Ann-Louise Hansson

Hemmets Journal

Nr 43, 1990

Vid 44 års ålder har Ann-Louise Hansson äntligen förverkligat en gammal dröm:

Nu har jag blivit målare 

- precis som morfar!

Över 600 låtar har Ann-Louise Hanson hunnit spela in under sin karriär som en av Sveriges mest populära sångerskor. Nu ägnar hon mer och mer av sin tid åt nya hobbyn målning. Men några planer på att ställa ut har Ann-Louise inte. 

Allas Veckotidning

Nr 30, 1991

Bruno rosslade och var alldeles blå - jag var övertygad om att han skulle dö ifrån mig!

Livet hänger på en skör tråd, det fick Ann-Louise Hansson och hennes man Bruno Glenmark klart för sig för en tid sedan, då Bruno höll på att dö på en hamburgerrestaurang. 

Nu börjar de tillsammans en helt ny fas av sitt liv, på Franska rivieran

_________________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning

Nr 35, 1994

Serien: Mitt första hem

Natt efter natt smög vi runt i huset - till slut skulle väl inkräktarna lämna oss i fred...

Ramattan från det första hemmet finns kvar, den fula tavlan likaså. Men annars har ganska mycket förändrats för Ann-Louise Hansson och Bruno Glenmark. 

Idag pendlar de mellan sin skärgårdsidyll och huset på Franska rivieran. 

Och numera får de garanterat sova ostörda. 

Det var en mycket speciell dag för Ann-Louise Hansson och Bruno Glenmark när de fick bära in sina möbler i den nybyggda villan i Åkersberga. Året var 1966 och de var alldeles nygifta. De hade föst tänkt bygga sig ett hus själva och följaktligen letat efter en lämplig tomt. Men de insåg att tiden inte skulle räcka till. Det var bättre att köpa något färdigt.

Trots att Ann-Louise var så ung, bara 23 år gammal, var hon redan väl etablerad i schlagerbranschen. Redan 1956 sjöng hon in sin första grammofonskiva efter att ha upptäckts av producenten Anders Burman. Fyra år senare var hon vokalist i Leif Kronlunds orkester där hon träffade Bruno, trumpetaren som blev mannen i hennes liv.

Skivsuccéerna avlöste varandra och den tyska marknaden låg vidöppen när hon i mitten av 60-talet tog klivet in i visans värld. 

Hon åkte på turné med trubadurerna Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström och gjorde stor succé. Vid tiden för bröllopet låg ”I natt jag drömde” på hitlistorna och strax därpå kom ”Jag hade en gång en båt”. Lilla fru Glenmark var med andra ord mycket framgångsrik när Åkersbergahuset togs i besittning

Smaken ändras

- Det var fantastiskt att flytta in i sitt eget hus, säger Ann-Louise och tittar på bilder från ett hemma-hos-reportage från 1967. Vi tyckte att det var så stort så stort. Vi hade fyra rum, kök och badrum på övervåningen och gillestuga, bastu, tvättstuga och lekrum på bottenplanet. Det var så fint, tyckte vi. Tänk vad smaken förändras.

Ann-Louise fastnar för några bilder tagna i vardagsrummet. Där står spinnrocken de köpte för 25 kronor på en auktion i Delsbo och tevagnen som Bruno några år senare körde döttrarna på i full karriär genom huset.

- Mattan har vi rullat ihop och gömt under en säng. Den ska Josefin få när det blir dags för henne att sätta bo. De bruna sofforna ska Jenny klä om. De är av högsta kvalitet från Gärsnäs Möbler i Skåne. Lampan är skrotad. Den slängde vi för några år sedan.

I vardagsrummet stod en fin italiensk lampa med sammetsmönster på skärmen. På golvet låg en lejongul ryamatta. Det påminner om den som Bruno knöt alldeles själv när han var ungkarl och bodde omodernt med kakelugn på Tavastgatan i Stockholm.

Gnällig stol

- Varför gjorde jag det? Var det någon slags terapi, undrar han medan Ann-Louise skrattar och påpekar att det var inne att knyta ryamattor då.

Gillestugan i Åkersberga hade ljudisolerande plattor i taket. Där skulle nämligen spelas musik, var det tänkt. Det blev säkert en och annan jamsession där när vännerna kom på besök.

- Där är korgstolen som gnällde och studiofåtöljen jag köpte för 250 kronor. Det var surt förvärvade slantar när man pluggade och var ungkarl. Jag tror att Jessica fick den sedan, säger Bruno. Och tavlan var ful redan då. Den hänger på toaletten numera.

Ann-Louise skrattar gott åt bilden av sitt gamla kök. Inredningen var så genomtänkt att bordsduken gick ton i ton med trasmattan på golvet.

Då som nu var det en dyrbar affär att möblera ett hus. Men Ann-Louise och Bruno jobbade hårt med turnéer som ofta innebar tre framträdanden per dag.

- Vi turnerade året om och körde i full fart mellan folkparkerna, säger Bruno. Vi plockade upp instrumenten, gjorde vår show, packade ner dem igen och drog iväg till nästa ställe. Sedan sov vi i baksätet på den stora Forden. Mellan varven åkte vi hem för att sköta bokningar, repetera och spela in plattor. Om vi har tur så kan vi kanske stanna i yret tills vi fyllt 30, sa vi då.

I mars 1968 föddes tvillingarna Jenni och Jessica. Men redan i december visste Ann-Louise och hon skulle bli tvåbarnsmamma.

- Jag var hemma hos mina föräldrar och lade mig att vila. Då formades liksom en falukorv på magen med en grop i mitten. Det syntes tydligt att de var två. Kom och titta, ropade jag. Det måste vara tvillingar.

Turnerade efter förlossningen

Bara tre veckor efter förlossningen gav sig Ann-Louise ut på turné och ett halvår senare hade hon premiär på en show på Hamburger Börs. Mormor och en barnflicka hjälptes åt med bestyren därhemma.

- Jag fick de bästa recensioner jag någonsin fått. ”Vad har hänt med Ann-Louise”, undrade tidningarna som trodde att moderskapet hade gjort mig till en helt ny artist. Kanske var det sant också. Man mognar när man får barn. Jag tyckte inte längre att karriären var så viktig. Jag hade ju alltid Bruno och flickorna.

Att plötsligt ha två småttingar i huset var inte precis någon dans på rosor. Det blev mycket nattvak de första åren. Om ena dottern skrek så vaknade den andra och tvärtom.

- Det tog fyra år innan vi fick sova en hel natt båda två. Vi turades om att vara uppe om nätterna, säger Bruno.

I HV:s arkiv finns några bilder från 1969 när tvillingana är omkring ett år gamla. Mattan är densamma liksom soffgruppen. De flesta tavlorna är målade av konstnärinnan Anna-Stina Ehrenfeldt-Dahlström som är god vän till familjen.

- Jag har aldrig varit så pigg och smal som då, suckar Ann-Louise som säger att hon har lagt på sig hela tre kilo under sommaren. Det märks naturligtvis inte. Hon är en ovanligt parant kvinna som otroligt nog närmar sig de 50. I april slår hon till med halvsekelsjubileum.

Familjen flyttade till Vallvägen i Stocksund 1970. Samma år bilades gruppen Glenmarks med Brunos brorsbarn Karin och Anders. Tillsammans skördade de stora framgångar.

- Vi hade massor av låtar på Svensktoppen, säger Bruno och minns rekordnoteringen 14 hitlåtar på bara ett år. Vi upplöste gruppen efter fyra år medan vi fortfarande var på topp. Karin och Anders ville pröva sina vingar på annat håll och Ann-Louise hade sin karriär att tänka på.

Hemmets Veckotidning hälsade på 1970. Tvillingarna var drygt två år gamla och fulla av bus. De poserade snällt för fotografen i en liten kanapé tillsammans med mamma och pappa.

- Kanapén köpte vi för 500 kronor på en loppmarknad utanför Kungsbacka. Vi släpade hem den i turnébussen och den har följt oss genom åren. En tid stod den i studion, så det är många artister som har vräkt sig i den. Nu står den hos en tapetserare i Stocksund och väntar på att bli omklädd för tredje gången.

Löshår och spetsblus

Ann-Louise var klädd i högsta mode när bilderna togs. Hon hade illgröna byxor med utsvängda ben, svart genomskinlig spetsblus och stickad väst. Och så löshår förstås som var vanligt då. En stor bastuba av mässing figurerar på en del av bilderna. Den inledde sommarens parkshower det året.

- Killarna marscherade in genom parken och fram till scenen. Bruno gick först med den där bastuban, skrattar Ann-Louise. Jag tror till och med att de hade engelska uniformer på sig som vi hade hyrt av Riksteatern.

Jenni och Jessica lät sig fotograferas i barnkammarens våningssängar. Med dockorna i famnen tittar de ner som för att säga god natt.

- Jag brukade ligga på golvet och läsa sagor, suckar Ann-Louise och minns hur flickorna såg ut nerifrån. Se, så gulliga de var.

- Sängarna är borta nu men vi har sovit i dem allihop. När flickorna kom till oss om nätterna, smög Bruno och jag in i barnkammaren för att få sova ifred. Vi gick fram och tillbaka mest hela nätterna.

Efter några år flyttade familjen till ett betydligt större hus, en före detta livsmedelsbutik och bostad i Stocksund. Bruno byggde om affärsdelen till en studio, där många skivsuccéer sedan spelades in. Bland andra countryplattorna med Ann-Louise i slutet av 1970-talet.

- De här bilderna måste vara tagna 1975, säger Bruno och öppnar ett nytt kuvert med foton. Josefin ser ut att vara ungefär ett år gammal.

- Titta! Där är gräsklipparen jag har kört hela sommaren. Den håller än. Det kan man kalla kvalitet!

Längtar hem

Jenni och Jessica har för länge sedan flyttat hemifrån medan Ann-Louise, Bruno och nittonåriga Josefin är bofasta i en liten by på Franska Rivieran. De har tillbringat sommaren i skärgårdshuset utanför Stockholm med att fiska, måla, trädgårdsarbete och umgås med döttrarna och deras pojkvänner.

- Nu längtar jag faktiskt hem till Frankrike, säger Ann-Louise. Där får jag alltid kaffe på sängen. Det får jag inte här.

Hon berättar rart om Bruno som stiger upp prick kockan fem i sju varenda morgon för att höra de svenska nyheterna. Därefter går han till bagaren och köper färskt bröd. En stund senare väcker han hustrun med färskpressad juice och en stor kopp kaffe.

- Åh, så gott! Det har jag inte fått på hela sommaren. Det längtar jag efter nu. Vilket behagligt sätt att vakna på!

Ann-Louise och Bruno har fullt upp i sitt franska paradis. Två dagar i veckan spelar de golf. Hon går dessutom på målarkurs och en kurs i franska. På fritiden målar hon utsikten från sitt köksfönster och andra vackra motiv i olja på duk. Hon gör det för skaparglädjens skull medan Bruno komponerar i studion.

- Vi brukar handla tillsammans i saluhallen. Det är jätteroligt. Hemma i Sverige följde Bruno aldrig med. Att handla och laga mat tillsammans är faktiskt en upplevelse.

Minnena från det sorglösa 60-talet känns numera avlägsna. Då var det mest bara jobb från morgon till kväll i en bransch utan garantier.

- Jag kunde aldrig drömma om att vi en dag skulle kunna välja vår vardag på det här viset. Att vi utan bekymmer skulle kunna bo halva året i Sverige och halva i Frankrike. Det känns fantastiskt att kunna åka iväg till varmare trakter när det är grått och kallt här hemma. Vi är verkligen mycket lyckliga som får njuta av livet och ha det så bra.

Av Monica Antonsson

Foto: Kurt Pettersson

__________________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning

Nr 28, 2009

Serien: Välkommen till vårt sommarparadis!

Det räckte med en blick för att vi skulle bestämma oss!

Längtan efter barn och barnbarn blev för stor för Ann-Louise Hansson. Nu har hon och maken Bruno flyttat hem från Frankrike. 

Sommaren njuter hon tillsammans med familjen på skärgårdsstället i närheten av Sandhamn. 

Den här veckan kan vi se henne i TV, i Allsång på Skansen!

Efter 19 år på franska Rivieran har Ann-Louise Hanson och Bruno Glenmark flyttat hem.

Längtan efter barn och barnbarn blev helt enkelt för stor. 

Våningen vid Karlaplan på Östermalm i Stockholm köpte de redan förra sommaren. Sedan bestämde de sig, packade och flyttade. 

Nu ska skärgårdshuset ett stenkast från Sandhamn byggas ut. Hit leder inga vägar. Den som vill komma på besök får snällt ta båten vilket är en saltstänkt upplevelse bara det. 

– Ju äldre man blir desto mer längtar man hem, säger Ann-Louise där hon sitter vid köksbordet och tittar ut över den spegelblanka fjärden utanför.

