Nr 14, 1990
Siw kunde inte ana att hon fortfarande var så populär...
Publiken stod upp och jublade
- Var det någon som drev med mig?
När Siw Malmkvist, 53, tillfrågades om hon ville sjunga i Kurt Olssons Damorkester trodde hon att det var ett skämt. Av nyfikenhet ställde hon upp.
När hon sedan mötte publiken undrade hon om hon själv blivit snurrig...
På Gröna Lunds restaurang Tyrol i Stockholm pågår som bäst
repetitionerna för vårens revysuccé i Stockholm, Tingel Tangel. Där träffar vi
Siw Malmkvist. Hon ska efterträda Margaretha Krook och har just fått sina
texter av herrar Alfredson och Ramel. För första gången under sin långa karriär
ska hon dela scen med Hasse och Povel. Att hon trivs som fisken i vattnet är
inte att ta miste på.
Restaurang Tyrol får just de här dagarna en rejäl ansiktslyftning. Golven är nyslipade och lokalen ser mer ut som en byggnadsplats än som en restaurang. Uppe på scenen får även revydekoren en sista putsning. En kossa av trä med en gummihandske som spenar ligger upp och ner medan färgen torkar. Kulisser sågas och målas i en enda villervalla medan kostymfolk klipper till kläder för Siws räkning.
Scenchefen Thomas Franck styr ruljansen och hans fru, Siws dotter Tove, kryper omkring på golvet med en målarpensel i högsta hug. De väntar sitt första barn i maj vilket innebär att Siw ska bli mormor.- Det är jätteroligt, säger Siw
Tove, som inte vill vara med på bild, växlar några ord med Siw och tar sin Thomas under armen för att gå på bio.
En stjärna på tvåhjuling
- Jag vill inte fotograferas för att jag är dotter till en kändis, säger hon bestämt och tågar iväg medan Siw ler förstående.
- Hon har aldrig gillat fotografer. När hon var fem och vi skulle medverka i Hylands Hörna hade de ett fasligt besvär med henne. Hemma sjöng vi alltid tillsammans men i studion var hon fullständigt ointresserad. Vi fick lirka i det oändliga för att få henne att hålla i mikrofonen.
Siw är en ovanligt tuff dam som exempelvis inte drar sig för att cykla omkring i Stockholmstrafiken. Till teatern anländer följaktligen stjärnan per tvåhjuling. Hon kommer fortare fram än med buss och tunnelbanan, tycker hon. Snabb som en vessla pilar hon i väg mellan bilarna och köerna men det händer också att hon använder sig av både bussfil och trottoar. För lite försiktig och rädd om livhanken i största allmänhet är hon ändå. Storstadstrafiken är inte att leka med. Ser hon någon som bär sig illa åt i trafiken kan hon minsann skälla ut vederbörande så det osar om det. - Det värsta för oss cyklister är bilister som plötsligt vräker upp bildörren när de har parkerat vid trottoarkanten. Den som kommer cyklande kan verkligen råka illa ut. I ett sådant läge kan det hända att jag säger en och annan sanning…
Det är mer än 30 år sedan som landskronatösen för första gången dök upp i Lennart Hylands ”Stora Famnen” och sjöng sig rakt in i de svenska stugorna. Året var 1959 och hennes stora hitlåt var ”Augustin”. Hon sjöng in den på inte mindre än sju språk! Dessförinnan hade hon gjort ”Jazzbacillen” och lyckats att lämna en kontorsplats på Umeå Bilkompani. Snabbt lade hon landet för sina fötter och på den vägen är det…
- Jag tvekade egentligen aldrig att lämna Umeå som tidningarna gjort gällande. Däremot var jag inte spå pigg på att flytta till Stockholm med sina trista inackorderingsrum. Mitt villkor var att skivbolaget skulle fixa en lägenhet vilket de också gjorde på bara en vecka, skrattar Siw som alltså lämnade jobbet, tog sitt pick och pack och for ner till kungliga huvudstaden.
Sedan hon erövrat den svenska marknaden tog hon sig, med hjälp av managern Börje Ekberg och producenten Anders Burman, snabbt in på den tyska marknaden. Hon blev en av de första i en lång rad svenska schlagersångerskor där. Före henne hade vägen banats av Alice Babs och Bibi Jones.
- Senare kom bland andra Anita Lindblom, Lill-Babs, Lasse Berghagen, Anna-Lena Löfgren och Ann-Louise Hanson. Nina Lizell var också ett stort namn där nere och Sylvia Vrethammar liksom Gitte Henning är det fortfarande, säger Siw som fortfarande förgyller den tyska marknaden med ett och annat besök när andan faller på.
Sivs syster Lill slog också igenom som schlagersångerska på 60-talet. Efter några framgångar vände dock turen och Lill ledsnade. Hon flyttade hem till Landskrona där hon numera är egen företagare i tygbranschen.
- Jag vet inte riktigt varför hon gav upp. Alla artister har sina svackor vilket inte betyder att man är dålig. Branschen är helt enkelt sådan. Hade hon bidat sin tid hade turen säkert vänt. Men jag tror att hon ville hem helt enkelt.
Hem till Landskrona längtar även Siw av och till. Mest är det föräldrahemmet med mor och far hon saknar. De båda finns emellertid inte längre i livet och föräldrahemmet är sedan länge sål
Dränktes i beundrarpost
- Jag tror att många går omkring och längtar till det som var förr när man var barn. Men den drömmen blir ju aldrig uppfylld. Landskrona är en underbar stad ändå, särskilt om våren och hösten. Jag älskar att se på båtarna som åker till Köpenhamn. Det är så mysigt att jag ibland undrar hur jag kunde flytta därifrån.
På 60-talet nästan drunknade Siw i beundrarpost. Hon skrev autografer så pennorna glödde och hon var ständigt påpassad så fort hon visade sig ute bland folk. Ibland kunde hon nästan känna panik när en vrålande publikmassa tryckte på. Ofta räddade hon sig in i den skyddande turnébussen där hon förundrad kunde sitta och titta på sina skrikande beundrarskaror.
- Jag satt där som en drottning och vinkade, flinar hon och minns att det hände mycket konstigt också. Jag kommer ihåg en mamma som ville att jag skulle krama hennes lilla baby. Det kändes som om jag var någon slags Jesus som skulle välsigna hennes barn, säger Siw.
Publiken tänder på ”Tunna skivor”
Siws publik har numera vuxit till sig och blivit medelålders. Men fortfarande gungar den lika entusiastiskt med i låtarna var hon drar fram.
- Det är faktiskt så att publiken tänder till som sjutton när jag kommer loss med ”Tunna skivor” och de andra gamla sångerna, säger Siw som de senaste åren fått en speciell draghjälp av den förunderlige göteborgaren Kurt Olsson.
- Han är fruktansvärt rolig! I början trodde jag att han inte skulle hålla så länge. Men det ser ju ut att gå riktigt bra, skrattar Siw.
För hennes del började ”The Kurtan Olsson story” med ett telefonsamtal från Lasse Brandebys regissör. De skulle göra en show på Valand i Göteborg och undrade om Siw kunde tänka sig att medverka.
För hennes del började ”The Kurtan Olsson story” med ett telefonsamtal från Lasse Brandebys regissör. De skulle göra en show på Valand i Göteborg och undrade om Siw kunde tänka sig att medverka.
Damorkestern, vad var det? - Va?! Skulle jag sjunga med ”Kurt Olssons damorkester”, undrade Siw som trodde att någon drev med henne. På den tiden hade ingen utanför Göteborg hört talas om nämnde Olsson.
Efter en viss övertalning for emellertid Siw ner till Göteborg av ren nyfikenhet. Kurt Olsson var fortfarande ett mysterium och damorkestern någon liten halvdålig dragspelstrio – trodde Siw.
- När jag träffade dem för repetition såg de normala ut. Lasse försökte förklara sin roll men jag fattade ingenting. Damorkestern visade sig dock vara fantastiskt bra. När jag senare på kvällen såg hur Kurtan hade ställt till sig blev jag förskräckt. Skulle han verkligen se ut så där!? Jag stod bara still och glodde, erkänner Siw.
Succén var given. När Siw äntrade scenen med ”Jazzbacillen” ställde sig publiken upp och skrek.
Driver de med mig, undrade Siw som inte haft den blekaste aning om att Kurt Olsson länge levt på hennes låtar i Göteborg. Först senare kom TV in i spelet och gjorde Kurtan, Siwan och än en gång alla hennes sånger populära i hela riket. När sedan Siw för några år sedan spelade in ett potpurri på några av låtarna sjöng Kurtan med i ”Flickor bak i bilen”.
- Mina gamla skivor finns naturligtvis inte längre att köpa ute i butikerna. En samlare, som brukar ringa mig, har berättat att han på auktion betalat upp till flera tusen kronor för somliga av dem, säger Siw.
Kan inte skriva texter
- Allt som allt har jag spelat in omkring 550 titlar på skiva. Får jag bara friska upp minnet lite så kan jag nog texten på de flesta, tror Siw som är en omvittnat god språkbegåvning. Hon talar sju språk, är lika road av grammatik som av att lösa korsord. Italienska pluggar hon för fullt. Skriva texter kan hon däremot inte. Inte ens en födelsedagsvers kan hon knåpa ihop.
- I julas försökte vi med julklappsrim. De var så dåliga att vi höll på att skratta ihjäl oss. Textskrivandet överlåter jag med varm hand åt folk som kan det bättre.
Om någon passar in på epitetet en sund själ i en sund kropp så är det nog Siw. Liten, spänstig och vältränad är hon och till råga på all så föredrar hon råkost framför en blodig biff. Hon säger på fullt allvar att hon hellre väljer rotmos än entrecote.
- Jag har alltid älskat rotfrukter. Kålrötter, purjo, selleri, morötter, potatis, vitkål, blomkål och jordärtskockor. Ja, allt som växer under jorden.
Siw har inte spelat in någon ny grammofonskiva de senaste åren. Den stora beundrarskaran har fått nöja sig med att nostalgiskt lyssna på gamla succéer.
- Inget skivbolag har hört av sig. Kanske tror de inte att mina plattor skulle sälja, säger Siw som gärna skulle vilja spela in skivor ändå – om inte annat så för fåfängans skull.
