Eva Rohde om sin tid som pensionatsfru...

Eva Rohde:

Jag bytte jobbet hos Lill-Babs till livet som pensionatsfru

Året Runt nr 52, 2005 / nr 1, 2006

Eva Rohde, 57, har lång yrkesvana från restaurang- och nöjesvärdlen. I nästan 20 år skötte hon "alla papper" åt Barbro "Lill-Babs" Svensson. Men längtan efter något eget växte sig allt starkare - och efter mycket letande hittade Eva och hennes sambo Hans vad de sökte.

Efter 16 år som Lill-Babs personliga sekreterare har Eva Rohde, 57, sadlat om och blivit pensionatsvärdinna. Tillsammans med sambon Hans Wikström, 52, arrenderar hon numera det anrika Pensionat Granparken i Norrtälje som byggt 1886 stod i centrum för den så kallade badhusepoken i stan. På den tiden ansågs det nämligen väldigt fint bland stockholmssocieteten att ta sig ut i Roslagen med ångbåt eller roslagsbanetåg och hyra in sig på pensionat och i privatvilla över sommaren. Såväl herrskap som kungligheter njöt av att bada varmbad, kallbad och gyttjebad. Mellan doppen njöt sommargästerna av restaurangernas specialiteter och spatserade med parasoll i Societetsparken, där brunnsmusik spelades i paviljongerna. De särskilt hälsosamma strövade omkring och andades skogsluft bland importerade, tyska granar som sades vara särskilt syrerika och som gav Pensionat Granparken sitt namn.
- Vi var på jakt efter något eget och sökte ett helt år efter rätt objekt, säger Eva. När vi fick veta att Pensionat Granparken skulle arrenderas ut, slog vi till direkt. Jag behövde bara kliva in i det gamla bondköket, så var jag helsåld.

Eva är numera fullt sysselsatt med att måla, tapetsera, sy, skura, meka och hänga upp gardiner. Tillsammans med Hans gör hon allt för att, som hon säger, höja pensionatet ett snäpp. I den blå huvudbyggnaden finns fest- och konferensutrymmen, sex hotellrum och den egna, vackra lägenheten med öppen spis och balkong. I det andra blå huset finns ytterligare sex rum, restaurangkök, bar, frukostmatsal och ett gammelkök med jättelik vedspis på vilken buffén serveras. Under beredskapsåren stod emellertid den dåvarande värdinnan fru Swärd framför spisen och lagade mat till militärerna som var förlagda här. Hon har lämnat tydliga avtryck i atmosfären. Det händer faktiskt att Eva har en och annan trivsam pratstund med henne.  

- Till pensionatet hör även grannvillan om fem ytterligare rum, säger Eva. Vi har dessutom en stor, lummig trädgård med uteservering, där vi till sommaren ska ha teater och uppträdanden. Våra gäster ska kunna hyra in sig här på halvpension en vecka och leva pensionatsliv. God mat och underhållning finns att få. Våra gäster kan dessutom med fördel promenera i omgivningarna eller låna cykel. Det är så vackert här att man knappt tror det är sant.

Eva har sina rötter på Söder i Stockholm. Som de flesta andra ungdomar på den tiden roade hon sig på ungdomsgårdarna Nalen och Kingside. När hon 15 år gammal mötte hon kärleken i den sju år äldre rocksångaren Jan Rohde som då var något av det häftigaste i branschen.
- Jag föll pladask! Han vara vansinnigt snygg och jag var ju så ung. Vi åkte på turné och levde ett lustigt liv bland musiker och artister i flera år. Det var partaj hela tiden och tufft som tusan. Men på den tiden fanns som tur var inget missbruk i branschen. Vi gifte oss när jag var 18, fick vår son Rickard och skilde oss med vänskapen i behåll när jag var 21. Han gifte om sig med Karin men, när Rickard var liten, firade vi ofta jul ihop. Jan är dessvärre borta nu. Han dog av cancer för något år sedan.

Eva etablerade sig i restaurangbranschen och blev hovmästare först hos Hasse Wallman på Bacci Wapen och sedan på innestället Bolaget, där hon var klubbvärdinna eller eventmakare med uppgift att ordna temafester, modevisningar och alla möjliga andra evenemang. Så småningom gifte hon om sig med racerföraren och playboyen Hans Radefalk med vilken hon har barnen Sandra och Robin.
- Hasse och jag levde ihop i 25 år. Sedan tyckte vi att vi hade tjatat lite väl länge på varandra, så vi gick skilda vägar. Rickard är numera pappa till Oliver, 9. Sandra har Rasmus, 3, och sex månader gamle Noa, så jag är både farmor och mormor.

Det var ett eftersnack på Alexandra Charles möhippa som fick Eva att sadla om från hovmästare och eventmakare till Lill-Babs allt-i-allo. Barbro kom in på festen som servitris för att överraska och fanns sedan med bland gästerna.
- Vi hade setts tidigare på showkrogarna, där jag jobbade och hon ofta var engagerad månadsvis. Hon berättade att hennes dåvarande sekreterare skulle sluta och att hon sökte någon som kunde passa för jobbet. Tre av tjejerna föreslog mig, men jag protesterade. Jag kan ju inte skriva maskin. Jag trodde jobbet bestod av att svara på hennes brev. 
Eva blev övertalad och lämnade krogen efter 20 år till förmån för Barbros kontor. Sedan skötte hon i alla år såväl företagets som Barbros privata ekonomi. Hon skötte bokningar och avtal likaväl som att hon ringde efter elektriker och rörmokare.

- Sedan växte döttrarna upp, säger Eva. När de inte kunde gå till mamma gick de till mig. I början försökte jag hålla en viss distans för att klara jobbet. Det fungerade inte i längden. Jag blev betydelsefull för hennes barn och hon blev betydelsefull för mina. I flera år åkte vi till och med på semester till Gran Canaria tillsammans. Då tog vi med både barn, fästmän och mammor. Vi kunde vara upp till 15 personer, när vi for iväg.

Det var tack vare Barbro som Eva så småningom träffade Hans. Han var chef för kolonin Barnens Ö i Roslagen dit Barbro för fem år sedan skänkte sitt årliga stipendium på 20 000 kronor.
- Jag åkte dit för att representera såväl Barbro som Stadsbrudarna som också hade skänkt pengar till verksamheten. Vi hade dessutom tiggt till oss Robert Wells flygel, smink och teaterkläder som skulle överlämnas till kolonin. Resultatet blev en kåk med en skylt som det stod "Lillbabs teater" på. Där fick barnen spela teater från morgon till kväll. Hans tog emot mig och tycke uppstod. Sedan jobbade vi ihop för att få in pengar till Barnens Ö. Bland annat gjorde vi en stödgala på Nalen. När den var över, blev det plötsligt väldigt tomt och konstigt. Vart tog han vägen, tänkte jag och insåg att jag saknade honom. 

Vi ska ha semester ihop med Barbro

Eva bjöd in Hans till sin och Barbros årliga glöggfest. Han kom och hade redan från början bestämt sig för att inte gå därifrån förrän han hade fixat en date med Eva.

- Det var inga problem, säger Eva. Och på den vägen är det.
För några år sedan ville Eva sadla om på nytt. Framför allt insåg hon, att det var väldigt dyrt för Barbro att ha henne anställd. 

- Jag var mer insatt i företagets ekonomi och tyckte inte, att jag skulle fortsätta vara anställd. I dag tar jag på frilansbasis hand om de bokningar och reklamjobb som kommer in via mig. Det dagliga jobbet med telefonpassning och annat sköter numera hennes dotter Monica.
Det var när Eva och Hans började tröttna på lugna, sköna hemmakvällar framför TV:n som tankarna på något eget tog form. Båda kände för en utmaning och insåg att de hade tillräckligt med tid över för att kunna skapa ett nytt liv.

- Vi finkammade skärgården och tittade på kolloföretag, konferensställen och äventyrsbolag. Till sist fick vi veta att ett litet pensionat om 17 rum med restaurang och bar vid Östersjön skulle arrenderas ut. Av 22 intressenter satsade ägarna på oss, så nu fräschar vi upp rum efter rum och bäddar sängarna med nytt linne.

Det har varit full verksamhet från första dagen på Pensionat Granparken för Eva och Hans. Till sin dagliga hjälp har de en köksmästare, en städerska och ett antal extra anställda som kallas in vid behov. Det är incheckningar och utcheckningar, konferenser och ledningsmöten, frukost och middag. Efter december månads 1500 julbord följer konstnärshelger, skrivarkurser, litteraturhelger och yogahelger med Malin Berghagen till våren. Och så kommer Barbro förstås och sjunger. Av alla gäster är hon den mest självskrivna.

I januari stänger vi panget en vecka och sticker till Gran Canaria för att få sol och värme. Då är Barbro redan där. Vi ska ses några dagar. Det är ju tradition.
Monica Antonsson