– Vi har ju våra flickor här. Josefin är yngst och har ännu inte bildat familj. Hon satsar på sin sångkarriär och kommer snart ut med sin debutplatta. Jenni och hennes Peter har lille Tim som är fyra år och tvillingarna Hanna och Isabelle som är tre. Jessica och Henrik har pojkarna Kalle och Gustaf som är 11 och 13 år gamla. Vi blir fler och fler och vill förstås även fortsättningsvis kunna samla familjen här ute. 

Har en egen utslagsplats    

Skärgårdshuset, som ligger alldeles vid stranden i en skyddad vik, har varit den givna samlingspunken för familjen de senaste 25 åren. Förutom huvudbyggnaden finns två gäststugor men dessutom faciliteter som en egen boulebana, en utslagsplats för golfälskare och en mysig grillplats alldeles vid strandkanten. 

Till bryggan hör såväl båthus som ett inglasat lusthus för trivsamma middagar med vågskvalp under golvet. Inspirerade av livet på franska Rivieran har Ann-Louise och Bruno dessutom låtit transportera hit sand till en alldeles egen playa och över alltihop vajar svenska flaggan för vinden.
- Den här platsen är Sverige för oss, säger Ann-Louise när hon drar iväg med oss på en promenad genom tallskogen ut mot klipphällarna på udden som skyddar deras vik för vinden.

– Det var hit vi längtade under alla år i Frankrike. Ön är vårt paradis helt enkelt. Det kan regna och blåsa, vi tycker det är skönt i alla fall. Om vintrarna är klimatet varmt och behagligt i Frankrike men somrarna är alldeles för varma, så när våren står i blom kommer vi hit med skärgårdsbåten. Det har vi alltid gjort och det ska vi fortsätta med. Det är väldigt speciellt. Man öppnar alla dörrar, vädrar ut och tänder eld i spisen. Precis som i alla andra fritidshus.

Bruno, som går före och visar vägen, berättar att de letade länge efter sitt sommarparadis när en mäklare tipsade om fiskarstugan på ön. 
– Vi tog en picknickkorg med oss och åkte taxibåt från Stavsnäs. Vi bestämde oss innan vi ens hade kommit i land.

Ann-Louise instämmer.

– Det kändes bara så bra! Och vi är ändå inga båtmänniskor. Jag hade helst sett att vi köpt ett hus med markförbindelse med fastlandet men förälskelsen var omedelbar. Här ska vi bo, sa vi till varandra. Och så blev det.

Bruno berättar att huvudbyggnaden då bara var en enkel liten fiskarstuga med tolv kojplatser. Huset byggdes 1936 av en strömmingsfiskareförening som behövde en
övernattningsmöjlighet ute i havsbandet. 
– De kom hit, rensade fisken och sov över innan de for hem till Vaxholm nästa
dag och sålde fisken.

Fiskegubbarna dog bort så småningom och till slut bjöds fastigheten ut till försäljning.

– Huset såg förstås inte ut så här då, säger Bruno och berättar om strapatsrika år av renovering och nybyggnation tills allt var omgjort till oigenkännlighet. Såväl hantverkare som byggnadsmaterial måste trots allt fraktas hit med båt.

– Här finns ändå mycket att göra, säger Ann-Louise. Bruno jobbar på tomten varje dag, fäller trän och rensar sandstranden från tång. Vi är här tre månader varje sommar men har även firat många jular här. Och när vi har varit i Frankrike har flickorna ofta åkt hit själva med sina vänner. Josefin är till exempel ofta här och skriver låtar med sina vänner. Ön är perfekt för den som vill ha lugn och ro. 

Karriären har tagit ny fart

Flytten hem till Sverige råkar sammanfalla med Ann-Louise 50-årsjubileum som artist. En jubileumsplatta med nyskriven musik är på gång men även en memoarkokbok om favoritmat under olika skeden av hennes liv. Hon är nämligen en mycket skicklig kock.

– Jag lagade portvinsmarinerad fläskfilé i en veckotidning för en herrans massa år sedan, skrattar hon. Långt senare, på flyget hem från Frankrike för kanske tio år sedan, satt en dam bakom mig som knackade mig på axeln. "Tack för ditt recept", sa hon. "Det har gjort succé många gånger." Sånt är kul. Det receptet ska jag ta med i boken. Annars är det mest familjen och vännerna som fått vara försökskaniner för min matlagning.

Arbetet med CD:n och boken har emellertid kommit av sig. Lagom till 50-års jubileet har karriären nämligen tagit helt ny fart. Det började med att hon tackade ja till Arlövrevyn som har premiär den 5 januari nästa år. Strax därpå fick hon rollen som Jennyanydots i musikalen Cats som har premiär redan den 3 september på Cirkus i Stockholm. 

– Det är fantastiskt roligt, säger Ann-Louise glädjestrålande medan vi går tillbaka till huset.  Det hade jag inte kunnat drömma om.

Historien om Ann-Louise 50-åriga karriär börjar 1959, en sommar som var ovanligt varm och rik på getingar. Ingen hade ännu hört talas om Svensktoppen men på radion sjöng Siw Malmkvist både "Jazzbacillen" och "Augustin". Hon skulle strax slå igenom hos Lennart Hylands i Stora Famnen och få en storsäljare med "Tunna skivor". Hennes enda konkurrent som okrönt schlagerdrottning var Lill-Babs som just 1959 sjöng in landsplågan "Är du kär i mig ännu Klas-Göran" och en rad andra hits. 

På tur att göra karriär stod den åtta respektive sex år yngre Ann-Louise Hanson var ännu okänd för de flesta men som hade vunnit talangjakten Flugan och sjungit in "Ringen du gav mig" på 78-varvs stenkaka. Det här året kom hon till Stockholm från hemstaden Kristianstad för att bli vokalist i Anders Burmans orkester. Därmed knöts hon också till grammofonbolaget Metronome som även gav ut Siw Malmkvists skivor. Lill-Babs backades upp av Simon Brehm och skivbolaget Karusell.

– Tänk när jag fick följa med Siw hem till hennes lya på Grevgatan, säger Ann-Louise. Det var stort! Jag fick ett fint idolkort men vågade inte be om autograf. Den skrev jag dit själv senare.

Året därpå blev Ann-Louise vokalist i Leif Kronlunds orkester. Det var där hon mötte Bruno som spelade trumpet i bandet.

– När Barbro fyllde 25 år den 9 mars 1963 och firade vi henne på Berns passade vi på att förlova oss. Jag minns att jag skrev: "Av den äldre generationens sångerskor tycker jag bäst om dig" i mitt gratulationstelegram till Barbro. Idag är vi lika gamla, bor grannar och showar tillsammans. 

Bruno påpekar att Ann-Louise har ett ovanligt gott minne.

– Hon är min hårddisk. Hon kan ofta tala om exakt vad hon gjorde när hon var tre år. Jag har ingen aning om vad jag gjorde ens när jag var sju.

Drottning av Svensktoppen

Bruno blev småningom skivbolagsdirektör med eget grammofonbolag. Det innebar att han också blev Ann-Louise producent. Därför kan han hennes karriär på sina fem fingrar så minnet är det inget större fel på.

– Hon har sjungit in över 600 titlar, varav 42 hamnade på Svensktoppen. Och så har hon tävlat i Melodifestivalen inte mindre än 14 gånger.

I Myggans Nöjeslexikon kallas Ann-Louise drottning av Svensktoppen. Det är ingen dålig titel. Låtar som "Vita rosor från Aten", "Min greve av Luxemburg" och storsäljaren "Låt inte din skugga fallit här" har legat på listan i totalt fyra år och 40 veckor. Hon har sjungit visor med Cornelis Vreeswijk, spelat operett, haft en schlagerkarriär i Tyskland och imiterat såväl drottning Silvia som Birgitta Dahl på revyscenen. När familjen 1990 flyttade till byn Plascassier mellan Nice och Cannes var hon var trött på alltsammans.

– Ja, det var jag verkligen. Jag hade sjungit in skivor, varit med i TV och turnerat oavbrutet under många år. Jag var inte ens mammaledig. Barnen fick helt enkelt följa med på turnéerna. Till slut fick jag nog. Men efter ett år i Frankrike var jag igång igen och när Siw och Barbro hörde av sig tvekade jag inte en sekund. Jag sa ja direkt. Sedan har det rullat på genom åren.

Och nu är det alltså dags för musikalen "Cats". Bland motspelarna märks Peter Harryson, Per Myrberg, Rennie Mirro och Niklas Andersson. 

– Jag har just fått manuskriptet, säger Ann-Louise som under sommaren gör flera framträdanden ute i landet, bland annat som gästartist på allsångsaftnar.

– Jag har sommaren på mig att studera in min roll. När premiären är över börjar repetitionerna med Arlövrevyn. Så det är verkligen full rulle. Bruno har fullt upp med att hålla reda på mig.

Av Monica Antonsson

Foto: Kurt Pettersson