Faktum är att rösten är mer bärkraftig idag än någonsin tidigare. Det har hon till och med Anders Burmans ord på. Och han om någon bör ju veta…
______________________________________________________________________
Hemmets Veckotidning
Nr 39, 1992
Serien: Mitt första hem
Jag brydde mig inte ens om att packa upp
- Vad hade jag i storstan att göra….
- Vad hade jag i storstan att göra….
- När jag flyttade till min första lägenhet i Stockholm
vantrivdes jag så att mitt bagage fick stå orört i en hel vecka!
Siw Malmkvists villkor för att flytta till storstan var
just att grammofonbolaget skulle skaffa henne en egen lya. Ett villkor som hon
trodde – och hoppades – att de aldrig skulle kunna uppfylla…
- Efter ett tag tog jag dock det mesta med en klackspark och levde för dagen. Jag märkte inte när leken blev allvar…
- Efter ett tag tog jag dock det mesta med en klackspark och levde för dagen. Jag märkte inte när leken blev allvar…
Siw Malmkvist skrattar spontant när hon ser arkivbilderna från sin första Stockholmslya.
- Jag måste precis ha flyttat in.
- Jag hade bott där tidigare, inackorderad hos en gammal dam, och vantrivts förskräckligt. Så for jag på turné, kom till Umeå, förälskade mig i stan och beslöt mig för att stanna.
- Så blev jag erbjuden att sjunga två veckor på Rondo i Göteborg. Gaget var 1000 kronor minus hotell och mat vilket var mycket pengar på den tiden. På kontoret tjänade jag 475 kronor per månad.
- Samtidigt ringde skivbolaget och bad mig flytta ner till Stockholm. Tidigare hade jag bara haft olika ströjobb, turnerat med Delta Rythm Boys, Arne Domnérus, Charlie Norman och Hep Cats. Nu var det dags för lite ordning på bokningarna. De skulle börja med managerverksamhet och se till att jag ständigt hade nya engagemang. Då måste jag finnas till hands.
- Aldrig i livet trodde jag att de skulle kunna ordna en lägenhet! Men en av delägarna i grammofonbolaget ägde fastigheter över hela stan och en vecka senare var det klart. Lägenheten på Grevgatan var min.
- Min stora, härliga säng hade jag köpt i Köpenhamn liksom bordet av teak som var så snyggt, säger Siw. På den tiden jobbade hon mycket i den danska huvudstaden. ”Förälskad i Köptenhamn” hette filmen hon gjorde, där hon flög omkring i luftballong och blev förälskad.
- Möblerna ser kanske inte så mycket ut för världen men jag skulle gärna haft dem än idag. 50-talsmöbler var något alldeles speciellt. Och titta på radion! Den hade jag kvar länge. Till sist målades den blå.
Siw berättar hur hon i 60-talets Stockholm roade sig på nöjespalatset Nalen var och varannan kväll. Där sjöng hon sina sånger i kabarén för fem kronor gången. Sorglöst levde hon för stunden och fullkomligt sprudlade av livslust. Vardagsrutiner som mat och sånt glömde hon helt enkelt ofta bort. Hade det inte varit för Arne Domnerus som då och då frågade om hon hade ätit, så hade hon väl svultit ihjäl.
- Det är likadant nu faktiskt. Rätt som det är kan jag sitta här på kvällen och komma på att jag inte har ätit en bit på hela dagen.
- Min barndom var som honung, bara sol och glädje på något vis. Det var ofta skratt därhemma. Hela familjen har humor och gott humör likaväl som vi är småilskna och temperamentsfulla.
- De var egentligen två bröder och jag minns faktiskt inte vem av dem det var, fnissar Siw. Han brukade i alla fall lyfta upp mig på bordet och ge mig en peng om jag sjöng en liten visa. Och jag sjöng om tomtegubben och snön som föll med gester och allt.
Siw var den givna ledaren. Hon höll mest ihop med sin två år yngre syster Lilian, numera känd som Lill och sångerska även hon. Lilian var duktigast men blygast av de två. Siw var något av kvarterets ”Pippi”. Hon var alltid med när något hände. Kom brandbilen farande med tjutande sirener så cyklade hon efter för att vara först på plats vid eldsvådan. När tanten i konditoriet miste tålamodet över kvarterets retsamma ungar, så var det Siw som hade varit framme.
- En gång ringde hon till och med efter polisen, skrattar Siw. Lita på att jag fick vingar under fötterna!
- Så fort jag ser en polisspärr eller hastighetskontroll rannsakar jag mig själv blixtsnabbt. Har jag bältet på och körkortet med mig? Torts att jag bara har druckit kaffe eller mjölk så slår hjärtat dubbla slag. Hur är det med huvudvärkstabletter? Ger de utslag, undrar jag fast jag vet bättre.
- Jag är övertygad om att vaktmästaren visste vad vi gjorde. Han förstod nog att vi inte hade några pengar och lät oss smyga in.
- Åh, vad vi lekte! Och ändå fanns där knappt några leksaker. Ett par gungor bara och en gungbräda. Men skogen fanns med blåbär och lingon och den lilla sjön som doftade alldeles speciellt. Det var annat än Landskrona som bara luktade tång, fisk och hav.
- Vi fick hjälpa till med det mesta, diska, bära ved och röra om i grytorna hos tant Nellie som var jättegammal. Hennes ansikte var alldeles rynkigt. Hon var säkert 60 år. Minst!
- Tidningen Vecko-Revyn hade börjat turnera runt landet med en modeshow och talangjakt som kallades Flugan. Tånårskläder var då ett nytt begrepp och när de kom till Landskrona ville jag gärna gå och titta. Problemet var att inträdet kostade fem kronor, säger Siw som intge var dummare än att hon anmälde sig till talangjakten för att få komma in och se alltihop gratis.
Sagt och gjort! Siw sjöng, vann och fick åka till Malmö på distriktsfinal. Där segrade hon också och så bar det av till Stockholm och riksfinalen på konserthuset.
- Jag var 18 år men fruktansvärt naiv och barnslig. Jag tyckte att det var fantastiskt att få komma till Stockholm. Tidningen bjöd på taxiresorna så jag åkte halva stan runt för att titta på sevärdheter jag hört talas om. Inte för att jag var snål utan för att jag fick möjlighet. Det var ju fantastiskt att få åka taxi på det viset.
- Va?! Jag störtade mot scenen där Charlie och grabbarna stod. Någon sträckte ut ett ben framför mig och jag stod på huvudet. Vimmelkantig tumlade jag ut på scenen med hål på strumporna för att ta emot priset.
- Det var egentligen först då jag begrep att sången hade blivit mitt jobb. Leken var plötsligt allvar. Både tittare och TV-team hade stora förväntningar på mig, märkte jag.
- Efter Stora Famnen började jag resa väldigt mycket. Jag var nästan aldrig hemma i min lilla lya, säger Siw som arbetade intensivt och framgångsrikt på sin karriär i Norden såväl som i Tyskland. Omkring 500 melodier sjöng hon in och de allra flesta toppade hitlistorna.
Så träffade Siw Lasse Mårtensson, gifte sig med honom och flyttade till Finland.
- Då fick Lilian överta lägenheten på Grevgatan. Jag undrar just vart alla prylar tog vägen? Det måste jag komma ihåg att fråga henne om.
- Han både sjunger och tecknar bra och är allmänt begåvad. Det skulle inte alls förvåna mig om han blir sångare.
- Vissa ögonblick ser lilla Julia ut precis som Tove när hon var liten. Och tänk så bra hon sjunger. ”Blinka lilla stjärna” och ”Aj aj aj aj bush”. Hon älskar dessutom Gipsy Kings!
- Jag skulle gärna spela revy igen. Det är så kul! Så fort jag ser Bosse Parnevik så tänds gnistan. Han är rolig att jobba med och jag hoppas verkligen att han snart sätter upp något nytt, säger Siw som om tillfälle bjuds också gärna sjunger in en och annan skiva.
- Tänk så mycket post jag fick till den där lyan! Och alla skulle besvaras med signerat foto. Ibland kom småflickor och ringde på dörren för att hälsa på en stund eller bara lämna några blommor.
- Jag undrar vad det var för böcker, säger hon och försvinner för några sekunder till ett angränsande rum. Strax därpå dyker hon upp igen med den gamla korgen på armen.
- Tänk så omedveten och bekymmerslös man var. Jag hade bara mig själv att tänka på och alla möjlighet låg öppna. Man kan gott säga att jag levde för dagen. Det är egentligen klokt att leva så. Jag skulle gärna få tillbaka den förmågan att varken se framåt eller bakåt. Man vet ju faktiskt inte om man lever nästa dag eller inte, säger Siw och funderar en stund.
- Ja, så enkelt är det faktiskt…
Text: Monica Antonsson
Foto: Lars Falck och Kurt Pettersson
_________________________________________________________________
Hemmets Journal
Nr 46, 1992
Här har du ditt liv Siw!
Kjell har 30 pärmar med klipp om sin idol
- Jag valde mellan en lång rad schlagerstjärnor och slutligen bestämde jag mig för Siw Malmkvist, säger Kjell Norström, 41, medan han dukar fram kaffe och smörgåstårta som hustru Irene har gjort. Själv är hon på jobbet och kan inte vara med.
Kjell har just hämtat Siw i hennes bostad inne i stan. De två känner varandra ganska väl vid det här laget och brukar ha kontakt någon gång i månaden. Siw har kommit hem från ett gästspel i Tyskland där hon har medverkat i en rad TV-program och släppt en ny platta – den första på många år. Snart bär det av igen så hon har fullt upp.
”Filmisar”
- I början av min karriär kunde jag inte ett ord tyska, säger Siw. Jag skrev ner alla ord fonetiskt och sjöng som jag trodde det skulle låta. Nu, när jag kan språket, hör jag till min förvåning att det låter hur bra som helst.
Kjell vecklar upp affischer och löpsedlar och visar autografer, kort med små hälsningar, ”filmisar” som var den tidens populära idolbilder, högar av 60-talets största ungdomstidning Bildjournalen, liksom en och annan Hemmets Journal.
- Det här är en raritet, säger Kjell och plockar fram Siws förta platta ur högen av 78-varvare. ”Twedelee Dee, Siw Malmkvist och Harry Arnolds orkester står det på skivetiketten och inspelningsåret är 1955. På baksidan sjunger hon ”En hemvävd stillsam tös” till ackompanjemang av Gunnar Lunden-Weldén.
Köpte alla plattor
Kjell ”upptäckte” Siw förhållandevis sent i hennes karriär. Året var 1965 och ur högtalarna på Stora Vallas fotbollsplan i Degerfors ljöd ”Amore Scusami” så fort det var match.
- Jag hade hört och sett henne på radio och TV och visste förstås vem hon var. Men det var med just den låten hon mer på allvar kom in i mitt liv.
Hela familjen stämde in i Kjells beundran för Siw. Mamma Inga var mest förtjust i ”Skona mitt hjärta” och pappa Sven följde snällt med sin son när Siw kom till Folkets park.
- Första gången jag såg Siw sjunga i verkligheten var i Mariestad, minns kjell. Hon stod på ett lastbilsflak som var uppställt på en stor äng full med folk. Självstod jag längst fram och tänkte: ”Så liten hon är”!
Så fort Siw kom i närheten av Värmland på sin turné var Kjell på plats. Han följde henne från park till park, från Örebro till Björneborg och Karlstad. Siw började snart lägga märke till gossen som år efter år dök upp överallt, så småningom också i sällskap med sin blivande hustru.
En gång for Kjell upp till Stockholm med sin pappa för att se Siw på Berns där hon uppträdde tillsammans med Tommy Körberg, Eva Rydberg och Sten Ardenstam. Medan pappa väntade i bakgrunden sökte han efteråt upp Siw i hennes loge.
- Bakom scenen möttes jag av Tommy Körberg som i bara kalsongerna visade mig vägen. Samtidigt bad han Siw att få låna en hundring, minns jag. Jag var 15 år den gången.
- När jag kom fram till Siw blev jag alldeles stum och visste inte vad jag skulle säga.
- Tänk att du vågade gå bakom scenen trots att du var så blyg, säger Siw och undrar vilket intryck hon själv gjorde den gången. Det är inte alltid så lätt att vara glad utåt när man kanske är både trött och stressad.
Ett hårt slag
Kjells pappa hade ett tungt arbete på järnverket och mamman, som var hemmafru, blev tidigt svårt sjuk i cancer.
- Hon dog när jag var 18 år gammal, säger Kjell. Jag låt i lumpen och hade just tagit körkort. Det var ett hårt slag.
- Jag ville arbeta med människor, göra en insats för folk som har det svårt. Undermedvetet var det nog mammas sista plågsamma år som låg bakom beslutet. Det var en svår tid för hela familjen.
Ett jobb på posten i järnverkets brukskontor ledde så småningom till ett kontoristjobb på Bofors innan Kjell efter militärtjänstgöringen kunde börja förverkliga sina sjukvårdsdrömmar. Han blev mentalskötare i Kristinehamn och pendlade sex mil om dagen för att komma fram och åter till jobbet. I mitten av 70-talet gick han den tre terminer långa skötarkursen och fick fast anställning. Sin hobby skötte han på fritiden och på arbetstid kunde det hända att han sjöng Siws gamla låtar för patienterna.
Så småningom gifte sig Kjell med barndomsvännen Irene som han lärt känna ”redan i sandlådan” och som delade hans beundran för Siw. De fick döttrarna Elisabeth och Therese, idag 18 respektive 10 år gamla, och flyttade till Stockholm 1979. Kjell fick jobb på Långbro sjukhus och för sex år sedan kunde familjen köpa kedjehuset i Trångsund. Även döttrarna gillar pappas idol och samlandet är numera gemensamt för familjen.
- Elisabeth blev glatt överraskad när Siw satte upp sin rockshow för några år sedan. Det hade hon inte väntat sig, säger pappa Kjell.
Kostsam hobby
Kjell bestämde sig för att göra Siw-samlingen komplett med allt hon sjungit in och allt som tryckts om henne. Innan videon fanns spelade han in vartenda radio- och TV-program på ljudband. Om hon uppträdde i TV när han hade kvällstjänstgöring, tog han helt enkelt ledigt. Hansökte på antikvariat, annonserade i tidningar och fick nya vänner i andra samlare.
- Siw är en ganska kostsam hobby, konstaterar Kjell. Många gånger har jag vänt och vridit på matpengarna för att de ska räcka när något tillfälle yppat sig att komma över en raritet.
En raritet kan vara udda inspelningar som spelats in endast för en liten krets. En sådan är t ex Siws insjungning av ”Arvid” som med ny text spelades in i samband med ett kändisbröllop. Skivan gjordes i ett fåtal exemplar och delades ut till bröllopsgästerna. När plattan så småningom nådde auktionsfirmorna gick priset för ett exemplar upp till 2 200 kronor.
- Det var ju för dyrt för mig men som en sista desperat åtgärd ringde jag till Anders Burman som var Siws producent. Han letade i gömmorna, hittade ett exemplar och sa: ”Du får den”!
Kjell har gjort en databas för all faktainformation om Siw. Med några enkla kommandon kan han plocka fram allt som är värt att veta om låtar hon gjort och deras respektive framgångar. Regelbundet ser han till att Siw får del av uppgifterna.
- Ska jag skriva mina memoarer någon gång så lär det bli Kjell som får bidra med material, säger hon och tittar upp från ett tidigt nummer av Bildjournalen där hon förekommer som bilaga på grammofonskiva av papper tillsammans med Lasse Lönndahl.
Kjell jobbar oftast nattskift och det är dagarna han ägnar åt sin hobby. För många tusenlappar om året prenumererar han på pressklipp. Ju mer som skrivs om Siw, desto dyrare blir det.
- Ibland har jag undrat vad det är jag håller på med, säger Kjell. Å andra sidan har jag inga andra laster och en hobby ska man ju ha.
Så fort det drar ihop sig till premiär någonstans för Siw, samlar Kjell sin familj och far dit. På så vis får de anledning att gå ut och roa sig tillsammans.
När Kjell firade sin 40-årsdag i augusti förra året var familjen på semester i Danmark. Sedan Irene i förväg hade konspirerat med Siw, var det för en gångs skull hon som fick överraska honom.
- Plötsligt knackade det på hotelldörren, berättar Kjell. Utanför stod ett bud med ett gratulationskort från Siw. Då blev jag verkligen glad!
- Jag är jätteglad att jag valde Siw som idol. Hon är naturlig och har verklig glädje i rösten. Dessutom är hon en trevlig tjej. Man kan faktiskt säga att hon har satt guldkant på min tillvaro!
Text: Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Hela Sveriges Siwan! Det är så hon är känd för oss – denna kvittrande och glada sångfågel som spridit så mycket glädje i det svenska folkhemmet genom åren.
I över fyra decennier har hon sjungit och showat från krogmusikal- och folkparksscen. Hon har gjort proffsiga stordåd som musikalen Nine, Pippi Långstrump och Spanska Siwan. Likaväl som hon har fnissat och kommit av sig i direktsändning, som i Melodifestivalen med ”April, april”. Allting gjort med samma glada charm.
Siw Malmkvist dök upp som från ingenstans i mitten av 50-talet. Hon drabbade en hel generation med låtar som Jazzbacillen, Augustin, Tunna skivor och Flickor bak i bilen. Var och varannan jäntunge sjöng hennes låtar med låtsasmikrofon framför spegeln.
Somliga gick ett steg längre och började samla på Siw. Världsbäst är Kjell Norström i Trångsund som har allt av skivor, videoinspelningar, foton och klipp. Han samling är betydligt större än hennes egen, så Siw ringer till honom när hon behöver fakta om sin karriär. Själv är hon nämligen glömsk så det förslår.
- Jag är världens bästa att anförtro hemligheter åt, säger hon. Jag glömmer bort dem direkt! Eller så kommer jag ihåg själva hemligheten men glömmer bort vem som berättade den.
Och nu, på självaste nyårsafton, ska hon fylla 60! Det är knappt man kan tro det är sant.
- Ska det vara något att fira?! Det är så sorgligt att man borde sätta sig ner och gråta, säger hon och kryper upp i kökssoffan.
Hon drar världens minsta fötter under sig – storlek 35,5 – och börjar bläddra bland bilder från sin ovanligt långa och framgångsrika karriär. Så skärskådar hon sitt ansikte i en liten fickspegel och undrar vad det är för skillnad mellan nu och då.
- Det är bara skinnet som trillat ner lite, konstaterar hon. Fan också! Å andra sidan kan man förstås glädja sig åt att man fått bli så här gammal.
Siw och hennes åtta syskon växte upp i ett barnrikehus i Landskrona. Hon brukar beskriva barndomsåren som honung fyllda av sol och glädje. Det var ingen som tänkte på att det var knapert om pengar ibland. Kärlek, humor och omtanke fanns det gott om.
- Varje fredag satt vi och väntade på att far skulle komma hem med avlöningen. Då fick mor en klase vindruvor och vi barn varsin 25-öring och lite godis i glitterpapper.
Siw var den givna ledaren bland ungarna i kvarteret och det var inte utan att det kunde gå hett till. Tanten på konditoriet ringde till och med efter polisen en gång. Vaktmästaren på biografen tittade däremot bort när de smet in i salongen utan att betala. Inte kunde han kasta ut fattiga ungar från en matiné.
- När Siw blev gammal nog att gå på Folkets hus hände det att hon hoppade upp på scenen och sjöng en svängig låt till orkestern. Och när Vecko Revyns modeshow med talangjakt kom till stan, anmälde hon sig på direkten. Talangerna fick nämligen gå in gratis och hon ville ju så gärna se modeshowen!
Resten är svensk nöjeshistoria.
Siw vann tävlingen och fick åka till Malmö på en distriktsfinal som tog henne vidare till riksfinalen i Stockholm.
- Det var en lång dag med mycket väntan mellan repetitioner och framträdande, säger Siw. Jag höll just på att somna i ett hörn när orkesterledaren Charlie Norman ropade att jag skulle in på scenen.
Va! Sa jag och snubblade på ett ben som sträcktes ut framför mig. Med hål på strumporna tumlade jag vimmelkantig in på scenen och tog emot förstapriset.
Förstapriset, skivinspelningen Tweedele dee 1955 gav henne jobbet som vokalist hos Arne Domnérus. Hon hann spela in ett antal 78-varvsskivor innan plattorna blev mer moderna. Totalt har hon sjungit in 542 melodier genom åren!
Hela Sverige bänkade sig framför TV:n
En kärlekssaga i Umeå på 50-talet höll på att sätta stopp för karriären. Skivbolaget lyckades dessbättre få henne på andra tankar, varpå hon flyttade till Stockholm. Som alla andra ungdomar på den tiden roade hon sig på nöjespalatset Nalen.
- Det var dans sex kvällar i veckan. Måndagar var det stängt och då höll man på att dö av tristess. Att man bara orkade!
Siw fick sitt riktigt stora genombrott som värdinna i Lennart Hylands Stora Famnen 1959. Det fanns bara en TV-kanal så svenska folket bänkade sig mangrant vid apparaterna. Man kan gott säga att landet drabbades av Siw Malmkvist-feber.
- Jag skulle lära mig nya texter varje vecka men det glömde jag oftast bort. Först framåt torsdagen började jag öva på det jag skulle sjunga i direktsändning på lördagen. Tack och lov har jag lätt för att lära. Det är sämre med kom-i-håget, som sagt. Några memoarer lär det väl aldrig bli!
Lennart Hyland blev en mycket betydelsefull man för Siw och hennes karriär. Ändå kom avslöjandena efter hans död – att han var svårt alkoholiserad – som en total överraskning.
- Jag har aldrig sett honom full, säger Siw. Jag stack alltid hem direkt efter programmen medan han satt kvar i logen och pustade ut. Jag anade absolut ingenting. För mig var Lennart Hyland en mycket skicklig karl.
Siw fick sin första stora skivsuccé med ”Jazzbacillen och vann samma år Melodifestivalen med ”Augustin”.
- De hade så konstiga regler på den tiden. När jag vann den svenska uttagningen med låten ”Augustin” så fick Brita Borg åka iväg och representera Sverige. När Östen Warnerbring vann med ”Alla andra får varann” 1960 så fick jag åka. Året därpå, när jag vann med ”April april” så fick Lill-Babs åka – och hon kunde inte ens vissla!
Siw berättar om spänningen när hon representerade Sverige i London.
- Sweden two points. Jag fick första poängen! Wow, tänkte jag och såg mig omkring bland de andra artisterna. Vad säger ni nu då? Det här börjar bra! Men det var alla poäng jag fick!
Skivsuccéerna med Siw duggade tätt på såväl svenska som nordiska topplistor. Runt hörnet skymtade dessutom en mycket framgångsrik tysk karriär. Då gifte sig Siw med sångaren Lasse Mårtensson och flyttade till Finland.
- Jag spelade Irma la Douce på Svenska teatern i Åbo 1961. Det behövdes tolv utsålda hus för att produktionen skulle gå ihop. Vi hade 75 föreställningar. Det publikrekordet står sig än.
Mitt i alltihop föddes dottern Tove som idag fyllt 32. Siw kan knappt förstå hur hon klarade av att vara småbarnsmamma samtidigt som hon gjorde karriär i både Sverige och Tyskland.
- Jag hade barnflicka förstås och passerade ofta Landskrona på väg till Tyskland. Det hände att Tove stannade hos min mamma några dagar medan jag jobbade där.
Siws mamma Sigrid gladde sig åt dotterns framgångar med en härlig distans till den stjärnglans som omgav henne.
- Hon var kul, säger Siw. Det hände att jag kom hem med en säkerhetsnål i kläderna. ”Se på stjärnan!” sa hon på bredaste skånska. ”Nu skulle de se dig!”
Siw återvände till Stockholm där hon så småningom flyttade ihop med skådespelaren Fredrik Ohlsson. Tillsammans har de sonen Henrik, 23, som vid det här laget flyttat hemifrån.
Inget går upp mot att måla akvarell
Siw har varit revyprimadonna hos såväl Kar de Mumma som Gösta Bernhard och Bosse Parnevik. Hon har också haft stora framgångar i en rad musikaler. Nine på Oscars 1983 är hennes egen favoritmusikal.
De senaste åren har Siw skördat stora framgångar tillsammans med Lill-Babs och Wenche Myhre som så småningom avlöstes av Ann-Louise Hansson. De har showat å Börsen och turnerat landet runt. Med i bagaget har de bland annat haft ett 25 minuter långt potpurri på sina gamla slagdängor från förr.
- Vi hade premiär på Liseberg inför 15 000 personer, säger Siw. Det var fullt med folk vart vi än kom. Men i Skellefteå var torget tomt när vi anlände. Det kändes inget vidare. Arrangörerna hade byggt en jättescen och medan vi bytte om pratade vi om hur pinsamt det höll på att bli. Sedan kom vi ut på scenen och upptäckte till vår förvåning att torget var fullt av folk. Minst 20 000 personer stod där och väntade. Det var fantastiskt! Nu blir det inget mer av vår show förrän i vår då vi har framträdanden inbokade till varstans i Skandinavien.
Siv tycker att hon känner sig lite mätt på uppmärksamhet och framgångar. Visst trivs hon på scenen när hon väl står där men det är jobbigt i längden att vara uppbokad långt i förväg.
- Jag blir stressad och känner ett behov av att få vara fri, säger hon. Det finns å mycket annat att göra.
Som till exempel att måla akvarell. Siw målar hemma vid köksbordet så ofta hon hinner. Det är ett gammalt intresse som plötsligt vaknat till liv och fått ny näring. Hon experimenterar sig fram på egen hand med färg, vatten och pensel.
- Jag ställer så höga krav på mig själv att jag inte ens visar mina målningar för någon. Jag är inte typen som ramar in det jag gör och hänger upp det på väggen. Det måste vara bra. Annars lägger jag av. Det händer att jag går på en utställning och får komplex. Siv, vad håller du på med, tänker jag. Lägg av! Men så ger jag mig själv en chans till.
Jag hade gärna flytt från allt firande
Siw gillar att göra film också, privat familjefilm med nära och kära. Hon har till och med prövat på att redigera i en riktig studio.
- Jag gjorde en film till Fredriks 60-årsdag, klippte ihop gamla filmsnuttar med collage och bytte ut repliker. Det var verkligen jätteroligt! Nu har jag en ny film på gång.
Ett annat stort intresse är Toves barn Julia och Fabian, sex och fyra år gamla. De kommer ofta på besök och Siw sitter gärna barnvakt.
- De vet att jag är ”sjungerska” och har sett min Pippi Långstrump på video. Men jag tror inte att de har sett mig på scenen.
På nyårsafton fyller hon alltså 60 år. Vetskapen har länge legat som ett tungt ok på hennes axlar. Hon har funderat på att fly från alltsammans och resa bort eller ställa till med fest.
- Jag glömde bort att boka biljetter och nu är det för sent. Då återstår bara att ha en fest. Vid närmare eftertanke kan det vara riktigt trevligt med kalas på nyårsafton, säger Siw.
Önskepresenten är en kurs i akvarellmålning så att Siw får förkovra sig. Blir hon nöjd med sina målningar väntar en utställning tillsammans med vännen Ann-Louise Hansson till våren. Men det är ju en helt annan historia.
Text: Monica Antonsson
Foto: Per Arvidsson, Anders Jahrner mfl
På nyårsafton firar Siw Malmkvist sin 70-årsdag och kort därefter gör hon sitt sista showframträdande. En sprakande final som väl speglar hennes fantastiska artistliv.
- Nu får det faktiskt vara stopp! Säger hon och hoppa få mer tid för sina stora intressen…
Man ska sluta när man är på topp!
Så säger Siw Malmkvist vars karriär efter 55 år fortfarande går som på räls. Åtminstone i Tyskland där hon skördar framgångar med norska Wenche Myhre och danska Gitte Henning. För tredje året i rad turnerar de med sin skandinaviska show vars höjdpunkt blir årets tyska melodifestival.
- Vi ska inte tävla, säger Siw. Vi ska vara pausprogram. Det är minsann inte vem som helst som får vara det. Vi har alla tre tävlat för Tyskland så vi gör ett potpurri på våra låtar och toppar med La det svinge, Wings of love och Waterloo. Men efter det får det faktiskt vara stopp!
Det är 70-årsdagen på nyårsafton som får Siw att något dramatiskt kasta in handduken. Det är dags att lägga karriären på hyllan, säger hon. Annars börjar det kanske bli pinsamt.
- Fast i Tyskland säger de att jag ser ut som 60 år. Och i går stod jag på bussen och väntade på att få tillbaka halva avgiften. Chauffören bara stirrade. Hur ska jag kunna veta att du är pensionär? Sa han. Du ser alldeles för ung ut!
Själv är Siw mest förvånad. Vart tog åren vägen? Och varför tjatar alla om åldern som vore den ett handikapp? Som i Melodifestivalen för två år sedan, när hon sjöng C´est la vie med Towa Carson och Ann-Louise Hansson. Med minst 150 års sammanlagd scenvana i bagaget sopade de trots allt banan med de flesta av konkurrenterna.
- Det var ett jäkla tjat om vår ålder, säger Siw. Det var helt enkelt oförskämt. Finns det en gräns för hur gammal man får vara?
Siws rekord är svårslaget
Pigga Siw från Landskrona tog hela Sverige med storm när hon sjöng Augustin och slog igenom som värdinna i Stora famnen med Lennart Hyland 1960. Svenska folket bänkade sig framför TV-apparaterna varje lördagskväll för att se om hon lärt sig veckans schlager eller om hon skulle komma av sig och börja fnittra. Hennes oskyldiga charm gick rakt igenom rutan och in i svenskarnas hjärtan. Låtar som Jazzbacillen, Tunna skivor och Flickor bak i bilen avlöste varandra på Svensktoppen. Senare kom melodier som Regnet det bara öser ner, Mamma är lik sin mamma och Spanska Siw där hennes komiska ådra kom till sin rätt.
Siw har ett rekord som är svårslaget. Hon har gjort exakt 839 inspelningar på nio olika språk varav 42 har legat på Svensktoppen. Siw var också revyprimadonna hos såväl Karl Gerhard som Kar de Mumma, Bosse Parnevik och Hasse Alfredson innan hon – vid 45 års ålder – gjorde dundersuccé som Pippi Långstrump.
Alla sagor har ett slut som bekant och för drygt ett år sedan blev Siw påmind om sin dödlighet.
- Vi showade på en teater i München när jag en kväll plötsligt kände att vänster hand var lite konstig. Jag kunde inte riktigt hålla mikrofonen. När jag sedan fick blommor kunde jag knappt ens hålla buketten. Varken handen eller armen gjorde som jag ville. Jag kände mig snurrig och yrvaken. När vi gick av scenen kändes de som att jag vinglade. Med fasa tänkte jag att det kunde vara en stroke. Samtidigt hade jag just repat mig från en förkylning, så jag hoppades att det berodde på den.
Delvis förlamad togs Siw in på sjukhus för observation. Efter omfattande undersökningar kunde läkarna konstatera att hon hade drabbats av en mindre propp i höger hjärnhalva.
- Jag låg där med en massa slangar kopplade till mig och kände mig jättesjuk. Det var väldigt otäckt alltsammans. Samtidigt var det tur i oturen. Får man en stroke på höger sida, så att vänster hjärnhalva drabbas, kan det sluta med afasi och det är min stora fasa!
Väl rustad med mediciner åkte Siw hem till Sverige. Wenche och Gitte fick fortsätta turnén på egen hand. Löpsedlarna skrek ut budskapet med stora bokstäver: ”Siw Malmkvist förlamad efter propp i hjärnan”.
- Enligt kvällstidningarna var jag närmast halvdöd, säger Siw. Det kändes så överdrivet, även om en stroke alltid är väldigt allvarlig.
Här hemma kunde läkarna bara konstatera att Siw hade fått bästa möjliga behandling. Det var bara att vänta och se om förlamningen skulle ge med sig. ”Lev som vanligt, gå ut och gå, ät och drick och håll dig smal”, sa doktorn.
Det stod ”rökare” i journalen. Siw blev alldeles kall. Då hon för övrigt r i fin form och har sunda matvanor och god kondition fanns ingenting annat än just rökningen som kunde vara orsaken till att hon hade fått en stroke.
- Jag fimpade för gott! Det som hänt var en varning. Mina vänner trodde att jag skulle klättra på väggarna men det gjorde jag inte alls. Att sluta röka var faktiskt lättare än jag trott. Enda problemet är att jag har gått upp ett par tre kilo. Det är inte så roligt.
Siw planerar ingen hejdundrande födelsedagsfest på nyårsafton. Den dagen är de flesta upptagna på annat håll, menar hon. Så sa hon emellertid även om 60-årsdagen som slutade i en stor, festlig mottagning hemma i våningen vid Karlaplan. Rejält firad kommer hon åtminstone att bli av sambon, skådespelaren Fredrik Ohlsson, sonen Henrik, dottern Tove och barnbarnen Julia, 16, och Fabian, 14 år.
Siw är sedan länge road av korsord. Släktforskning är ett annat intresse som hon hoppas kunna odla nu när ho får mer tid. Sedan länge målar Siw dessutom akvarell.
- Jag ritade och målade mycket som barn. Sedan kom karriären och familjen emellan. Men en kväll på ett hotell i Helsingborg fick jag plötsligt lust att börja måla igen. Jag gick ner till en affär i närheten och köpte både papper och färg.
På uppdrag av Hjärt-Lung-fonden har Siw just designat en pin som under 2007 ska säljas till förmån för forskningen kring barnhjärtan.
I februari showar Siw, Wenche och Gitte i Tyskland. Sedan är det slut, säger Siw och tystnar. För en stund ser hon ut som om hon ångrar sig. Slut låter så definitivt liksom…
- Jag är jätteglad att jag är så eftertraktad som jag är, säger hon sedan. Åtminstone i Tyskland. Än kan jag stå på benen, än är jag klar i huvudet och än tycker jag om att jobba. Ska sanningen fram så är ju den faktiska åldern inte mer än 65. De första fem åren minns man ju inte… Så om Lill-Babs och Ann-Louise hör av sig så kan jag kanske omvärdera mitt beslut. Vi hade ju så himla kul tillsammans!
Text: Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Artikeln var publicerad i Hemmets Veckotidning nr 1-2, 2007
Hemmets Veckotidning
Nr 1-2, 2013
Vem tror du att du är? Stjärnorna på slottet. Körslaget och Det stora matslaget. Siw Malmkvist är med överallt. Och nu tar hon sig an den 30 år gamla filmmusikalen Flashdance i en scenversion som får sin Skandinavienpremiär på Chinateatern i Stockholm den 30 januari.
– Jag bor bara två stationer med tunnelbanan från Centralen så jag åker oftast tåg. Det är bekvämt och bra. Arrangören fixar ljudanläggning och hämtar mig på stationen. Jag behöver bara kliva in på scenen och göra mitt.
Skräddarsyr efter publiken
Siw berättar om företag som jubilerar och äldreboenden som bjuder på underhållning. Det är tvära kast och Siw skräddarsyr sina program efter publiken.
– Roligast var ”De Gamlas Dag” ute på Ekerö, skrattar hon. Det lät ju lite visset så jag ringde damen som anordnade det hela för att få veta hur gamla ”de gamla” egentligen var. Ja, sa hon, de är väl mellan 75 och 80 år. Vi var jämgamla! Det passade mig perfekt. Vi har ju vuxit upp samtidigt. När jag var i Stora Famnen var de lika unga som jag. Och det blev hur trevligt som helst. De ropade efter låtar som de ville att jag skulle sjunga. Det var Flickor bak i bilen, Tunna skivor, Mamma är lik sin mamma och alla de där.
Siw har alltid varit spänstigare än de flesta och det kan hon tacka sina osedvanligt goda gener för.
– Mor var väldigt spänstig i hela sitt liv, säger Siw. Hon rensade ogräs i trädgården och böjde sig med raka knän in i det sista. Hon var väldigt snäll trots att vi var så många och hon hade mycket att stå i. När hon någon gång var på dåligt humör kallade vi henne för Snapphanen. Vi visste ju att hon var av snapphanesläkt. Och det fick jag bekräftat av släktforskarna i Vem tror du att du är.
Siw är alltså ättling efter snapphanarna som härjade i Göingeskogarna på 1600-talet. De satte sig upp mot den svenske kungen till förmån för den danska. I TV-serien fick Siw veta att minst två av hennes släktingar var inblandade i den så kallade Loshultskuppen som gått till historien för att snapphanarna lyckades lägga beslag på Karl XI:s stora krigskassa när kungen försökte frakta pengarna från Helsingborg till Stockholm.
– Tänk va, säger Siw. Det var pengar de själva hade betalat in i skatt som de snodde tillbaka. Men jag var egentligen mer intresserad av att få veta vem min fars far var. Jag hade ju sett att det stod uä i hans pass och fått förklarat för mig att det betyder ”utom äktenskapet”. Det var ju hemskt för både honom och farmor att han ända in i vår tid skulle vara stämplad som oäkting. Släktforskarna lyckades emellertid lista ut att den man som farmor senare gifte sig även var far till min far. Det var bara det att de inte hade hunnit gifta sig i tid.
Åren har gått. Föräldrarna är borta och Siw är obegripligt nog pensionär, en milstolpe som även har fördelar. Hon har upptäckt att hon åker tunnelbana och buss i Stockholm till reducerat pris men däremot inte tåg vilket hon skulle vilja ändra på. En annan fördel är att hon efter 65-års dagen inte behöver betala sociala avgifter.
– Det är egentligen konstigt att arbetsgivarna inte anställer lite äldre människor. Det är ju billigt!
Surar ett tag
Medveten är hon och bestämda åsikter har hon men politiker med rätt att bestämma vill hon inte bli.
– Nej, för sjutton! Jag vet inte ens vad utskott är.
Hon funderar en stund och utbrister:
- Tack och lov att man inte är drottning! Kung, statsminister eller prinsessa!
– Men det är du ju, protersterar Fredrik och tittar upp ur tidningen.
- Vilken tur att man slipper sånt. Som de tvingas valsa runt i media. Själv har jag alltid blivit väl behandlad. Men så har det väl inte funnits någon anledning att slå mig på käften heller. Jag får kramar i stället. Ofta. Det tycker jag är festligt. Och om folk vill titta på mig, så får de gärna göra det.
– Klart de gör, säger Fredrik. Du är ju så vacker!
Siw och Fredrik har 40 år tillsammans bakom sig nu. Men något bra recept på hur man lyckas med det konststycket har hon inte. Tiden har liksom bara gått.
– Det är klart att man kivas ibland. Det gör väl alla. Då surar man ett tag. Men så läser man något i tidningen som man vill diskutera. Men du, titta här får du se! Och så har man glömt vad det var man bråkade om.
Familjen har naturligtvis vuxit i samma takt som åren har gått. Fredriks dotter Maria har gett dem barnbarnet Jacob som nu är 16 år. Siws dotter Tove har barnen Julia, 23 och Fabian, 21. Och gemensamme sonen Henrik är pappa till Alfred, 6, och lilla Cricket, 3 år. Det är med andra ord ett stort gäng som alla bor inom räckhåll och gärna samlas till helger och bemärkelsedagar.
– Lilla Cricket går genast och hämtar boken Nu ska vi sjunga. Hon har bläddrat i den med sina små fingrar sedan hon var två år. Och varje gång vill hon att jag ska sjunga alla låtar i den som jag kan. Alfred lånar min gitarr och vill vara med och spela. De är precis lika gulliga som Julia och Fabian var när de var små. Jag älskar dem och skulle kunna äta upp dem. Cricket är nog den enda av mina barnbarn som skulle kunna gå i mina fotspår. Henrik kallar henne Lilla Siw.
Det är en tämligen enastående karriär som Siw kan se tillbaka på. Som många andra folkkära artister har hon förstås gett ut sina memoarer.
– Jag började skriva minnen från min barndom för några år sedan. Jag hade just fått en dator och tänkte göra ett häfte till barnen om hur världen såg ut när jag var liten. I samma veva ringde förlaget och bad att jag skulle skriva memoarer.
Boken Tunna skivor av mig kom ut för några år sedan. I den berättar Siw, som är född på nyårsafton 1936, bland annat att hon som barn trodde att alla nyårsraketer fyrades av för hennes skull. Numera passerar nyårshelgerna oftast tämligen obemärkt.
– Vi brukar hålla oss hemma, titta på tv och lyssna på smällarna från Karlaplan. Det brukar vara ett väldigt hallå.
Närmast är det alltså Chinateatern som gäller för Siw. Det blir ett kärt återseende. Hon spelade revy där redan under Eskil Eckert-Lundins tid i mitten av femtiotalet likaväl som hon spelade revy där med Bosse Parnevik på åttiotalet. Någon favoritloge har hon inget minne av men väl trappan upp till scenen som skådespelarna måste springa i hela tiden.
– Det är bra, säger hon. Det var bra motion.
Just nu pågår intensiva repetitioner inför premiären. Därefter är det föreställningar fyra kvällar i veckan hela våren vilket är ett tufft tempo för de flesta. Men det är klart, att om man är vid så god vigör som Siw, att man kan spela Pippi Långstrump med bravur vid 45 – vilket Siw gjorde på Astrid Lindgrens enträgna begäran - så kan man säkert spela Flashdance vid 77 också.
– Sjuttiosex, säger Siw bestämt. Gå inte händelserna i förväg nu. Jag fyller ju inte år förrän på nyårsafton!
Monica Antonsson
____________________________________________________________________________
Hemmets Veckotidning
Nr 1-2, 1997
Hela Sveriges Siwan fyller 60 år!
Här är mitt liv
- Och gud vad jag har haft roligt!
Skratten och stönandena avlöser varandra när Siw Malmkvist dyker ner bland Hemmets Veckotidnings arkivbilder. 40 år som framgångsrik artist har onekligen satt sina spår. Men alla minnen finns inte förevigade. Och bäst är väl kanske det...
I över fyra decennier har hon sjungit och showat från krogmusikal- och folkparksscen. Hon har gjort proffsiga stordåd som musikalen Nine, Pippi Långstrump och Spanska Siwan. Likaväl som hon har fnissat och kommit av sig i direktsändning, som i Melodifestivalen med ”April, april”. Allting gjort med samma glada charm.
Siw Malmkvist dök upp som från ingenstans i mitten av 50-talet. Hon drabbade en hel generation med låtar som Jazzbacillen, Augustin, Tunna skivor och Flickor bak i bilen. Var och varannan jäntunge sjöng hennes låtar med låtsasmikrofon framför spegeln.
Somliga gick ett steg längre och började samla på Siw. Världsbäst är Kjell Norström i Trångsund som har allt av skivor, videoinspelningar, foton och klipp. Han samling är betydligt större än hennes egen, så Siw ringer till honom när hon behöver fakta om sin karriär. Själv är hon nämligen glömsk så det förslår.
- Jag är världens bästa att anförtro hemligheter åt, säger hon. Jag glömmer bort dem direkt! Eller så kommer jag ihåg själva hemligheten men glömmer bort vem som berättade den.
Och nu, på självaste nyårsafton, ska hon fylla 60! Det är knappt man kan tro det är sant.
- Ska det vara något att fira?! Det är så sorgligt att man borde sätta sig ner och gråta, säger hon och kryper upp i kökssoffan.
- Det är bara skinnet som trillat ner lite, konstaterar hon. Fan också! Å andra sidan kan man förstås glädja sig åt att man fått bli så här gammal.
Siw och hennes åtta syskon växte upp i ett barnrikehus i Landskrona. Hon brukar beskriva barndomsåren som honung fyllda av sol och glädje. Det var ingen som tänkte på att det var knapert om pengar ibland. Kärlek, humor och omtanke fanns det gott om.
- Varje fredag satt vi och väntade på att far skulle komma hem med avlöningen. Då fick mor en klase vindruvor och vi barn varsin 25-öring och lite godis i glitterpapper.
Siw var den givna ledaren bland ungarna i kvarteret och det var inte utan att det kunde gå hett till. Tanten på konditoriet ringde till och med efter polisen en gång. Vaktmästaren på biografen tittade däremot bort när de smet in i salongen utan att betala. Inte kunde han kasta ut fattiga ungar från en matiné.
- När Siw blev gammal nog att gå på Folkets hus hände det att hon hoppade upp på scenen och sjöng en svängig låt till orkestern. Och när Vecko Revyns modeshow med talangjakt kom till stan, anmälde hon sig på direkten. Talangerna fick nämligen gå in gratis och hon ville ju så gärna se modeshowen!
Resten är svensk nöjeshistoria.
Siw vann tävlingen och fick åka till Malmö på en distriktsfinal som tog henne vidare till riksfinalen i Stockholm.
- Det var en lång dag med mycket väntan mellan repetitioner och framträdande, säger Siw. Jag höll just på att somna i ett hörn när orkesterledaren Charlie Norman ropade att jag skulle in på scenen.
Va! Sa jag och snubblade på ett ben som sträcktes ut framför mig. Med hål på strumporna tumlade jag vimmelkantig in på scenen och tog emot förstapriset.
Hela Sverige bänkade sig framför TV:n
En kärlekssaga i Umeå på 50-talet höll på att sätta stopp för karriären. Skivbolaget lyckades dessbättre få henne på andra tankar, varpå hon flyttade till Stockholm. Som alla andra ungdomar på den tiden roade hon sig på nöjespalatset Nalen.
- Det var dans sex kvällar i veckan. Måndagar var det stängt och då höll man på att dö av tristess. Att man bara orkade!
Siw fick sitt riktigt stora genombrott som värdinna i Lennart Hylands Stora Famnen 1959. Det fanns bara en TV-kanal så svenska folket bänkade sig mangrant vid apparaterna. Man kan gott säga att landet drabbades av Siw Malmkvist-feber.
- Jag skulle lära mig nya texter varje vecka men det glömde jag oftast bort. Först framåt torsdagen började jag öva på det jag skulle sjunga i direktsändning på lördagen. Tack och lov har jag lätt för att lära. Det är sämre med kom-i-håget, som sagt. Några memoarer lär det väl aldrig bli!
Lennart Hyland blev en mycket betydelsefull man för Siw och hennes karriär. Ändå kom avslöjandena efter hans död – att han var svårt alkoholiserad – som en total överraskning.
- Jag har aldrig sett honom full, säger Siw. Jag stack alltid hem direkt efter programmen medan han satt kvar i logen och pustade ut. Jag anade absolut ingenting. För mig var Lennart Hyland en mycket skicklig karl.
Siw fick sin första stora skivsuccé med ”Jazzbacillen och vann samma år Melodifestivalen med ”Augustin”.
- De hade så konstiga regler på den tiden. När jag vann den svenska uttagningen med låten ”Augustin” så fick Brita Borg åka iväg och representera Sverige. När Östen Warnerbring vann med ”Alla andra får varann” 1960 så fick jag åka. Året därpå, när jag vann med ”April april” så fick Lill-Babs åka – och hon kunde inte ens vissla!
Siw berättar om spänningen när hon representerade Sverige i London.
- Sweden two points. Jag fick första poängen! Wow, tänkte jag och såg mig omkring bland de andra artisterna. Vad säger ni nu då? Det här börjar bra! Men det var alla poäng jag fick!
Skivsuccéerna med Siw duggade tätt på såväl svenska som nordiska topplistor. Runt hörnet skymtade dessutom en mycket framgångsrik tysk karriär. Då gifte sig Siw med sångaren Lasse Mårtensson och flyttade till Finland.
- Jag spelade Irma la Douce på Svenska teatern i Åbo 1961. Det behövdes tolv utsålda hus för att produktionen skulle gå ihop. Vi hade 75 föreställningar. Det publikrekordet står sig än.
Mitt i alltihop föddes dottern Tove som idag fyllt 32. Siw kan knappt förstå hur hon klarade av att vara småbarnsmamma samtidigt som hon gjorde karriär i både Sverige och Tyskland.
- Jag hade barnflicka förstås och passerade ofta Landskrona på väg till Tyskland. Det hände att Tove stannade hos min mamma några dagar medan jag jobbade där.
Siws mamma Sigrid gladde sig åt dotterns framgångar med en härlig distans till den stjärnglans som omgav henne.
- Hon var kul, säger Siw. Det hände att jag kom hem med en säkerhetsnål i kläderna. ”Se på stjärnan!” sa hon på bredaste skånska. ”Nu skulle de se dig!”
Siw återvände till Stockholm där hon så småningom flyttade ihop med skådespelaren Fredrik Ohlsson. Tillsammans har de sonen Henrik, 23, som vid det här laget flyttat hemifrån.
Inget går upp mot att måla akvarell
Siw har varit revyprimadonna hos såväl Kar de Mumma som Gösta Bernhard och Bosse Parnevik. Hon har också haft stora framgångar i en rad musikaler. Nine på Oscars 1983 är hennes egen favoritmusikal.
De senaste åren har Siw skördat stora framgångar tillsammans med Lill-Babs och Wenche Myhre som så småningom avlöstes av Ann-Louise Hansson. De har showat å Börsen och turnerat landet runt. Med i bagaget har de bland annat haft ett 25 minuter långt potpurri på sina gamla slagdängor från förr.
- Vi hade premiär på Liseberg inför 15 000 personer, säger Siw. Det var fullt med folk vart vi än kom. Men i Skellefteå var torget tomt när vi anlände. Det kändes inget vidare. Arrangörerna hade byggt en jättescen och medan vi bytte om pratade vi om hur pinsamt det höll på att bli. Sedan kom vi ut på scenen och upptäckte till vår förvåning att torget var fullt av folk. Minst 20 000 personer stod där och väntade. Det var fantastiskt! Nu blir det inget mer av vår show förrän i vår då vi har framträdanden inbokade till varstans i Skandinavien.
Siv tycker att hon känner sig lite mätt på uppmärksamhet och framgångar. Visst trivs hon på scenen när hon väl står där men det är jobbigt i längden att vara uppbokad långt i förväg.
- Jag blir stressad och känner ett behov av att få vara fri, säger hon. Det finns å mycket annat att göra.
Som till exempel att måla akvarell. Siw målar hemma vid köksbordet så ofta hon hinner. Det är ett gammalt intresse som plötsligt vaknat till liv och fått ny näring. Hon experimenterar sig fram på egen hand med färg, vatten och pensel.
- Jag ställer så höga krav på mig själv att jag inte ens visar mina målningar för någon. Jag är inte typen som ramar in det jag gör och hänger upp det på väggen. Det måste vara bra. Annars lägger jag av. Det händer att jag går på en utställning och får komplex. Siv, vad håller du på med, tänker jag. Lägg av! Men så ger jag mig själv en chans till.
Jag hade gärna flytt från allt firande
Siw gillar att göra film också, privat familjefilm med nära och kära. Hon har till och med prövat på att redigera i en riktig studio.
- Jag gjorde en film till Fredriks 60-årsdag, klippte ihop gamla filmsnuttar med collage och bytte ut repliker. Det var verkligen jätteroligt! Nu har jag en ny film på gång.
Ett annat stort intresse är Toves barn Julia och Fabian, sex och fyra år gamla. De kommer ofta på besök och Siw sitter gärna barnvakt.
- De vet att jag är ”sjungerska” och har sett min Pippi Långstrump på video. Men jag tror inte att de har sett mig på scenen.
På nyårsafton fyller hon alltså 60 år. Vetskapen har länge legat som ett tungt ok på hennes axlar. Hon har funderat på att fly från alltsammans och resa bort eller ställa till med fest.
- Jag glömde bort att boka biljetter och nu är det för sent. Då återstår bara att ha en fest. Vid närmare eftertanke kan det vara riktigt trevligt med kalas på nyårsafton, säger Siw.
Önskepresenten är en kurs i akvarellmålning så att Siw får förkovra sig. Blir hon nöjd med sina målningar väntar en utställning tillsammans med vännen Ann-Louise Hansson till våren. Men det är ju en helt annan historia.
Text: Monica Antonsson
Foto: Per Arvidsson, Anders Jahrner mfl
________________________________________________________________________
Hemmets Veckotidning
nr 1-2, 2007
Nu är allt toppen
Men det som hände mig var en varning...
- Nu får det faktiskt vara stopp! Säger hon och hoppa få mer tid för sina stora intressen…
Så säger Siw Malmkvist vars karriär efter 55 år fortfarande går som på räls. Åtminstone i Tyskland där hon skördar framgångar med norska Wenche Myhre och danska Gitte Henning. För tredje året i rad turnerar de med sin skandinaviska show vars höjdpunkt blir årets tyska melodifestival.
- Vi ska inte tävla, säger Siw. Vi ska vara pausprogram. Det är minsann inte vem som helst som får vara det. Vi har alla tre tävlat för Tyskland så vi gör ett potpurri på våra låtar och toppar med La det svinge, Wings of love och Waterloo. Men efter det får det faktiskt vara stopp!
Det är 70-årsdagen på nyårsafton som får Siw att något dramatiskt kasta in handduken. Det är dags att lägga karriären på hyllan, säger hon. Annars börjar det kanske bli pinsamt.
- Fast i Tyskland säger de att jag ser ut som 60 år. Och i går stod jag på bussen och väntade på att få tillbaka halva avgiften. Chauffören bara stirrade. Hur ska jag kunna veta att du är pensionär? Sa han. Du ser alldeles för ung ut!
Själv är Siw mest förvånad. Vart tog åren vägen? Och varför tjatar alla om åldern som vore den ett handikapp? Som i Melodifestivalen för två år sedan, när hon sjöng C´est la vie med Towa Carson och Ann-Louise Hansson. Med minst 150 års sammanlagd scenvana i bagaget sopade de trots allt banan med de flesta av konkurrenterna.
- Det var ett jäkla tjat om vår ålder, säger Siw. Det var helt enkelt oförskämt. Finns det en gräns för hur gammal man får vara?
Pigga Siw från Landskrona tog hela Sverige med storm när hon sjöng Augustin och slog igenom som värdinna i Stora famnen med Lennart Hyland 1960. Svenska folket bänkade sig framför TV-apparaterna varje lördagskväll för att se om hon lärt sig veckans schlager eller om hon skulle komma av sig och börja fnittra. Hennes oskyldiga charm gick rakt igenom rutan och in i svenskarnas hjärtan. Låtar som Jazzbacillen, Tunna skivor och Flickor bak i bilen avlöste varandra på Svensktoppen. Senare kom melodier som Regnet det bara öser ner, Mamma är lik sin mamma och Spanska Siw där hennes komiska ådra kom till sin rätt.
Siw har ett rekord som är svårslaget. Hon har gjort exakt 839 inspelningar på nio olika språk varav 42 har legat på Svensktoppen. Siw var också revyprimadonna hos såväl Karl Gerhard som Kar de Mumma, Bosse Parnevik och Hasse Alfredson innan hon – vid 45 års ålder – gjorde dundersuccé som Pippi Långstrump.
Alla sagor har ett slut som bekant och för drygt ett år sedan blev Siw påmind om sin dödlighet.
- Vi showade på en teater i München när jag en kväll plötsligt kände att vänster hand var lite konstig. Jag kunde inte riktigt hålla mikrofonen. När jag sedan fick blommor kunde jag knappt ens hålla buketten. Varken handen eller armen gjorde som jag ville. Jag kände mig snurrig och yrvaken. När vi gick av scenen kändes de som att jag vinglade. Med fasa tänkte jag att det kunde vara en stroke. Samtidigt hade jag just repat mig från en förkylning, så jag hoppades att det berodde på den.
Delvis förlamad togs Siw in på sjukhus för observation. Efter omfattande undersökningar kunde läkarna konstatera att hon hade drabbats av en mindre propp i höger hjärnhalva.
- Jag låg där med en massa slangar kopplade till mig och kände mig jättesjuk. Det var väldigt otäckt alltsammans. Samtidigt var det tur i oturen. Får man en stroke på höger sida, så att vänster hjärnhalva drabbas, kan det sluta med afasi och det är min stora fasa!
Väl rustad med mediciner åkte Siw hem till Sverige. Wenche och Gitte fick fortsätta turnén på egen hand. Löpsedlarna skrek ut budskapet med stora bokstäver: ”Siw Malmkvist förlamad efter propp i hjärnan”.
- Enligt kvällstidningarna var jag närmast halvdöd, säger Siw. Det kändes så överdrivet, även om en stroke alltid är väldigt allvarlig.
Här hemma kunde läkarna bara konstatera att Siw hade fått bästa möjliga behandling. Det var bara att vänta och se om förlamningen skulle ge med sig. ”Lev som vanligt, gå ut och gå, ät och drick och håll dig smal”, sa doktorn.
Det stod ”rökare” i journalen. Siw blev alldeles kall. Då hon för övrigt r i fin form och har sunda matvanor och god kondition fanns ingenting annat än just rökningen som kunde vara orsaken till att hon hade fått en stroke.
- Jag fimpade för gott! Det som hänt var en varning. Mina vänner trodde att jag skulle klättra på väggarna men det gjorde jag inte alls. Att sluta röka var faktiskt lättare än jag trott. Enda problemet är att jag har gått upp ett par tre kilo. Det är inte så roligt.
Siw planerar ingen hejdundrande födelsedagsfest på nyårsafton. Den dagen är de flesta upptagna på annat håll, menar hon. Så sa hon emellertid även om 60-årsdagen som slutade i en stor, festlig mottagning hemma i våningen vid Karlaplan. Rejält firad kommer hon åtminstone att bli av sambon, skådespelaren Fredrik Ohlsson, sonen Henrik, dottern Tove och barnbarnen Julia, 16, och Fabian, 14 år.
Siw är sedan länge road av korsord. Släktforskning är ett annat intresse som hon hoppas kunna odla nu när ho får mer tid. Sedan länge målar Siw dessutom akvarell.
- Jag ritade och målade mycket som barn. Sedan kom karriären och familjen emellan. Men en kväll på ett hotell i Helsingborg fick jag plötsligt lust att börja måla igen. Jag gick ner till en affär i närheten och köpte både papper och färg.
På uppdrag av Hjärt-Lung-fonden har Siw just designat en pin som under 2007 ska säljas till förmån för forskningen kring barnhjärtan.
I februari showar Siw, Wenche och Gitte i Tyskland. Sedan är det slut, säger Siw och tystnar. För en stund ser hon ut som om hon ångrar sig. Slut låter så definitivt liksom…
- Jag är jätteglad att jag är så eftertraktad som jag är, säger hon sedan. Åtminstone i Tyskland. Än kan jag stå på benen, än är jag klar i huvudet och än tycker jag om att jobba. Ska sanningen fram så är ju den faktiska åldern inte mer än 65. De första fem åren minns man ju inte… Så om Lill-Babs och Ann-Louise hör av sig så kan jag kanske omvärdera mitt beslut. Vi hade ju så himla kul tillsammans!
Text: Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Artikeln var publicerad i Hemmets Veckotidning nr 1-2, 2007
__________________________________________________________
HV 2012
– Nej, nu skarvar de allt!
Så säger Siw Malmkvist, 76, att hon tänkte under inspelningen
av ”Vem tror du att du är”. Det var helt enkelt svårt att tro på allt
fantastiskt hon fick höra om anmödrar och förfäder.
– Det var ju svårt att tro på allt så jag tänkte flera
gånger att de hade tagit i för att göra programmet mer intressant. Men det hade
de inte. Det var sant alltihop!
Siw hade länge funderat över släkten och hur det var förr. Orsaken
var att hennes far i hela sitt liv förföljdes av markeringen uä i prästbetyget.
– Han var född utom äktenskapet och detta uä stod där fast
han var både morfar och farfar själv. Det var ju oförskämt och jag ville veta
varför.
En brevsamling tillhörig farmors syster som emigrerade till
Amerika kom också att kittla hennes släktforskningsintresse.
– Hennes brev hem till släkten finns tyvärr inte kvar men
själv hade hon sparat alla brev hon fick hemifrån. Det var ju väldigt
intressant att läsa vad folk här hemma skrev och berättade.
En släktforskande släkting hade vid ett tillfälle dessutom
gett Siw en pärm med kopior på sina forskningsresultat. Då blev hon jätteglad
och idag är hon imponerad.
– Han hade varit riktigt duktig. Det ser jag nu när jag fått
veta mer. Det är många uppgifter som stämmer.
Siw hade stora förväntningar inför programmet och ville veta
så mycket som möjligt. Hon bad dessutom Ted Rosvall och redaktionen kolla upp
en och annan familjeskröna.
– Dem tror jag att jag behåller för mig själv, flinar hon.
Vi får se om de kommer med i programmet.
Siw fick resa runt i Skåne med filmteamet. De besökte arkiv
och träffade personer som lät sig intervjuas om hennes släkt och vad de hade haft
för sig. Om kvällarna kunde Siw för syskonen berätta vad hon under dagen fått
reda på.
– Det värsta var att teamet höll allt så väldigt hemligt. Jag
var väldigt nyfiken. Alla utom jag visste vad som skulle komma fram härnäst. Med
inspelningar är det ju så att man får säga om samma sak flera gånger innan
tagningen är klar och sånt kan ju kännas lite konstigt. Men det gick bra och jag
fick veta massor.
På frågan om Ted Rosvall och redaktionen hittade någon
artist bland förfäderna svarar Siw att det gjorde de nog. Eller i varje fall någonting
ditåt.
– Jag fick den ena överraskningen efter den andra men det
kom inte fram något obehagligt. Men även om de hade hittat en mördare så hade
det varit okej. Inte känner jag honom, hade jag tänkt då.
Siw är nöjd med sin medverkan i programmet och känner att
hon fått veta vad hon så länge undrat över. Någon fortsatt forskning för egen
del blir det inte tal om.
– De var ju väldigt duktiga och hade lagt ner ett enormt
jobb på att hitta min släkt. Jag är fullt nöjd och väldigt tacksam.
Monica Antonsson
Hemmets Veckotidning
Nr 1-2, 2013
Gott Nytt År spänstiga Siwan!
Jag hade ingen aning om att jag var gammal förrän pensionen kom!
På nyårsafton fyller folkkära Siw Malmkvist 77 år och fortfarande är det full fart både på scenen och hemma. I slutet av januari är det premiär på musikalen Flashdance där Siw ska spela dansös. När hon är ledig njuter hon av att träffa barn och barnbarn - och det är med glädje hon ser hur lilla Cricket går i farmors fotspår.
I rollistan skymtar Hanna Lindblad, Rennie Mirro, Karl Dyall och Linus Wahlgren men det är Siw Malmkvist i rollen som den något åldrade dansösen Hanna som är den stora sensationen.
– Det förekommer en äldre dam i föreställningen och det är henne jag ska spela, säger Siw där hon sitter vid köksbordet hemma i våningen vid Karlaplan och berättar. I rummet intill sitter skådespelande maken Fredrik Olsson, 83, och läser tidningen.
– Det är visserligen en dansmusikal men inte ska jag slå volter och dansa, skrattar hon. Det blir nog mest till att sitta på en stol, har jag en känsla av. Men snygg är hon den gamla damen – så det blir mycket mask - men jag kan aldrig tänka mig att jag ska dansa mer än ett par steg kanske. Det har ingenting med min ålder att göra. Den tänker jag aldrig på. Jag hade inte en aning om att jag var gammal förrän pensionen kom. Oj! Vilken överraskning! Plötsligt kom det pengar!
Det var Vicky von der Lancken som lyckades övertala Siw. Hon tar alltid lång tid på sig, väger för och emot, innan hon tackar ja.
– Man vill ju inte bli patetisk, säger hon. Jag hoppas att jag upptäcker när det är dags att dra mig tillbaka. Jag märker väl när telefonen tystnar och jag inte längre får vara med i någonting.
Det lär knappast inträffa. Siw är populär som få och livligt efterfrågad. Förr hade hon ett skivbolag bakom sig, manager, turnébuss och orkester. I dag sköter hon affärerna själv och anländer till spelplatsen med bakgrundsmusiken inspelad på en CD.
– Det är visserligen en dansmusikal men inte ska jag slå volter och dansa, skrattar hon. Det blir nog mest till att sitta på en stol, har jag en känsla av. Men snygg är hon den gamla damen – så det blir mycket mask - men jag kan aldrig tänka mig att jag ska dansa mer än ett par steg kanske. Det har ingenting med min ålder att göra. Den tänker jag aldrig på. Jag hade inte en aning om att jag var gammal förrän pensionen kom. Oj! Vilken överraskning! Plötsligt kom det pengar!
Det var Vicky von der Lancken som lyckades övertala Siw. Hon tar alltid lång tid på sig, väger för och emot, innan hon tackar ja.
– Man vill ju inte bli patetisk, säger hon. Jag hoppas att jag upptäcker när det är dags att dra mig tillbaka. Jag märker väl när telefonen tystnar och jag inte längre får vara med i någonting.
– Jag bor bara två stationer med tunnelbanan från Centralen så jag åker oftast tåg. Det är bekvämt och bra. Arrangören fixar ljudanläggning och hämtar mig på stationen. Jag behöver bara kliva in på scenen och göra mitt.
Skräddarsyr efter publiken
Siw berättar om företag som jubilerar och äldreboenden som bjuder på underhållning. Det är tvära kast och Siw skräddarsyr sina program efter publiken.
– Roligast var ”De Gamlas Dag” ute på Ekerö, skrattar hon. Det lät ju lite visset så jag ringde damen som anordnade det hela för att få veta hur gamla ”de gamla” egentligen var. Ja, sa hon, de är väl mellan 75 och 80 år. Vi var jämgamla! Det passade mig perfekt. Vi har ju vuxit upp samtidigt. När jag var i Stora Famnen var de lika unga som jag. Och det blev hur trevligt som helst. De ropade efter låtar som de ville att jag skulle sjunga. Det var Flickor bak i bilen, Tunna skivor, Mamma är lik sin mamma och alla de där.
Siw har alltid varit spänstigare än de flesta och det kan hon tacka sina osedvanligt goda gener för.
– Mor var väldigt spänstig i hela sitt liv, säger Siw. Hon rensade ogräs i trädgården och böjde sig med raka knän in i det sista. Hon var väldigt snäll trots att vi var så många och hon hade mycket att stå i. När hon någon gång var på dåligt humör kallade vi henne för Snapphanen. Vi visste ju att hon var av snapphanesläkt. Och det fick jag bekräftat av släktforskarna i Vem tror du att du är.
Siw är alltså ättling efter snapphanarna som härjade i Göingeskogarna på 1600-talet. De satte sig upp mot den svenske kungen till förmån för den danska. I TV-serien fick Siw veta att minst två av hennes släktingar var inblandade i den så kallade Loshultskuppen som gått till historien för att snapphanarna lyckades lägga beslag på Karl XI:s stora krigskassa när kungen försökte frakta pengarna från Helsingborg till Stockholm.
– Tänk va, säger Siw. Det var pengar de själva hade betalat in i skatt som de snodde tillbaka. Men jag var egentligen mer intresserad av att få veta vem min fars far var. Jag hade ju sett att det stod uä i hans pass och fått förklarat för mig att det betyder ”utom äktenskapet”. Det var ju hemskt för både honom och farmor att han ända in i vår tid skulle vara stämplad som oäkting. Släktforskarna lyckades emellertid lista ut att den man som farmor senare gifte sig även var far till min far. Det var bara det att de inte hade hunnit gifta sig i tid.
Åren har gått. Föräldrarna är borta och Siw är obegripligt nog pensionär, en milstolpe som även har fördelar. Hon har upptäckt att hon åker tunnelbana och buss i Stockholm till reducerat pris men däremot inte tåg vilket hon skulle vilja ändra på. En annan fördel är att hon efter 65-års dagen inte behöver betala sociala avgifter.
– Det är egentligen konstigt att arbetsgivarna inte anställer lite äldre människor. Det är ju billigt!
Surar ett tag
Medveten är hon och bestämda åsikter har hon men politiker med rätt att bestämma vill hon inte bli.
– Nej, för sjutton! Jag vet inte ens vad utskott är.
Hon funderar en stund och utbrister:
- Tack och lov att man inte är drottning! Kung, statsminister eller prinsessa!
– Men det är du ju, protersterar Fredrik och tittar upp ur tidningen.
- Vilken tur att man slipper sånt. Som de tvingas valsa runt i media. Själv har jag alltid blivit väl behandlad. Men så har det väl inte funnits någon anledning att slå mig på käften heller. Jag får kramar i stället. Ofta. Det tycker jag är festligt. Och om folk vill titta på mig, så får de gärna göra det.
– Klart de gör, säger Fredrik. Du är ju så vacker!
Siw och Fredrik har 40 år tillsammans bakom sig nu. Men något bra recept på hur man lyckas med det konststycket har hon inte. Tiden har liksom bara gått.
– Det är klart att man kivas ibland. Det gör väl alla. Då surar man ett tag. Men så läser man något i tidningen som man vill diskutera. Men du, titta här får du se! Och så har man glömt vad det var man bråkade om.
Familjen har naturligtvis vuxit i samma takt som åren har gått. Fredriks dotter Maria har gett dem barnbarnet Jacob som nu är 16 år. Siws dotter Tove har barnen Julia, 23 och Fabian, 21. Och gemensamme sonen Henrik är pappa till Alfred, 6, och lilla Cricket, 3 år. Det är med andra ord ett stort gäng som alla bor inom räckhåll och gärna samlas till helger och bemärkelsedagar.
– Lilla Cricket går genast och hämtar boken Nu ska vi sjunga. Hon har bläddrat i den med sina små fingrar sedan hon var två år. Och varje gång vill hon att jag ska sjunga alla låtar i den som jag kan. Alfred lånar min gitarr och vill vara med och spela. De är precis lika gulliga som Julia och Fabian var när de var små. Jag älskar dem och skulle kunna äta upp dem. Cricket är nog den enda av mina barnbarn som skulle kunna gå i mina fotspår. Henrik kallar henne Lilla Siw.
Det är en tämligen enastående karriär som Siw kan se tillbaka på. Som många andra folkkära artister har hon förstås gett ut sina memoarer.
– Jag började skriva minnen från min barndom för några år sedan. Jag hade just fått en dator och tänkte göra ett häfte till barnen om hur världen såg ut när jag var liten. I samma veva ringde förlaget och bad att jag skulle skriva memoarer.
Boken Tunna skivor av mig kom ut för några år sedan. I den berättar Siw, som är född på nyårsafton 1936, bland annat att hon som barn trodde att alla nyårsraketer fyrades av för hennes skull. Numera passerar nyårshelgerna oftast tämligen obemärkt.
– Vi brukar hålla oss hemma, titta på tv och lyssna på smällarna från Karlaplan. Det brukar vara ett väldigt hallå.
Närmast är det alltså Chinateatern som gäller för Siw. Det blir ett kärt återseende. Hon spelade revy där redan under Eskil Eckert-Lundins tid i mitten av femtiotalet likaväl som hon spelade revy där med Bosse Parnevik på åttiotalet. Någon favoritloge har hon inget minne av men väl trappan upp till scenen som skådespelarna måste springa i hela tiden.
– Det är bra, säger hon. Det var bra motion.
Just nu pågår intensiva repetitioner inför premiären. