Kjell Bergqvist vår nya Åsa-Nisse

Allas Veckotidning

Nr 36, 2010

Kjell Bergqvist - vår nya Åsa-Nisse

Om Hollywood ringer får jag väl lyssna...

Kjell Bergqvist spelar Åsa-Nisse i en ny folm om den gamla Knohultarn. 

Ett jobb han inte gått och drömt om men när han såg manset kom intresset. 

Kjell bergqvist har ett späckat schema med fru, barn, film och teater. Det enda han saknar är en båt. 

Varför just jag?

Det var Kjell Bergkvists första tanke när han fick frågan om han ville spela Åsa-Nisse.

– Det lät ju kul att filmen skulle spelas in, men varför i all världen skulle just jag spela Åsa-Nisse? Det var väl inte riktigt vad jag hade gått och drömt om, skrattar Kjell när vi ses på Jimmys Marina Steakhouse & Cocktailbar i Hammarby Sjöstad. Han parkerar sin svarta BMW 335i Cabriolet - en kärra i halvmiljonklassen – olagligt vid uteserveringen och säger att det är en Åsa-Nisse-parkering. Vi ska ju bara sitta där en liten stund. Förtjust berättar han att filmteamet brukar skratta åt honom och Mikael Segerström när de kommer åkandes i BMW:n som Åsa-Nisse och Klabbarparn.

– Man behöver bara trycka på en knapp så är taket uppe på tio sekunder.

Vi slår oss ner vid ett bord med varsin kaffe och strax därpå dundrar tyngdlyftaren, krögaren och wrestlingkommentatorn Lennart HoaHoa Dahlgren in med vänner och slår sig ner strax intill. De ska ta färjan in till stan och vill ha förfriskningar medan de väntar. Det blir bullrigt och glatt och den ena historien efter den andra om Söder och framför allt fotbollsikonen Nacka Skoglund.    

– Jag spelade Nacka i en pjäs en gång, säger Kjell. Det kom 10 000 personer till varje föreställning i Vitabergsparken. Folk hängde i trädtopparna för att kunna se.

När färjan lägger till vid bryggan är glasen tömda och sällskapet tar farväl. Lugnet lägger sig över uteserveringen och vi kan återgå till att tala om Åsa-Nisse.  

Ingen lågbudget

– Först kunde jag inte alls förstå varför jag skulle ha rollen. Sedan läste jag manus och insåg att det nog inte var så dumt i alla fall. Se bara på rollistan. Hela svenska komikereliten är ju med. Som till exempel Johan Rabaeus. Han är fantastisk som Sjökvisten!

Kjell är sannerligen i gott sällskap. Eller vad sägs om skådespelare som Sissela Kyle, Ann Petrén och Maria Lundkvist. Johan Glans, Stig Grybe, Brasse Brännström, Claes Månsson, Allan Svensson och Henrik Dorsin som har skrivit manus tillsammans med Rikard Ulvshammar.

– Det är mycket action, säger Kjell. Det gjorde mig orolig först. Sånt kostar. Men det finns gott om ekonomiska muskler i det här projektet. "Åsa-Nisse 21" som filmen heter för att det är den 21:a Åsa-Nissefilmen någonsin, är sannerligen ingen lågbudgetfilm.

Att filmen spelas in i Trollywood är en fördel för skådespelarna. Alla koncentrerar sig på jobbet tills det är färdigt. Ingen måste hämta barn på dagis eller hinna hem i tid till middagen.

– Men om en vecka är det slut. Då får jag äntligen raka av mig både skäggstubben och mustaschen som kliar så förbenat. Det sista vi spelar in är en jakt mellan motorcykel och älg. Det är tekniskt väldigt avancerat. Älgen är en nästan levande skapelse som galopperar och rör på både ögon, öron, tunga och mule. Klabbarparn sitter på älgen men har fått en bedövningspil i baken och somnat. Då måste Åsa-Nisse köra ikapp på motorcykel och rädda honom. Vi har hoppat fram och tillbaka mellan älgen och motorcykeln en hel vecka nu och så blir det nog nästa vecka också. Det är mycket jobb för vad som på film kanske bara blir fyra minuter.

Kjell ser med spänd förväntan fram mot slutresultatet och mot hur filmen ska tas emot.

– Blir det succé flyttar jag till Thailand. Då räcker det om jag kommer hem varje sommar och gör en Åsa-Nisse-film.

Kjell har sedan några år ett riktigt drömhus på stranden vid Siamviken i Huay Yang, en ännu oförstörd liten fiskeby tio mil söder om Hua Hin. Klimatet och det vänliga thailändska folket gör att familjen trivs. Där är dessutom billigt att leva. Fem personer äter utan vidare middag på restaurang för en hundring.  

- Och då får man både vin till maten och konjak till kaffet.

Där som här är Kjell engagerad i hjälpverksamhet. Här är han ambassadör för Ecpat med uppgift att sprida information om barnsexhandel, barnpornografi och barnsexturism. Där stöttar han ett barnhem i Muangmai vid Phuket, dels genom att ragga givare och dels genom att själv bidra ekonomiskt.  

– Min väninna Sussie Wetterholm, som förlorade båda sina barn i Tsunamin, är föreståndare för barnhemmet, säger Kjell som ofta hälsar på och generöst drar sitt strå till stacken för att verksamheten ska kunna fortsätta. Tillsammans med familjen stannar han gärna länge i Huay Yang där de förra vintern spenderade tre månader. 

– Min fru Karin, jag och lillkillen Leonard solade, badade, åkte på utflykter och upptäckte nya platser. Sedan kom tjejerna ner över jul och nyår. Väl hemma igen åkte jag till Oman med min dotter Sandra som inte kunde komma till Thailand. Det är viktigt att få tid med sina barn. 

Bodde på hotell

Kjell har döttrarna Sandra, 20, och Natalie, 15, från äktenskapet med Yvonne Ryding. Han har dessutom dottern Johanna, 36, från ett tidigare förhållande. Och nu har han alltså börjat om som småbarnspappa till sonen Leonard. Familjen bor i en trerums takvåning med en 80 kvadratmeter stor terrass alldeles vid vattnet inte alls långt från Jimmys.

– Terrassen är helt fantastisk, säger Kjell. Där finns hängmattor, soffor och matgrupper. Vi har utsikt åt alla håll och sol från morgon till kväll. Vintertid blir det visserligen trångt i trerummaren men vi kan helt enkelt inte lämna terrassen. Vi stortrivs!

Kjell berättar om Leonards treårskalas dagen innan när terrassen var full med barn och föräldrar.

– Alla skulle äta och leka. Vi hade flera barnpooler igång och det var full fart med fiskdamm och sånt som ingår i ett barnkalas. Så idag är jag onekligen lite mosig. Det är fantastiskt att bli pappa på nytt, det är som att få ett liv till. Samtidigt känner man att man inte är så ung längre.

Med en treåring i huset blir det inte många lugna stunder. Det har sina sidor när man som Kjell måste vara alert på jobbet. Vid 57 års ålder är han också mer beroende av sömn än han var för 20 år sedan. 

– Förra sommaren filmade vi "Morden" i sex månader. Det var sena kvällar och tidiga morgnar och mycket text att plugga in. Samtidigt spelade jag "Fadren" på Stadsteatern. Karin, som är full av förståelse och otroligt klok, tyckte till slut att jag skulle ta in på hotell. Så jag gjorde det för att få plugga ifred och sova ordentligt. Annars hade det inte gått. Nu har vi löst problemet genom att köpa en tvårummare till här i området. Den har jag som kontor och övernattningslya när jag måste sköta företaget och läsa in mina manus. Det fungerar hur bra som helst.

Kjell och Karin träffades på krogen för precis tio år sedan. Hon jobbade i baren och han var där tillsammans med Ulf Malmros. Nästa dag gick han tillbaka och frågade om hon ville äta en middag på tu man hand. Det ville hon och några år senare flyttade hon till Torshälla i Sörmland där han bodde då.

– Jag flyttade dit efter skilsmässan från Yvonne. Jag kunde inte tänka mig att vara utan mina flickor. Skvallerpressen målade ut mig som en psykopat som förföljde min fru fast det enda jag ville var att ta ansvar för mina barn. I åtta års tid pendlade jag 25 mil om dagen för att få finnas till för flickorna. Då var lägenheten här en övernattningslya. Nu bor Sandra i egen lägenhet i Bromma och Natalie har flyttat hit för att gå gymnasiet. Så vi har sålt vårt hus. Åren i Torshälla är över.

Kanske Hollywood

Kjell visar med all önskvärd tydlighet att han trivs i Hammarby Sjöstad. Mest för att det är där familjen finns. På andra sidan vattnet bor Tommy Körberg som brukar möta upp på Jimmys.

– Vi är av samma sort och umgås mycket, säger Kjell. Vi säger vad vi tycker och kallar det civilkurage.

I ett annat kvarter på andra sidan vattnet bodde förr skådespelaren Carl-Gustaf Lindstedt.

– Vi satt ofta på hans balkong och pratade, säger Kjell. Då var det bara ett skrotupplag här där Hammarby Sjöstad nu har vuxit upp.

Det enda Kjell saknar är en båt, säger han. Samtidigt vill han inte köpa på sig för mycket. Det gäller ju att hinna utnyttja det också.

– Jag har inga drömroller jag går och längtar efter och inga planer på någon världskarriär. Jag får ändå aldrig vara ifred. Det spelar ingen roll om jag är i Los Angeles, Kuala Lumpor, Bangkok eller Saigon. 

Det finns svenskar överallt som känner igen mig och vill hälsa. De flesta är visserligen snälla och vänliga men jag kan tänka mig att det är hemskt att vara världsberömd. Jag kan till exempel aldrig gå på krogen. Då ska det muckas! När jag vänligt men bestämt ber att få vara ifred blir de sura. "Kan du inte prata med en vanlig kille, va? Vem tror du att du är?" Så något barhäng är det aldrig tal om för min del. Det har det inte varit på många år. Så jag drömmer inte om Hollywood. Men det är klart, om de ringer så får jag väl lyssna på deras förslag, läsa manus och ta ställning till det då…

Monica Antonsson 

Fotograf: Kurt Pettersson