Måns Zelmerlöw med vind i seglen...

"Let´s dance" blev vändpunkten i karriären för Måna Zelmerlöw

Jag bestämde mig för att satsa allt

Han har inte alltid tagit sin talang på allvar utan mest haft roligt och glidit med. Men till slut insåg Måns att det fanns en chans att bli en artist för hela svenska folket. Den möjligheten var för stor för att kastas bort. 

Allas Veckotidning nr 12, 2009

För två år sedan kom Måns Zelmerlöw, 22, på tredje plats i svenska Melodifestivalen med låten Cara Mia. Det var något han länge drömt om och det dittills största ögonblicket i hans liv, säger han när vi möts för en liten pratstund i baren på hotell Anglé i Stockholm. Det är två veckor före deltävlingen i Skellefteå och skivbolaget har bokat in åtta intervjuer på raken. Ändå verkar han inte vara det minsta stressad.  

– Jag bestämde mig för att stå över Melodifestivalen förra året. Allt för att efter succén med Cara Mia inte bli favorittippad och få extra press på mig. 

Inför årets tävling med låten "Hope & Glory", som han skrivit tillsammans med Fredrik Kempe och Henrik Wikström, hade han hoppats kunna kvala in i det tysta och slå ur underläge mot alla rutinerade konkurrenter. Det gick förstås inte. Sedan det blev känt att han skulle vara med har varenda bookmaker haft honom som storfavorit.

– Äsch, säger han generat. Det var två journalister på Aftonbladet som drog igång det där. Och de hade inte ens hört låten!

Måns tar trots allt uppståndelsen med ro. Han har inga förväntningar för egen del. Såväl livet som karriären ligger öppna som oskrivna blad framför honom. Allt kan hända. Han kan ställa upp minst tio gånger till i Melodifestivalen om han bara får för Christer Björkman.

– Men det vore förstås fantastiskt att få representera Sverige i Eurovision Song Contest, konstaterar han.

Satsade inte allt

Måns har sina rötter i universitetsstaden Lund där han växte upp tillsammans med tre år yngre systern Fanny hos mamma Birgitta som är logoped och pappa Olle som är läkare. Musiken har alltid funnits med. Hela familjen är, som han säger, lagom musikalisk och bra på att sjunga.

– Mamma, pappa och farmor sjöng vaggvisor för oss när vi var små. Min favoritsång var valsmelodin "Goodnight Irene". Jag somnade som en stock när de sjöng den om de samtidigt kliade mig på ryggen.

Bland idolerna fanns Michael Jackson, Brian Adams, Roxette och Elton John. Måns mimade till deras låtar och uppträdde hemma i vardagsrummet för alla som ville titta på. I samband med en semesterresa till Gran Canaria framträdde han för första gången inför publik.  

- Jag var tolv år och hade lärt mig två låtar på gitarr. Så jag sjöng och spelade i hotellbaren för de andra gästerna medan farmor grät glädjetårar.

Måns sjöng Charlie Chaplins "Smile" och landsplågan "House of the Rising sun" och drömde redan då om att bli popstjärna. Engagerade musiklärare lärde honom småningom att hantera både piano och trummor men gitarren förblev hans huvudinstrument vilket kom till pass på skolans läger.

– Jag spelade alltid när vi i satt runt lägerelden. Killarna gick. Inte nu igen, stönade de. Men tjejerna satt kvar. Det var huvudsaken.

Måns pappa var förtjust i att sjunga karaoke. Sådana tillfällen brukade yppa sig i samband med semestrar och utlandsresor.

– Han uppmuntrade mig att ställa upp, skrattar Måns. Jag brukade sjunga Tom Jones-låten "Delayla" medan han sjöng "King of the road".

Måns blev småningom servitör på G Swensons Krog i Torekov och hade nog blivit kvar inom restaurangbranschen om inte sången kommit emellan. 

– Det var faktiskt väldigt kul. Hade jag inte blivit artist så hade jag nog köpt en krog så småningom och blivit krögare. Om inte föräldrarna hade tvingat på mig en utbildning förstås. Jag var ju inte så mycket för att plugga.

I övre tonåren gjorde Måns succé som karaokesångare på John Bulls Pub i Lund. Han framträdde regelbundet på puben och blev något av en lokal kändis. Han skulle just fylla 19 år när Idol kom till Malmö 2005. Kompisarna övertygade honom om att han borde ställa upp på audition. Du får 300 spänn om du åker, sa de. Några pengar såg han visserligen aldrig röken av men det grämer honom inte längre. 

Resten är nöjeshistoria. Måns tog sig in i tävlingen och slutade på femte plats slagen av artister som Agnes, Sebastian och Sibel. Så här efteråt tycker han kanske inte att Idol-tiden var särskilt trevlig. Rivaliteten mellan deltagarna var stor och han var ingen tävlingsmänniska då.

– Jag kan ångra att jag inte satsade mer på Idol, säger han. Världens största smörgåsbord stod uppdukat framför mig och jag tog inte för mig. I stället festade jag mycket med Sebastian och lade helt enkelt inte manken till. När jag till sist åkte ut ur tävlingen kändes det helt rätt. Jag hade inte gett allt. Som tur var gick det bra ändå. Jag har Idol att tacka för allt.

Måns säger att han alltid har varit lite lat och att den egenskapen genomsyrade hela hans ungdom.

– Det var likadant i Let´s Dance. Jag försov mig hela tiden och var aldrig motiverad att träna. Min danspartner Maria Karlsson slet för att över huvud taget få mig till träningslokalen. Efter halva tiden insåg jag att vi faktiskt hade en chans och att jag hade kommit en bra bit på väg att bli ett namn hos svenska folket. Det blev en vändpunkt. Jag bestämde mig för att satsa. Vi började träna tre gånger så mycket och det gav utdelning i form av allt högre poäng från juryn och till slut stod vi där som segrare. Men det tog nog en månad minst innan jag verkligen fattade att vi hade vunnit. 

Stor förändring

Framgången i Let´s Dance gjorde Måns till en betydligt bredare artist än han någonsin hade varit. Han fick huvudrollen som Danny i musikalen Greace i Malmö 2006 och rollen som skurken Tommy i musikalen Footloose i såväl Göteborg som Stockholm året därpå. Cara Mia hamnade dessutom etta på försäljningslistan vilket tog honom till såväl Allsång på Skansen som Allsång på Liseberg. 

– Vi gjorde 72 spelningar den sommaren, konstaterar han. Jag och mitt band framträdde på allt från Malmöfestivalen till en husvagnsparkering i Dörarp. Det blev lite väl mycket faktiskt. Cara Mia gjorde dessutom succé i Polen. Jag kom dit för att sjunga på deras största festival och mötte en publik på 110 000 människor. Det var stora bildskärmar överallt och alla sjöng med i refrängen. Det var helt fantastiskt.

Måns fick dessutom vara programledare för Lilla Melodifestivalen likaväl som han fick åka på Diggilooturné med Lasse Holm och en rad andra artister. 

– I början försökte jag pendla från Lund där jag trivs och känner mig hemma. Det höll inte i längden. Under Idol bodde vi på hotell Sergel Plaza och under Let´s Dance delade jag en lya på Gärdet med Viktor Åkerblom Nilsson. Det var jättekul. Vi kom bra överens. Men när tävlingen var över fick vi inte bo kvar. Jag flyttade in hos en kompis i Stockholm och bodde på hans köksgolv i tre månader innan jag så småningom hittade en hyresrätt på Östermalm.

Det tog två år för Måns att vänja sig vid att bo i Stockholm. Tempot är ett annat. Han till och med går snabbare. Nu har han vant sig och tycker Stockholm är rätt bra. Lägenheten ligger emellertid på bottenvåningen vilket innebär att den dels är mörk och dels har insyn från gatan. Periodvis har skocken av unga flickor utanför varit besvärande. 

– Jag har frostat rutorna för att få vara ifred. Det innebar samtidigt att lägenheten blev ännu mörkare. Det är inte så kul. Jag längtar efter solljus och hoppas kunna byta lägenhet.

Måns bor än så länge ensam men i hans badrumsskåp står numera även en tandborste tillhörig flickvännen Marie Serneholt, 25.

– Vi träffades för snart ett år sedan på Mornington hotell. Marie satt och fikade med sin kompis Sandra som råkar vara min manager när jag kom dit tillsammans med en kompis. Jag har alltid tyckt att Marie är otroligt vacker och att hon lirar i en högre division än jag. Hon har ju varit med i A-teens och haft en egen solokarriär.

Måns övertalade Sandra att ge honom Maries nummer. Sedan tog han kontakt via SMS.

– Det var fegt men jag var nervös. Det var ju Marie Serneholt! Sedan SMS:ade vi en hel månad innan vi väl sågs.

Marie bor fortfarande kvar hos föräldrarna på Lidingö även om hon ofta sover över hos Måns.

– Det är hon som kliar mig på ryggen nu, skrattar han. Det har liksom hängt med.

Några planer på förlovning, giftermål och familjebildning har ännu inte varit på tal. De är unga, har bara varit ihop ett år och har tiden framför sig.

– Jag är en typisk tvilling, erkänner Måns. Jag har svårt att komma till skott och kan vara väldigt velig. Men när jag väl har bestämt mig för något går jag helhjärtat in för det.

Om inget oförutsett händer väntar en närmast en sommarturné om 25 platser med stor orkester och många dansare. Måns vill fortsätta som sångare, musikalartist och programledare men skulle dessutom vilja pröva sina vingar på vita duken.

– Och så drömmer jag om en världsturné, säger han och skrattar gott. Varför sikta på trädtopparna när man kan sikta på stjärnorna? Jag vill bli som min idol Robie Williams. Han gör bra musik, är cool och har en otrolig pondus på scenen.

Monica Antonsson

 

Fotograf: Kurt Pettersson

Artikeln var publicerad i Allas Veckotidning nr 12, 2009