Siw Malmkvist

Hemmets Journal

Nr 14, 1990

Siw kunde inte ana att hon fortfarande var så populär...

Publiken stod upp och jublade

- Var det någon som drev med mig?

När Siw Malmkvist, 53, tillfrågades om hon ville sjunga i Kurt Olssons Damorkester trodde hon att det var ett skämt. Av nyfikenhet ställde hon upp.

När hon sedan mötte publiken undrade hon om hon själv blivit snurrig...

______________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning

Nr 39, 1992

Serien: Mitt första hem

Jag brydde mig inte ens om att packa upp
- Vad hade jag i storstan att göra….
 

- När jag flyttade till min första lägenhet i Stockholm vantrivdes jag så att mitt bagage fick stå orört i en hel vecka!

Siw Malmkvists villkor för att flytta till storstan var just att grammofonbolaget skulle skaffa henne en egen lya. Ett villkor som hon trodde – och hoppades – att de aldrig skulle kunna uppfylla…
- Efter ett tag tog jag dock det mesta med en klackspark och levde för dagen. Jag märkte inte när leken blev allvar…
  

Så städat det är, inte en pryl ligger framme!
Siw Malmkvist skrattar spontant när hon ser arkivbilderna från sin första Stockholmslya.
- Jag måste precis ha flyttat in.
 
Året var 1960 och lägenheten i ett hus på Grevgatan på Östermalm var moroten med vilken skivbolaget hade lockat sångfågeln till huvudstaden. För det var ju så att Landskronatösen hade slagit rot i Umeå och inte för allt smör i Småland ville flytta till Stockholm.
- Jag hade bott där tidigare, inackorderad hos en gammal dam, och vantrivts förskräckligt. Så for jag på turné, kom till Umeå, förälskade mig i stan och beslöt mig för att stanna.
 
Siw arbetade på kontor och sjöng med orkester på den norrländska landsbygden på helgerna. Hon trivdes i stan och for då och då till Stockholm för att göra skivor.
- Så blev jag erbjuden att sjunga två veckor på Rondo i Göteborg. Gaget var 1000 kronor minus hotell och mat vilket var mycket pengar på den tiden. På kontoret tjänade jag 475 kronor per månad.
 
Siw for naturligtvis till Göteborg och när hon återvände tyckte disponenten på kontoret att det var dags för Siw att välja mellan jobbet och sångkarriären.
- Samtidigt ringde skivbolaget och bad mig flytta ner till Stockholm. Tidigare hade jag bara haft olika ströjobb, turnerat med Delta Rythm Boys, Arne Domnérus, Charlie Norman och Hep Cats. Nu var det dags för lite ordning på bokningarna. De skulle börja med managerverksamhet och se till att jag ständigt hade nya engagemang. Då måste jag finnas till hands.
 

Motvilligt accepterade Siw tanken på att flytta och begärde i gengäld att bolaget skulle ordna en egen lägenhet åt henne. Något inackorderingsrum ville hon absolut inte ha.
- Aldrig i livet trodde jag att de skulle kunna ordna en lägenhet! Men en av delägarna i grammofonbolaget ägde fastigheter över hela stan och en vecka senare var det klart. Lägenheten på Grevgatan var min.
 
Siw berättar om bagaget som fick stå orört en hel vecka innan hon förmådde packa upp. Vad hade hon i storstan att göra? Så tog hon sig samman, gjorde sig hemmastadd och började trivas i sitt nya hem bestående av ett rum med pentry.
 
Gärna samma möbler idag
- Min stora, härliga säng hade jag köpt i Köpenhamn liksom bordet av teak som var så snyggt, säger Siw. På den tiden jobbade hon mycket i den danska huvudstaden. ”Förälskad i Köptenhamn” hette filmen hon gjorde, där hon flög omkring i luftballong och blev förälskad.
- Möblerna ser kanske inte så mycket ut för världen men jag skulle gärna haft dem än idag. 50-talsmöbler var något alldeles speciellt. Och titta på radion! Den hade jag kvar länge. Till sist målades den blå.
 
- Så smal jag var, säger Siw och skrattar. Det är konstigt men trots att jag är lika smal idag så är det som att man har mera skinn numera!
Siw berättar hur hon i 60-talets Stockholm roade sig på nöjespalatset Nalen var och varannan kväll. Där sjöng hon sina sånger i kabarén för fem kronor gången. Sorglöst levde hon för stunden och fullkomligt sprudlade av livslust. Vardagsrutiner som mat och sånt glömde hon helt enkelt ofta bort. Hade det inte varit för Arne Domnerus som då och då frågade om hon hade ätit, så hade hon väl svultit ihjäl.
- Det är likadant nu faktiskt. Rätt som det är kan jag sitta här på kvällen och komma på att jag inte har ätit en bit på hela dagen.
 
Siw växte upp i skånska Landskrona där hon bodde i ett barnrikehus tillsammans med föräldrarna och åtta syskon. Det var gott om ungar i kvarteret och Siw har räknat ut att de bara i ”hennes” hus var 90 barn. Undra på att bussträcken blev många. Visst var det knapert om slantar ibland men värmen och omtanken fanns och ingen tänkte närmare på triviala ting som pengar.
- Min barndom var son honung, bara sol och glädje på något vis. Det var ofta skratt därhemma. Hela familjen har humor och gott humör likaväl som vi är småilskna och temperamentsfulla.
 
Redan som fyraåring mötte Siw sin första kärlek. Det var grabben ovanpå som var några år äldre. Han var snäll och beskyddande och tyckte att Siw var ovanligt söt.
- De var egentlign två bröder och jag minns faktiskt inte vem av dem det var, fnissar Siw. Han brukade i alla fall lyfta upp mig på bordet och ge mig en peng om jag sjöng en liten visa. Och jag sjöng om tomtegubben och snön som föll med gester och allt.
 
Ringde efter polisen
Siw var den givna ledaren. Hon höll mest ihoip med sin två år yngre syster Lilian, numera känd som Lill och sångerska även hon.  Lilian var duktigast men blygast av de två. Siw var något av kvarterets ”Pippi”. Hon var alltid med när något hände. Kom brandbilen farande med tjutande sirener så cyklade hon efter för att vara först på plats vid eldsvådan. När tanten i konditoriet miste tålamodet  över kvarterets retsamma ungar, så var det Siw som hade varit framme.
- En gång ringde hon till och med efter polisen, skrattar Siw. Lita på att jag fick vingar under fötterna!
 
På den tiden hade folk stor respekt för poliser och för Siw är det likadant än idag.
- Så fort jag ser en polisspärr eller hastighetskontroll rannsakar jag mig själv blixtsnabbt. Har jag bältet på och körkortet med mig? Torts att jag bara har druckit kaffe eller mjölk så slår hjärtat dubbla slag. Hur är det med huvudvärkstabletter? Ger de utslag, undrar jag fast jag vet bättre.
 
Siws far såg till att barnen fick sin lilla veckopeng. Några större utsvävningar räckte den väl aldrig till. När det visades film på biografen gällde det därför att smita in utan att någon såg det.
- Jag är övertygad om att vaktmästaren visste vad vi gjorde. Han förstod nog att vi inte hade några pengar och lät oss smyga in.
 
När sommaren kom fick Siw och Liljan packa väskorna och ta tåget till barnkolonin i Bjärnum norr om Hässleholm.
- Åh, vad vi lekte! Och ändå fanns där knappt några leksaker. Ett par gungor bara och en gungbräda. Men skogen fanns med blåbär och lingon och den lilla sjön som doftade alldeles speciellt. Det var annat än Landskrona som bara luktade tång, fisk och hav.
- Vi fick hjälpa till med det mesta, diska, bära ved och röra om i grytorna hos tant Nellie som var jättegammal. Hennes ansikte var alldeles rynkigt. Hon var säkert 60 år. Minst!
 
När Siw blev gammal nog att gå på dans i Folkets hus började hon också övertala kvällens orkester att få sjunga en låt. Det blev oftast ja vilket banade vägen för melodier som ”All of me” och ”Sunny side of the street” som hon lärt sig genom radion.
- Tidningen Vecko-Revyn hade börjat turnera runt landet med en modeshow och talangjakt som kallades Flugan. Tånårskläder var då ett nytt begrepp och när de kom till Landskrona ville jag gärna gå och titta. Problemet var att inträdet kostade fem kronor, säger Siw som intge var dummare än att hon anmälde sig till talangjakten för att få komma in och se alltihop gratis.
 
Naiv och barnslig
Sagt och gjort! Siw sjöng, vann och fick åka till Malmö på distriktsfinal. Där segrade hon också och så bar det av till Stockholm och riksfinalen på konserthuset.
- Jag var 18 år men fruktansvärt naiv och barnslig. Jag tyckte att det var fantastiskt att få komma till Stockholm. Tidningen bjöd på taxiresorna så jag åkte halva stan runt för att titta på sevärdheter jag hört talas om. Inte för att jag var snål utan för att jag fick mömlighet. Det var ju fantastiskt att få åka taxi på det viset.
 
Tävlingen blev en utdragen historia med långa väntetider mellan repetitioner, framträdanden och juryns sammanträde. Siw höll just på att somna i ett hörn på golvet när Charlie Norman och hans mannar ropade att hon skulle in på scenen. Hon hade vunnit!
- Va?! Jag störtade mot scenen där Charlie och grabbarna stod. Någon sträckte ut ett ben framför mig och jag stod på huvudet. Vimmelkantig tumlade jag ut på scenen med hål på strumporna för att ta emot priset.
 
Första pris i sångtävlingen var att få spela in en skiva på bolaget Metronom. Den blev så lyckad att hon fick skivkontrakt. Ennärmast enastående schlagerkarriär hade börjat. Lite trevande var den kanhända men sedan Siw blivit värdinna i Lennart Hylands ”Stora Famnen” drabbades svenska folket av Siw Malmkvist-feber.   
 
TV-mediet var nytt, inga andra kanaler konkurrerade och när ”Stora Famnen” sändes om lördagskvällarna var det folktomt på gatorna.
- Det var egentligen först då jag begrep att sången hade blivit mitt jobb. Leken var plötsligt allvar. Både tittare och TV-team hade stora förväntningar på mig, märkte jag.
 
Siw tog ändå det mesta med en klackspark. Texter som skulle framföras iö direktsändning på lördagen ägnade hon möjligen lite intresse åt två dagar innan. Tack och lov att hon har lätt för att lära.
- Efter Stora Famnen började jag resa väldigt mycket. Jag var nästan aldrig hemma i min lilla lya, säger Siw som arbetade intensivt och framgångsrikt på sin karriär i Norden såväl som i Tyskland. Omkring 500 melodier sjöng hon in och de allra flesta toppade hitlistorna.
 
Återvänt till Östermalm
Så träffade Siw Lasse Mårtensson, gifte sig med honom och flyttade till Finland.
- Då fick Lilian överta lägenheten på Grevgatan. Jag undrar just vart alla prylar tog vägen? Det måste jag komma ihåg att fråga henne om.
 
Siw återvände så småningom till Sverige och flyttade in i ett kedjehus utanför stan med dottern Tove. Numera har hon sedan länge återvänt till Östermalm. Där bor hon tillsammans med äkte maken, skådespelaren Fredrik Ohlsson och 19-årige sonen Henrik som enligt mamma Siw är mycket sångbegåvad.
- Han både sjuner och tecknar bra och är allmänt begåvad. Det skulle inte alls förvåna mig om han blir sångare.
 
Tove har för länge sedan gift sig och flyttat hemifrån. När hennes lilla dotter Julia Filippa föddes för två år sedan blev Siw förstås mormor. Inom kort har nu barn nummer två annonserat sin ankomst till världen.
 
- Det är härligt, jättekul och helt underbart! Som mormor har man bara glädjen av de små och slipper bekymren, utbrister Siw som redan varit barnvakt några gånger.
- Vissa ögonblick ser lilla Julia ut precis som Tove när hon var liten. Och tänk så bra hon sjunger. ”Blinka lilla stjärna” och ”Aj aj aj aj bush”. Hon älskar dessutom Gipsy Kings!
 
Sedan Siw för några år sedan spelade med i Hasse Alfredssons och Povel Ramels revy ”Tingel Tangel” har hon åkte land och rike runt och sjungit rock´n roll. Hon var likaså utomlands ett par gånger per månad för olika uppdrag. Det är Oslo, London och förstås Tyskland där hon än har sin stjärnglans.
- Jag skulle gärna spela revy igen. Det är så kul! Så fort jag ser Bosse Parnevik så tänds gnistan. Han är rolig att jobba med och jag hoppas verkligen att han snart sätter upp något nytt, säger Siw som om tillfälle bjuds också gärna sjunger in en och annan skiva.
 
Siw återvänder till de drygt 30 år gamla arkivbilderna och berättar om skrivbordet som fick hänga med i många år och om tavlan hon ännu har kvar. Soffan saknar hon, för såvitt hon minns, var den minst lika mysig som den hon har idag.
 
Leva för dagen
- Tänk så mycket post jag fick till den där lyan! Och alla skulle besvaras med signerat foto. Ibland kom småflickor och ringde på dörren för att hälsa på en stund eller bara lämna några blommor.
 
Siw tittar en lång stund på gardinerna i sitt första Stockholmshem och påpekar att hemsydda var de minsann inte. Nej, symaskinen har hon aldrig gått ihop med. Är det inte undertråden som fastnar så går övertråden av. Hon berättar vidare om lampan hon var så förtjust i och om korgen med böcker som stod på golvet.
- Jag undrar vad det var för böcker, säger hon och försvinner för några sekunder till ett angränsande rum. Strax därpå dyker hon upp igen med den gamla korgen på armen.
- Tänk så omedveten och bekymmerslös man var. Jag hade bara mig själv att tänka på och alla möjlighet låg öppna. Man kan gott säga att jag levde för dagen. Det är egentligen klokt att leva så. Jag skulle gärna få tillbaka den förmågan att varken se framåt eller bakåt. Man vet ju faktiskt inte om man lever nästa dag eller inte, säger Siw och funderar en stund.
- Ja, så enkelt är det faktiskt…
Av: Monica Antonsson
Foto: Lars Falck och Kurt Pettersson

_________________________________________________________________

Hemmets Journal

Nr 46, 1992

Här har du ditt liv Siw!

Kjell har 30 pärmar med klipp om sin idol

____________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning

Nr 1-2, 1997

________________________________________________________________________

Hemmets Veckotidning 

nr 1-2, 2007

Nu är allt toppen

Men det som hände mig var en varning...

På nyårsafton firar Siw sin 70-årsdag och kort därefter gör hon sitt sista showframträdande. En sprakande final som väl speglar hennes fantastiska artistliv.
- Nu får det faktiskt vara stopp!
säger hon och hoppas få mer tid för sina stora intressen...

– Man ska sluta, när man är på topp!

Så säger Siw Malmkvist vars karriär efter 55 år fortfarande går som på räls. Åtminstone i Tyskland där hon skördar framgångar med norska Wenche Myhre och danska Gitte Henning. För tredje året i rad turnerar de med sin skandinaviska show vars höjdpunkt blir årets tyska Melodifestival.

– Vi ska inte tävla, säger Siw. Vi ska vara pausprogram. Det är minsann inte vem som helst som får vara det. Vi har alla tre tävlat för Tyskland, så vi gör ett potpurri på våra låtar och toppar med "La det svinge", "Wings of love" och "Waterloo" som våra tre länder har vunnit med. Sedan får det faktiskt vara stopp!

Det är den stundande 70-årsdagen på nyårsafton som får Siw att något dramatiskt kasta in handduken. Det är dags att lägga karriären på hyllan, säger hon. Annars börjar det kanske bli pinsamt. 

– Fast i Tyskland tycker de, att jag ser ut som 60 år. Och i går stod jag på bussen och väntade på att få tillbaka halva avgiften. Chauffören bara stirrade. Hur ska jag kunna veta, att du är pensionär, sa han. Du ser alldeles för ung ut!

Själv är Siw mest förvånad. Vart tog åren egentligen vägen? Och varför tjatar alla om åldern som vore den ett handikapp? Som i Melodifestivalen för två år sedan, när hon sjöng "C´est la vie" med Towa Carsson och Ann-Louise Hansson. Med minst 150 års sammanlagd scenvana i bagaget sopade de trots allt banan med de flesta av konkurrenterna.

– Det var ett jäkla tjat om vår ålder, säger Siw. Det var helt enkelt oförskämt. Finns det en gräns för, hur gammal man får vara? Jag förväntar mig visserligen inte att 85-åringar ska tävla i Melodifestivalen. Det är helt enkelt inte deras grej. Men jag förväntar mig heller inte att 11-åringar ska göra det. De är alldeles för unga. Så var går gränsen?

Siws rekord är svårslaget

Skånska Siw från Landskrona tog hela Sverige med storm när hon sjöng Augustin och slog igenom som värdinna i Stora famnen med Lennart Hyland 1960. Svenska folket bänkade sig framför TV-apparaterna varje lördagskväll för att se om hon hade lärt sig veckans schlager eller om hon skulle komma av sig och börja fnittra. Hennes oskyldiga charm gick rakt igenom rutan och hon blev folkkär. Sedan stod det inte länge på förrän låtar som Jazzbacillen, Tunna skivor och flickor bak i bilen avlöste varandra på Svensktoppen. Senare kom melodier som Regnet det bara öser ner, Mamma är lik sin mamma och Spanska Siwan där hennes komiska ådra kom till sin rätt. I likhet med en handfull andra artister höll Siw liv i skivindustrin i minst 25 år, innan yngre direktörer kickade ut äldre artister till förmån för yngre. Rekordet är svårslaget. Siw har gjort exakt 839 inspelningar på nio olika språk varav 42 har hamnat på Svensktoppen. Det håller Kjell Norström, 54, reda på. Han har samtliga inspelningar i sin ägo efter att ha samlat på Siw i exakt 40 år. Även det ett jubileum som heter duga.

- Den senaste av plattor i min samling är en turkisk pressning av den tyska schlagern "Liebe heisst labour", säger Kjell som i skrivande stund strax före jul är på väg till Berlin för att se den skandinaviska showen för andra gången. Han har kommit ut i världen tack vare sin idol och den här gången får han se Berlin. När det gäller Siws karriär är han som en levande uppslagsbok. Till honom ringer hon även själv, när hon vill veta, vad hon har gjort. 

Siws tyska karriär har onekligen varit en av de mest framgångsrika. Här hemma lade hon dessutom teaterpubliken för sina fötter. Siw var revyprimadonna hos såväl Karl-Gerhard som Kar de Mumma, Bosse Parnevik och Hasse Alfredsson innan hon – vid 45 års ålder – gjorde dundersuccé som Pippi Långstrump.

– Det var verkligen ett kraftprov, säger Siw som fick rollen sedan Astrid Lindgren personligen hade bett henne göra den. En annan höjdpunkt i karriären var musikalen "Nine" mot Ernst-Hugo Järegård

– Det var något alldeles speciellt att få spela mot Ernst-Hugo, säger Siw. Men showen på Börsen för tio år sedan med Barbro Lillbabs Svensson och Ann-Louise Hansson var också en höjdpunkt. Åh, så kul vi hade! 

Alla sagor har ett slut som bekant och för drygt ett år sedan blev Siw påmind om sin odödlighet.

- Vi showade på en teater i München, när jag en kväll plötsligt märkte att vänster hand var lite konstig. Jag kunde inte riktigt hålla mikrofonen. När jag sedan fick blommor, kunde jag knappt hålla dem. Varken handen eller armen gjorde som jag ville. Jag kände mig snurrig och yrvaken. När vi gick av scenen, kändes det som att jag vinglade. Med fasa tänkte jag, att det kunde var en stroke. Samtidigt hade jag just repat mig från en förkylning, så jag hoppades att det berodde på den. 

Delvis förlamad togs Siw in på sjukhus för observation. Efter omfattande undersökningar kunde läkarna konstatera, att hon hade drabbats av en mindre propp i höger hjärnhalva.

- Jag låg där med en massa slangar kopplade till mig och kände mig jättesjuk. Det var väldigt otäckt alltsammans. Samtidigt var det tur i oturen. Får man en stroke på höger sida, så att vänster hjärnhalva drabbas, kan det sluta med afasi och det är min stora fasa!

Väl rustad med mediciner åkte Siw hem till Sverige. Wenche och Gitte fick fortsätta turnén på egen hand. Här hemma skrek löpsedlarna ut budskapet med krigsbokstäver: Siw Malmkvist förlamad efter propp i hjärnan!

- Enligt kvällstidningarna var jag närmast halvdöd, säger Siw. Det var väldigt överdrivet, även om en stroke alltid är väldigt allvarlig.

Här hemma kunde läkarna bara konstatera, att Siw hade fått bästa möjliga behandling. Det var bara att vänta och se, om förlamningen skulle ge med sig. "Lev som vanligt, gå ut och gå, ät och drick och håll dig smal", sa doktorn.

Det stod "Rökare" på journalen. Siw blev alldeles kall. Då hon för övrigt är i fin form med sunda matvanor och god kondition, fanns ingenting annat än just rökningen som kunde vara orsaken till att hon hade fått en stroke.

- Jag fimpade för gott! Det som hänt var en varning. Mina vänner trodde att jag skulle klättra på väggarna, men det gjorde jag inte alls. Att sluta röka var faktiskt lättare än jag trodde. Enda problemet är att jag har gått upp ett par tre kilo. Det är inte så roligt.

Siw planerar ingen hejdundrande födelsedagsfest på nyårsafton. Den dagen är de flesta upptagna på annat håll, säger hon. Så sa hon emellertid även om 60-årsdagen som slutade i en stor, festlig mottagning hemma i våningen vid Karlaplan. Det finns med andra ord all anledning att tro, att det blir minst lika festligt den här gången. Rejält firad kommer hon åtminstone att bli av sambon, skådespelaren Fredrik Ohlsson, sonen Henrik, dottern Tove och barnbarnen Julia, 16, och Fabian, 14. Och av Kjell Norström förstås som har köpt en fin present till sin idol, men om det vet hon ännu ingenting. 

- Ja, ja, säger Siw. Vi får se. Om det blir något kalas, står det skrivet i stjärnorna. 

Siw är sedan länge road av korsord. De är lätta att ta med och kan lösas på tåg, på flyg och i pauser av alla slag. Släktforskning är ett annat intresse som hon möjligen kommer att odla nu, när hon får mer tid. Sedan länge målar hon dessutom akvarell.

- Jag ritade och målade mycket som barn. Sedan kom karriären och familjen emellan. Så en kväll på ett hotell i Helsingborg fick jag plötsligt lust att börja måla igen. Varför minns jag inte. Jag gick i alla fall ner till en affär i närheten och köpte både papper och färg.   

På uppdrag av Hjärt-Lungfonden har Siw just designat en pin som ska säljas 2007 till förmån för forskningen kring barnhjärtan.

- Det föds många små barn med hjärtfel, säger Siw. Det känns bra att faktiskt kunna göra något för dem.

I februari showar Siw i Nürnberg. Wenche, Gitte och hon hinner dessutom med ett gästspel i Spanien, innan det är dags för den tyska Melodifestivalen.

- Därefter gör vi några jobb i Düsseldorf. Sedan får det vara slut, säger Siw och tystnar. För en stund ser hon ut som om hon ångrar sig. Slut låter så definitivt liksom.

- Jag är jätteglad, att jag är så eftertraktad som jag är, säger hon sedan. Åtminstone i Tyskland. Än kan jag stå på benen, än är jag klar i huvudet och än tycker jag om att jobba. Ska sanningen fram, så är ju den faktiska åldern inte mer än 65. De första fem åren minns man ju inte. Om Lillbabs och Ann-Louise hör av sig, så kan jag kanske omvärdera mitt beslut. Vi hade ju så himla kul tillsammans. 

Monica Antonsson

Fotograf Kurt Pettersson

Artikeln var publicerad i Hemmets Veckotidning nr 1-2, 2007

__________________________________________________________

HV 2012

– Nej, nu skarvar de allt!

Så säger Siw Malmkvist, 76, att hon tänkte under inspelningen av ”Vem tror du att du är”. Det var helt enkelt svårt att tro på allt fantastiskt hon fick höra om anmödrar och förfäder.

– Det var ju svårt att tro på allt så jag tänkte flera gånger att de hade tagit i för att göra programmet mer intressant. Men det hade de inte. Det var sant alltihop!

Siw hade länge funderat över släkten och hur det var förr. Orsaken var att hennes far i hela sitt liv förföljdes av markeringen uä i prästbetyget.

– Han var född utom äktenskapet och detta uä stod där fast han var både morfar och farfar själv. Det var ju oförskämt och jag ville veta varför.

En brevsamling tillhörig farmors syster som emigrerade till Amerika kom också att kittla hennes släktforskningsintresse.

– Hennes brev hem till släkten finns tyvärr inte kvar men själv hade hon sparat alla brev hon fick hemifrån. Det var ju väldigt intressant att läsa vad folk här hemma skrev och berättade.

En släktforskande släkting hade vid ett tillfälle dessutom gett Siw en pärm med kopior på sina forskningsresultat. Då blev hon jätteglad och idag är hon imponerad.

– Han hade varit riktigt duktig. Det ser jag nu när jag fått veta mer. Det är många uppgifter som stämmer.

Siw hade stora förväntningar inför programmet och ville veta så mycket som möjligt. Hon bad dessutom Ted Rosvall och redaktionen kolla upp en och annan familjeskröna.  

– Dem tror jag att jag behåller för mig själv, flinar hon. Vi får se om de kommer med i programmet.   

Siw fick resa runt i Skåne med filmteamet. De besökte arkiv och träffade personer som lät sig intervjuas om hennes släkt och vad de hade haft för sig. Om kvällarna kunde Siw syskonen och berätta vad hon under dagen fått reda på.

– Det värsta var att teamet höll allt så väldigt hemligt. Jag var väldigt nyfiken. Alla utom jag visste vad som skulle komma fram härnäst. Med inspelningar är det ju så att man får säga om samma sak flera gånger innan tagningen är klar och sånt kan ju kännas lite konstigt. Men det gick bra och jag fick veta massor.

På frågan om Ted Rosvall och redaktionen hittade någon artist bland förfäderna svarar Siw att det gjorde de nog. Eller i varje fall någonting ditåt. 

– Jag fick den ena överraskningen efter den andra men det kom inte fram något obehagligt. Men även om de hade hittat en mördare så hade det varit okej. Inte känner jag honom, hade jag tänkt då.

Siw är nöjd med sin medverkan i programmet och känner att hon fått veta vad hon så länge undrat över. Någon fortsatt forskning för egen del blir det inte tal om.

– De var ju väldigt duktiga och hade lagt ner ett enormt jobb på att hitta min släkt. Jag är fullt nöjd och väldigt tacksam.

Monica Antonsson

 ________________________________________________________

Hemmets Veckotidning
Nr 1-2, 2013

Gott Nytt År spänstiga Siwan!

Jag hade ingen aning om att jag var gammal förrän pensionen kom!

På nyårsafton fyller folkkära Siw Malmkvist 77 år och fortfarande är det full fart både på scenen och hemma. I slutet av januari är det premiär på musikalen Flashdance där Siw ska spela dansös. När hon är ledig njuter hon av att träffa barn och barnbarn - och det är med glädje hon ser hur lilla Cricket går i farmors fotspår.

Vem tror du att du är? Stjärnorna på slottet. Körslaget och Det stora matslaget. Siw Malmkvist är med överallt. Och nu tar hon sig an den 30 år gamla filmmusikalen Flashdance i en scenversion som får sin Skandinavienpremiär på Chinateatern i Stockholm den 30 januari. 

I rollistan skymtar Hanna Lindblad, Rennie Mirro, Karl Dyall och Linus Wahlgren men det är Siw Malmkvist i rollen som den något åldrade dansösen Hanna som är den stora sensationen.

– Det förekommer en äldre dam i föreställningen och det är henne jag ska spela, säger Siw där hon sitter vid köksbordet hemma i våningen vid Karlaplan och berättar. I rummet intill sitter skådespelande maken Fredrik Olsson, 83, och läser tidningen.
– Det är visserligen en dansmusikal men inte ska jag slå volter och dansa, skrattar hon. Det blir nog mest till att sitta på en stol, har jag en känsla av. Men snygg är hon den gamla damen – så det blir mycket mask - men jag kan aldrig tänka mig att jag ska dansa mer än ett par steg kanske. Det har ingenting med min ålder att göra. Den tänker jag aldrig på. Jag hade inte en aning om att jag var gammal förrän pensionen kom. Oj! Vilken överraskning! Plötsligt kom det pengar!

Det var Vicky von der Lancken som lyckades övertala Siw. Hon tar alltid lång tid på sig, väger för och emot, innan hon tackar ja.
– Man vill ju inte bli patetisk, säger hon. Jag hoppas att jag upptäcker när det är dags att dra mig tillbaka. Jag märker väl när telefonen tystnar och jag inte längre får vara med i någonting.

Det lär knappast inträffa. Siw är populär som få och livligt efterfrågad. Förr hade hon ett skivbolag bakom sig, manager, turnébuss och orkester. I dag sköter hon affärerna själv och anländer till spelplatsen med bakgrundsmusiken inspelad på en CD.

 
– Jag bor bara två stationer med tunnelbanan från Centralen så jag åker oftast tåg. Det är bekvämt och bra. Arrangören fixar ljudanläggning och hämtar mig på stationen. Jag behöver bara kliva in på scenen och göra mitt.

Skräddarsyr efter publiken
Siw berättar om företag som jubilerar och äldreboenden som bjuder på underhållning. Det är tvära kast och Siw skräddarsyr sina program efter publiken.
– Roligast var ”De Gamlas Dag” ute på Ekerö, skrattar hon. Det lät ju lite visset så jag ringde damen som anordnade det hela för att få veta hur gamla ”de gamla” egentligen var. Ja, sa hon, de är väl mellan 75 och 80 år. Vi var jämgamla! Det passade mig perfekt. Vi har ju vuxit upp samtidigt. När jag var i Stora Famnen var de lika unga som jag. Och det blev hur trevligt som helst. De ropade efter låtar som de ville att jag skulle sjunga. Det var Flickor bak i bilen, Tunna skivor, Mamma är lik sin mamma och alla de där.

Siw har alltid varit spänstigare än de flesta och det kan hon tacka sina osedvanligt goda gener för.
– Mor var väldigt spänstig i hela sitt liv, säger Siw. Hon rensade ogräs i trädgården och böjde sig med raka knän in i det sista. Hon var väldigt snäll trots att vi var så många och hon hade mycket att stå i. När hon någon gång var på dåligt humör kallade vi henne för Snapphanen. Vi visste ju att hon var av snapphanesläkt. Och det fick jag bekräftat av släktforskarna i Vem tror du att du är.

Siw är alltså ättling efter snapphanarna som härjade i Göingeskogarna på 1600-talet. De satte sig upp mot den svenske kungen till förmån för den danska. I TV-serien fick Siw veta att minst två av hennes släktingar var inblandade i den så kallade Loshultskuppen som gått till historien för att snapphanarna lyckades lägga beslag på Karl XI:s stora krigskassa när kungen försökte frakta pengarna från Helsingborg till Stockholm.

– Tänk va, säger Siw. Det var pengar de själva hade betalat in i skatt som de snodde tillbaka. Men jag var egentligen mer intresserad av att få veta vem min fars far var. Jag hade ju sett att det stod uä i hans pass och fått förklarat för mig att det betyder ”utom äktenskapet”. Det var ju hemskt för både honom och farmor att han ända in i vår tid skulle vara stämplad som oäkting. Släktforskarna lyckades emellertid lista ut att den man som farmor senare gifte sig även var far till min far. Det var bara det att de inte hade hunnit gifta sig i tid.

Åren har gått. Föräldrarna är borta och Siw är obegripligt nog pensionär, en milstolpe som även har fördelar. Hon har upptäckt att hon åker tunnelbana och buss i Stockholm till reducerat pris men däremot inte tåg vilket hon skulle vilja ändra på. En annan fördel är att hon efter 65-års dagen inte behöver betala sociala avgifter.
– Det är egentligen konstigt att arbetsgivarna inte anställer lite äldre människor. Det är ju billigt!

Surar ett tag
Medveten är hon och bestämda åsikter har hon men politiker med rätt att bestämma vill hon inte bli.
– Nej, för sjutton! Jag vet inte ens vad utskott är.
Hon funderar en stund och utbrister:
- Tack och lov att man inte är drottning! Kung, statsminister eller prinsessa!
– Men det är du ju, protersterar Fredrik och tittar upp ur tidningen.

- Vilken tur att man slipper sånt. Som de tvingas valsa runt i media. Själv har jag alltid blivit väl behandlad. Men så har det väl inte funnits någon anledning att slå mig på käften heller. Jag får kramar i stället. Ofta. Det tycker jag är festligt. Och om folk vill titta på mig, så får de gärna göra det.
– Klart de gör, säger Fredrik. Du är ju så vacker!

Siw och Fredrik har 40 år tillsammans bakom sig nu. Men något bra recept på hur man lyckas med det konststycket har hon inte. Tiden har liksom bara gått.
– Det är klart att man kivas ibland. Det gör väl alla. Då surar man ett tag. Men så läser man något i tidningen som man vill diskutera. Men du, titta här får du se! Och så har man glömt vad det var man bråkade om.

Familjen har naturligtvis vuxit i samma takt som åren har gått. Fredriks dotter Maria har gett dem barnbarnet Jacob som nu är 16 år. Siws dotter Tove har barnen Julia, 23 och Fabian, 21. Och gemensamme sonen Henrik är pappa till Alfred, 6, och lilla Cricket, 3 år. Det är med andra ord ett stort gäng som alla bor inom räckhåll och gärna samlas till helger och bemärkelsedagar.
– Lilla Cricket går genast och hämtar boken Nu ska vi sjunga. Hon har bläddrat i den med sina små fingrar sedan hon var två år. Och varje gång vill hon att jag ska sjunga alla låtar i den som jag kan. Alfred lånar min gitarr och vill vara med och spela. De är precis lika gulliga som Julia och Fabian var när de var små. Jag älskar dem och skulle kunna äta upp dem. Cricket är nog den enda av mina barnbarn som skulle kunna gå i mina fotspår. Henrik kallar henne Lilla Siw.

Det är en tämligen enastående karriär som Siw kan se tillbaka på. Som många andra folkkära artister har hon förstås gett ut sina memoarer.
– Jag började skriva minnen från min barndom för några år sedan. Jag hade just fått en dator och tänkte göra ett häfte till barnen om hur världen såg ut när jag var liten. I samma veva ringde förlaget och bad att jag skulle skriva memoarer.

Boken Tunna skivor av mig kom ut för några år sedan. I den berättar Siw, som är född på nyårsafton 1936, bland annat att hon som barn trodde att alla nyårsraketer fyrades av för hennes skull. Numera passerar nyårshelgerna oftast tämligen obemärkt.
– Vi brukar hålla oss hemma, titta på tv och lyssna på smällarna från Karlaplan. Det brukar vara ett väldigt hallå.

Närmast är det alltså Chinateatern som gäller för Siw. Det blir ett kärt återseende. Hon spelade revy där redan under Eskil Eckert-Lundins tid i mitten av femtiotalet likaväl som hon spelade revy där med Bosse Parnevik på åttiotalet. Någon favoritloge har hon inget minne av men väl trappan upp till scenen som skådespelarna måste springa i hela tiden.
– Det är bra, säger hon. Det var bra motion.

Just nu pågår intensiva repetitioner inför premiären. Därefter är det föreställningar fyra kvällar i veckan hela våren vilket är ett tufft tempo för de flesta. Men det är klart, att om man är vid så god vigör som Siw, att man kan spela Pippi Långstrump med bravur vid 45 – vilket Siw gjorde på Astrid Lindgrens enträgna begäran - så kan man säkert spela Flashdance vid 77 också.
– Sjuttiosex, säger Siw bestämt. Gå inte händelserna i förväg nu. Jag fyller ju inte år förrän på nyårsafton!
Monica Antonsson

1960

Stjärnorna på slottet 2009