror inte att vi hann in i studion och skriva låtar på fyra månader.

Pappersjobbet har ett ”management med strategitänk” tagit över nu. Själva har Rongedals återgått till att skriva låtar. 

- Nu slipper vi allt det där som vi är dåliga på och som tar sån tid.

Henrik och Magnus bor i varsin rosa villa på varsin sida om motorvägen i Mälarhöjden utanför Stockholm. Henrik är gift med Christina och har barnen Tova, 14, Ida, 12, och Otto, 11 år. Magnus är gift med Karin och har barnen Axel, 13, Arvid, 11, och Anna, 9 år. Båda har studio i källaren. Det är där landsplågor som den nu aktuella ”Just a minute” kommer till.

- När jurygrupperna i Melodifestivalen hade röstat, låg vi faktiskt tvåa, konstaterar Henrik. Sedan slutade vi på fjärde plats. Men låten ligger på svensktoppen och spelas ofta i radio. Intresset från utlandet är också stort. Europa sneglar mycket på Sverige, när det gäller schlager.

Svårt med fästmön

Bröderna Rongedal, som faktiskt är tvåäggstvillingar, växte upp i Molkom, där deras pappa var provinsialläkare. Mamman var läkarsekreterare på mottagningen och fanns därför också till hands för de fyra sönerna varav Henrik och Magnus är yngst. Musik var det stora gemensamma intresset. Henrik spelade blockflöjt, klarinett, saxofon och gitarr. Magnus spelade trummor. Och så sjöng de förstås.

- Henrik och Christina blev ett par redan på gymnasiet, berättar Magnus. Det var faktiskt lite omtumlande för mig. Plötsligt stod min tvillingbror närmare någon annan. Men Christina är en klok tjej. Hon såg att det var svårt för mig. Tack vare henne gick det snabbt över. Henrik märkte förstås ingenting. Han var ju förälskad.

Henrik och Christina flyttade till Uppsala, där de studerade, jobbade och sjöng i kör. Han startade även ett partyband som spelade på fester. Magnus flyttade till Stockholm, där han var banktjänsteman några år, innan han blev sångare i bandet Big Money. På fritiden sjöng han i Högalids motettkör, där han mötte sin Karin. Ovetandes om varandra började bröderna planera för bröllop på varsitt håll den 1 augusti 1992.

- Det fick bli en kompromiss, säger Henrik. Christina och jag gifte oss i Dalby kyrka utanför Uppsala den 1 augusti. Sedan for vi i bil till Frankrike på tre veckors bröllopsresa. Väl hemma igen åkte vi direkt upp till Stockholm, där Magnus och Karin gifte sig i Högalidskyrkan. Samtidigt bytte vi namn till Rongedal.

Okänd släkting

Namnbytet har sin egen historia. Brödernas mamma kom till Sverige som finskt krigsbarn och växte upp i ett prästhem vid norska gränsen. Hennes adoptivfar härstammade från en präst vid namn Räf i Rongedala mellan Borås och Ulricehamn. Därav namnet Rongedal som halva släkten tog sig. Strax före Melodifestivalen satt Magnus och googlade på namnet. Han hittade en Anna Rongedal och blev nyfiken.

- Jag tog kontakt med henne. Det visade sig att hon är silversmed och designer.

Det är hon som har designat silverörhänget som Magnus bär, visar det sig. Han bär dessutom en ring hon har gjort.

- Henrik fick också en ring, men den är hos Anna för finjustering. Hon har dessutom gjort manschettknappar till oss och halsband till grabbarna i bandet. Alla smycken har ett R ingraverat som symbol för namnet.

Magnus var den som först började spela på heltid. Han kom tidigt att samarbeta med branschens stora stjärnor. När det kom fram, att det fanns en Rongedal till som är precis lika bra, fick Henrik lämna studierna för showbusiness. Första gemensamma jobbet var att backa upp Jerry Williams på Hamburger Börs 1994 och på den vägen är det. Det finns knappt en svensk artist de inte har jobbat med. Efter succén i ”Så ska det låta” lyckades de dessutom befästa sin position på den svenska stjärnhimlen i Melodifestivalen.

- Veckan före festivalen var väldigt jobbig för min dotter Tova, säger Henrik och skrattar gott. Jaha! Nu ska pappa stå där på scenen igen och göra bort sig hur mycket som helst. Måste du göra det där, frågade hon. Hon tyckte det var jättepinsamt.

Pinsamma pappor

Magnus konstaterar att deras sex barn tar framgångarna med ro. De har varit med på turnéer sedan 1995 och är inte det minsta imponerade.

- För dem är vi bara tråkiga pappor. Det är samma gamla frågor, när vi kommer hem. Vad får vi för mat? Åh, vad äckligt! Och svensktoppen? Vad är det? De är ju i den åldern.

Inom kort dyker Rongedals upp i SVT i ett helt annat sammanhang. I åtta halvtimmasprogram inför OS ska de vara tittarnas ciceroner i Kina.

- Vi reste runt i Kina i 11 dagar med ett filmteam och ser oss mer som tittarnas förlängda arm än som programledare. Vi möter kineserna och deras kultur på deras hemmaplan och bjuder på vår musik. Det är med andra ord ett riktigt kulturutbyte.

Serien om Kina är inspelad på engelska med titeln ”Same same but different”. Tanken är att programmet ska sändas i många länder vilket kan betyda början på en internationell karriär för Rongedals.

- Det var onekligen ett annorlunda uppdrag under några mycket hektiska dagar. Så fort vi hade landat, sattes kamerorna på. Sedan jobbade vi hela tiden, tills vi åkte hem igen. Men vi kom väldigt nära människorna, tyckte vi. Vi hälsade på hos konstnärer, satt och pratade i människors kök och var med på bröllop. Det var verkligen inte mycket som skilde oss åt. Speciellt som vi möttes genom musiken och genast var på samma våglängd. Kineserna är ungefär lika stolta som vi nordbor är. 

- Vi fick till och med uppträda med sångerskan Wei Wei som ska inviga OS och är Kinas absolut största stjärna. Hon har sålt 200 miljoner skivor och är lika stor där som Madonna är i den övriga världen.

Rongedals har släppt sin första riktiga cd. Därmed har de lämnat studion för den här gången.  

- Vi har suttit instängda en månad. Det har tagit hårt på krafterna. Nu vill vi ut i dagsljuset och träffa folk. Det är ju i mötet med andra människor musik börjar och slutar. Nu när vi har fått ett forum för vår musik, så vill vi jäklar anamma ut och spela. Så fort som möjligt vill vi ut och möta den publik som stöttat oss. Sedan ser vi fram mot att få spela in nästa skiva. 

Monica Antonsson

Fotograf: Kurt Pettersson

Artikeln publicerad i Allas veckotidning nr 32, 2008