Det var ballt på festivalen
- men mina polare finns i parkerna
Året Runt nr 23, 1989
Också i sommar sätter sig Jerry Williams på sin mc och gasar iväg på folkparksturné. Med senaste hiten har han ytterligare befäst sin ställning som rockkung efter ett kort inhopp i schlagerbranscen. Landets 40-åringar jublar när han greppar mikrofonen och börjar lira...
Vi har träffats förr. Året var 1962 och platsen Kingside, ett av två inneställen i Stockholm på den tiden. Det andra hette Nalen. Ungdomsgården hade ställt till med talangtävling och mamma hade sytt klänningen.
På darrande trettonårsben framförde jag en schlager som bör förbli bortglömd. Det som däremot aldrig kan glömmas var juryn som bestod av en enda person - Jerry Williams!
Jerry Williams var Kungen. Just det här året hade han fått sitt stora genombrott med "Darling Nelly Grey" och "Hallo goodbye". Självsäkert släntrade han in och tog plats på första bänk. Kungen kvar klädd i svart och omgiven av fyra uppvaktande skönheter i slimmade fodral som smekte hans brylkrämslockar och tände hans cigaretter.
Undra på att det gick som det gick med schlagerlåten. Vann gjorde en blyg ung man med mörkt hår. Han hade något egendomligt fel på ryggen men kunde sjunga som Elvis. Den här kvällen blev nämligen början på Svenne Hedlunds karriär.
- Jag var 20 bast men hade hållit på länge och lattjat Elvis. Redan 1959, när jag hade slutat plugget och börjat jobba på Posten, gick jag och Berra från Huvudsta upp på Nalen och lattja rockkung hos Carl Eivar och Mats Bahr på söndagsmatinéerna, säger Jerry Williams på det sätt som bara han kan.
- På somrarna höll jag på att tävlingshoja och ville bli cykelproffs. Om vintrarna var de hockey som gällde. Det där med rock´n roll kom lite på sidan om.
Det gick som det gick och sången tog överhand. Jerrys rykte som rocksångare spred sig som en löpeld över stan. Han började bli efterfrågad.
Med Hep-Hasse (som senare bildade Hep Stars) började han lira på ungdomsgårdarna - eller raggargårdarna som han själv kallar dem - och blev snart erbjuden att få sjunga in ett av fyra spår på en EP-skiva. Den skulle spelas in med fyra av Stockholms då hetaste band.
- Jag tackade nej. Jag ville göra en egen platta. Hade jag klivit i det där, och det hade gått åt skogen, hade jag varit bränd sen, säger han.
En dödperiod för rocken
Violents hette ett av de största banden 1962. Det var ett gitarrgäng i stil med Englands The Shadows och behövde någon som kunde "lattja Cliff Richard". Jerry fick anbudet och sedan lät framgångarna inte vänta på sig. De två första plattorna rusade upp på Tio i topp.
Jerry Williams blev ett begrepp. Han blev The King.
- Rocken hade råkat in i en dödperiod. De som hade varit bigga - Ragge, Boris och Gerhard - spårade väl ur lite. Gerhard gjorde "Siste Mohikanen". Det var ingen rock´n roll längre.
Det enda svenska band som gjorde schyssta plattor var Spotnicks, säger Jerry som menar att han och Violents kom upp på listorna i precis rätt tid. För en hel generation var Elvis Presley den stora förebilden. Över hela världen apade småkungarna efter hans frisyr, sång och rörelseschema. I Sverige var det alltså Jerry eller Erik "Jerka" Fernström som han egentligen heter, som 19 år gammal hoppade av rörmokarjobbet för att axla kungamandeln.
- De flesta vita snubbar som gjorde plattor på den tiden tog de svartas grej och gjorde den sämre. Elvis gjorde den till sin och lade till lite eget också. Han var lika bra som de svarta kisarna och var lättast att härma. Fast Little Richard var nog den som hade värsta pipan,säger Jerry.
Åren 1963-64 lirade Jerry och Violents i medvind. Men att tjejerna skrek och svimmade berodde mer på trycket än på honom, tror Jerry i dag. De fick väl ingen luft helt enkelt.
Svåra år med långt hår och kråsskjorta
- De ylade och skrek för att det skulle vara den stajlen då.
Jerry och Violents trunerade i Sverige tillsammans med Beatles som just hade debuterat med "Love me do" hemma i England. På Star Club i Hamburg spelade Violents sida vid sida med de långhåriga engelsmännen som snart skulle slå igenom i hela Europa.
Efter ännu en Sverigeturné i samband med storsuccén "She loves you" öppnade sig den jättelika amerikanska marknaden för Beatles. För Jerry Williams och alla andra gamla rockkungar innebar den framgången i det närmaste katastrof.
- Alla började se ut som Beatles och allt som hade varit innan åkte bort. Då torskade vi också. Vi kunde visserligen fortsätta att åka i parkerna några år på gamla meriter så länge det fanns en massa raggare som hängde kvar i det gamla stuket. Sånt skulle aldrig funka idag.
Jerrys svåra år kom i slutet av 60-talet. Den forne rockkungen var "ute" och i stället dök han upp med långt hår och kråsskjorta. Då hette bandet Dynamite Brass och musiken var starkt soulinspirerad även om den gamle rockräven Chuch Berry hade inspirerat till en stor del av låtvalet. Plattorna såldes inte i forna dagars upplagor förrän storhiten "Keep on" åter satte fart på ruljansen några år senare.
Jerry Williams hade klarat krisen och återvänt till toppen.
- Branschen är sådan. Man kan bara snacka om ett år i taget. Sedan kommer det något som sopar ut allt annat. Men hittills har det aldrig varit så tunt om jobb att de inte har räckt till.
Spelade katt på Chinateatern
Jerry Williams har lyckats hålla sig kvar på toppen. Som nybliven 47-åring har han nyligen haft en av sina allra största framgångar med hitlåten "Did I tell", en singel som sålt i över 100 000 exemplar och resulterat i en platinaplatta.
Inför sommaren har skivbolaget tryckt upp T-shirts med texten "Kungen är tillbaka på tronen" och "The king is back".
På sistone har Jerry debuterat som musikalartist i Chinateaterns uppsättning av "Cats" där han gjort rollen som rockkatten Ram Tam Trassel.
- Det var som att sluta plugget och börja på en ny grej. Det var en najs stajl (nice stile) och jädrigt coola vajbs (vibrationer) där. Jag hade lätt kunnat lira ett tag till, säger Jerry.
Tidigare har han annars inte haft särskilt mycket till övers för musikaler.
- Vi gjorde några TV-gigs i slutet av 70-talet. Då spanade vi in en massa musicals för att få idéer. En var så dyngseg att jag somnade. Cats såg jag första gången på China och kände direkt att jag ville vara med.
Chinapubliken jublade när Jerry klättrade omkring i lokalen iförd den välgjorda kattmasken. Sminkningen var avancerad och tog en och en halv timma att lägga varje dag.
Katter är annars inte det bästa Jerry vet.
- En del går an. Andra är öken, säger han.
Hundar däremot, särskilt de av märket schäfer, står högt i kurs. Hans egen är en brukschampion vid namn Rocky. Uppfödaren Bosse Nyman (bror till Lena) är den som ställt upp med tips och råd sedan Jerry blev husse för några år sedan.
Kostymklädd körsångare
I våras överraskade Jerry sin publik genom ännu en debut - som kostymklädd körsångare bakom Tommy Nilsson i Melodifestivalen. Händelsen hade ett förspel. Gissa vem som körar bakom Jerry på "Did I tell" och flera av de andra låtarna på senaste LP:n...
- Tommy är en höjdarman och det blev najs stajl i den där kören. Det var ball att ställa upp.
Ett framtida eget deltagande i tävlingen ställer han sig tveksam men inte helt avvisande till. Låtarna i Melodifestivalen har visserligen blivit bättre. Gränserna mellan svensktopp- och kvällstoppslåtar har suddats ut mer och mer.
Förr var det mest ökenlåtar, säger han.
Om sitt privatliv är Jerry Williams tyst som en mussla. Det vill han ha för sig själv. Hemlighetsmakeriet kittlar förstås nyfikenheten och efter premiären på "Cats" lyckades en pressfotograf fånga sjuksköterskan "Britten" som är hans hustru på bild. Och själv har han i en radiointervju undsluppit sig att därhemma finns barn av alla slag. Med det avser han småflickorna Jannika och Bianka. Från ett tidigare äktenskap har han även sonen Johnny, 21 år.
I övrigt är rockkungens liv hemma i Täbyvillan, någon mil norr om Stockholm, tämligen anonymt. Om Jerka är en händig familjefar eller ej kan vi bara gissa oss till. Han har i alla händelser aldrig ringt efter rörmokaren.
- Att packa kranar behöver man ju inte vara någon rörmokare för. Det kan vem som helst göra, säger han.
Lyfter skrot och äter grönt
Jerry är något av en renlevnadsmänniska. Han tränar sin kropp, lyfter skrot och är noga med vad han stoppar i sig. Så lite skräpmat som möjligt ska det vara. Finns det bara vegetarisk mat inom räckhåll så väljer han det. En rejäl kula snus under överläppen tackar han däremot inte nej till.
Jerry har gjort sig känd för sina bestämda politiska åsikter. De som verkligen betyder något är de som producerar, konstaterar han. Sitt eget slit betraktar han närmast som en betald hobbyverksamhet.
- Man måste ta bort rätten att leva på andras arbete. Likadant är det med miljön. Det är profitjakten som styr, säger Jerry som den sanne vpk:are han är.
Till sommaren åker Jerry i parkerna för 28:e året i rad. På ett femtiotal platser ska han åter fylla parkerna med folk och kassorna med kulor. Det är här han har sin stora publik, fyrtiotalisterna och deras barn.
- Det är ball att åka i parkerna om turnén är bra planerad. Att åka E4:an upp och ner blir ju trist men oftast lyckas de tråckla ihop bra resor, säger Jerry.
Han strävar inte efter att byta sitt kuskande landet runt mot en lugn och säker krogscen.
- Vi lirade på Börsen 1984. Det var ungefär likadant som i parkerna. Enda skillanden var att det var flera lampor som blinkade.
På transportsträckorna mellan jobben i parkerna kör Jerry ofta sin Zuzuki 1100. Som regel parkerar han MC:n vid hotellet och åker turnébil, "Bullan", in i parken.
- Det är mycket smidigare att åka hoj än att åka bil. Det är som att åka berg- och dalbana fast mycket ballare.
- Men jag kör inte som någon tjuv. Om man ligger och bränner som en dåre så torskar man och blir av med lappen - förr eller senare. Det är det inte värt.
Åttiotalets Jerry Williams har guldring i örat, han har svarat för sitt bolags största singelsäljare sedan Lars Ekborg gjorde "Bunta hop dom" och han har släppt ännu en framgångsrik LP. Det ser bolaget redan nu på försäljningssiffrorna.
Håret börjar tunnas ut och gråna så smått och om tre år fyller han femtio. Men han har en befriande distans till sina egna framgångar och vet vad han håller på med. Han åldras med värdighet som en recensent skrev härförleden.
Monica Antonsson
Fotograf: Kurt Pettersson
Artikeln publicerades i Året Runt nr 23, 1989
| Jerry Williams | |
Jerry Williams, 2012
| |
| Födelsenamn | Sven Erik Fernström |
|---|---|
| Född | 15 april 1942 Solna, Sverige |
| Död | 25 mars 2018 (75 år) Täby, Sverige |
| Bakgrund |  Sverige |
| Genre | Rock |
| Roll | Sångare |
| År som aktiv | 1962–2018 |
| Skivbolag | Sunglasses Records |
| Artistsamarbeten | Boppers, The Telstars |
| Relaterade artister | The Violents |
| Webbplats | https://www.blixten.se/jerrywilliams |
Se också:
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/ka6Lja/jag-hade-hand-om-min-son-sjalv
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/wEQmVM/de-far-dela-pa-jerry-williams-miljoner
https://www.expressen.se/noje/arvet-efter-jerry-williams-sa-ska-miljonerna-fordelas/
https://stoppapressarna.se/svenskt/de-arver-miljonerna-efter-jerry-williams
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar