Sofia Rudling bland antikviteterna...

Uppdraget!

Sofia Rudling i "Otroligt antikt" tipsar om bästa samlarkonsten

Låt ditt hjärta bestämma

Allas Veckotidning nr 24, 2006

Otroligt antikt är tillbaka med tio nya program.

Det betyder att en trogen miljonpublik från och med nu kommer att bänka sig framför TV:n om torsdagskvällarna. Nytt för året är att Sofia Rudling Silfverstolpe från Bukowskis som har tagit plats i expertpanelen vid sidan av Knut Knutson och programledaren Peder Lamm. Programmets samlade kompetens har därmed fått en extra spets. Att Sofia dessutom är ung och vacker gör inte saken sämre. Ett antal kändisar som Peter Harryson, Anders Berglund, Allan Svensson, David Batra, Lotta Bromé, Martina Haag och Tomas Ravelli står dessutom i kö för att få gissa vad som är rätt och fel. Årets upplaga av Otroligt antikt ser med andra ord ut att bli en succé.

– Jag befinner mig i en liten lägenhet i Kortedala i Göteborg, säger Sofia. Den är egentligen ett litet museum möblerat som på 50-talet. Min uppgift är att slå ett slag för den ovanligt kreativa epoken i vår designhistoria.

Knut Knutson befinner sig samtidigt på Ulriksdals slott, där han bjuder på både sanningar och lögner om såväl rum som inredning och antikviteter.

Lärde sig mycket

– Det var Peder Lamm som frågade, om jag ville vara med i programmet, säger Sofia. Jag blev väldigt glad. Samtidigt kändes det både pirrigt och spännande. Men det gick bra, trots att jag är ny i sammanhanget. Inspelningen tog bara en vecka. Peder och Knut är väldigt kunniga och roliga att jobba med. Jag har lärt mig mycket och ställer gärna upp igen, om det blir en fortsättning.

Sofia är specialiserad på 1900-talsföremål, moderna antikviteter som företrädesvis köps och säljs av yngre personer. Hon värderar såväl bruks- och prydnadsföremål av silver likaväl som modernt konsthantverk, möbler, glas, porslin och keramik från jugend och framåt. Under våren som gått, har hon varit fullt sysselsatt med att katalogisera silverföremål från 1600-1800-talen för den internationella vårauktionen på Bukowskis som bestod av omkring 1600 objekt till ett beräknat värde av 80 miljoner kronor. Det är alltid stora belopp i rullning på Bukowskis. 

– Jag har värderat föremålen och arbetat med katalogproduktionen. När fotografen har gjort sitt, är det min tur att skriva texter och läsa korrektur. Medan auktionerna pågår, är jag fullt sysselsatt med telefonbuden. Vi ringer upp de kunder som har anmält sig i förväg, när deras objektnummer närmar sig, så att de kan delta i budgivningen per telefon. Det är en väldig administration. Ibland har vi upp till 30 linjer uppkopplade samtidigt.

Sofia har alltid varit intresserad av konst och humaniora, kultur och antikviteter. Redan under studieåren arbetade hon extra på Bukowskis. Sedan studierna väl var överstökade, är hon här på heltid.

– Det fascinerande med antikviteter är att de är vackra och av god kvalitet samtidigt som de berättar en historia, dels om sig själva och dels om den epok då de tillverkades samt om människorna som en gång levde med dem. Man lär sig hela tiden något nytt. Antikviteter har så många olika schatteringar, att de faktiskt kan tala.

Sofia är uppväxt i Täby några mil norr om Stockholm. Från samma kommun, närmare bestämt från Näsby slott, kommer Peder Lamms släkt. Som kuriosa kan nämnas, att Sofia och Peder faktiskt är bryllingar eller fyrmänningar som det också heter. 

– Våra familjer knöts samman just på Näsby slott genom min farmor, säger Sofia. Men jag minns inte riktigt hur. Peder och jag ses följaktligen på släktkalas någon gång då och då.

Sofia tog en fil kand i konstvetenskap vid Stockholms universitet. Därefter vidtog studier i Italien. Hon bodde två år i Milano och ett år i Sierra, Toscana, innan hon var färdigutbildad. Väl hemma igen mötte hon kärleken i Pontus Silfverstolpe. Han är chef för Lilla Bukowskis och för den breda allmänheten känd från Antikdeckarna i TV4. Gemensamt har de sin lilla dotter på två år och ett stort intresse för konst och antikviteter.

Varför samlar man då på gamla föremål? Hur börjar den samla som är novis och okunnig i ämnet? 

– Folk samlar antikviteter av olika skäl, säger Sofia. Somliga köper föremål för att de tycker om dem. De vill inreda sitt hem och göra det vackert omkring sig. Andra köper konst och antikviteter som en investering för framtiden. De gör affärer för sitt levebröd. För mig är det mitt arbete. Samtidigt tycker jag om, att omge mig med saker som är fina. Den som vill lära sig mer kan helt enkelt bara börja titta.

Sofia rekommenderar var och en att specialisera sig på det som känns rätt. 

– Gå efter ditt hjärta! Det man tycker om, är också mest lättillgängligt. Den som gillar keramik, kan intressera sig för det. Och den som gillar textilier, kan man intressera sig för det.

Det finns dessutom kurser att gå och rikligt med litteratur att ta till för alla smakriktningar.

– Man kan börja med att gå på våra visningar. Man köper en katalog och ser med egna ögon vad som säljer. Det är som att gå på museum. Man behöver inte äga föremålen för att tycka, att det är underbart att få ta del av dem. Hos oss behöver man inte heller fundera på, vad som är bra och dåligt. Föremålen här har trots allt redan passerat en viss kvalitetskontroll.

Sofia berättar att intresset för auktionerna är hur stort som helst numera. Detsamma gäller lantauktioner och loppmarknader på landsbygden. Kanhända är det den spännande jakten på fynd som överallt lockar en rekordpublik.

– Myrorna har väl aldrig gått så bra som nu, säger Sofia och syftar på Frälsningsarméns välbekanta second-hand-försäljning. Det är väldigt populärt. Och visst förekommer det då och då att folk gör fynd. Sedan är frågan, hur väl bevarade föremålen är. 

– Jag tycker inte, att man ska måla om en gammal möbel utan att först kontakta en sakkunnig, säger Sofia. Möbeln är kanske inte så värdefull i dag, men rätt som det är betingar den högre priser. Det går mode i allt. Därför ska man alltid vara varsam med det som är gammalt.

Monica Antonsson

Fotograf: Kurt Pettersson

Artikeln var publicerad i Allas Veckotidning nr 24, 2006

Sofia Rudling har valt fem favoritföremål ur katalogen till Bukowskis vårauktion "Contemporary & Design". Auktionen omfattade totalt 1337 föremål till ett beräknat utropspris på 60 miljoner kronor. Bukowskis ska ha skickat bilder.

1. Målningen "Concetto Spaziale, Attese" från 1964 av den argentinskitalienske konstnären Lucio Fontana. Utropspris: 8 000 000 – 10 000 000 kronor.

– Jag tycker att målningen är underbar. Och då tänker jag bara på det estetiska. Lucio Fontana har inte gjort så många målningar i den speciella färgen. Den här har dessutom ovanligt många snitt och är ovanligt stor. Han hade en väl utarbetad tanke det. Genom snitten ville han nå det infinita, rymden. Det berodde kanske på, att han var väldigt intresserad av den första människan på månen.

2. Två monogrambroscher av silversmeden Wiwen Nilsson som visar AJ och NR.

Utropspris 2000 – 3000 kronor vardera.

– Wiwen Nilsson var en av Sveriges största moderna silversmeder med sitt väldigt personliga och högst modernistiska formspråk. Han ställde redan 1930 ut sitt silver på Stockholmsutställningen. Om jag hette Anna Johansson, skulle jag inte tveka en sekund.

3. Rölakansmattan "Salerno blå" komponerad 1948 och signerad Barbro Nilsson hos AB Märta Måås-Fjetterström. Utropspris: 30 000 – 40 000 kronor trots att den är något sliten och har fläckar.

– De är så bildsköna de här mattorna, konstaterar Sofia. Märta Måås-Fjetterströms fabrik finns kvar i Bålsta och produktionen är fort fortfarande igång, säger Sofia. Barbro Nilsson, som har ritat den "Salerno blå" tog över verksamheten efter Märta Måås-Fjetterströms död. Mattan har komponerats till kapellet i Salerno, en liten stad i södra Italien. Den tilltalar mig rent estetiskt men även för att jag tycker så mycket om Italien.

4. Vasen Äpplet designad i klarglas 1957 av Ingeborg Lundin vid Orrefors. Utropspris12 000 – 15 000 kronor.

– Jag tycker att hennes äpplen är fantastiska och skulle gärna vilja ha ett själv. De har närmast blivit en slags ikoner för svensk formgivning. Den här står sig bra i tiden samtidigt som den är typiskt 1950-tal med den rundade formen. Det är väldigt roligt att en kvinna på ett så relativt tidigt stadium fick stort utrymme på Orrefors. Hon var en bland de första som fick det.

5. Ett par svartmålade bänkar i gjutjärn benämnda "Taburett N:1" från Näfveqvarns bruk designade av Folke Bensow.  Modellen visades på världsutställningen i Paris 1925. Utropspris trots fotskador: 60 000 – 80 000 kronor.

– Jag tycker att de är otroligt vackra, trots att de ser lite rostade ut, säger Sofia. Men det kan man ju åtgärda. De är ett jättefint exempel på svenskt konsthantverk.

Bilden av Sofia bland en massa föremål:

Den stora målningen bakom Sofia är gjort av italienaren Sandro Chia 1983.

Ovanför henne hänger en enormt stor takarmatur eller ljuskrona i senjugendstil. Den är gjort i Köpenhamn 1909 av Thorvald Bindesböll (ska vara danskt ö) och Ulrik Plesner.

Matbordet och stolarna har designats av Poul Kjaerholm 1963 respektive 1960.

Skulpturen som står på bordet består av fem plexiglaslådor med objekt i som står staplade på varandra. Konstnären Per Olof Ultvedt kallar den ett rörligt collage.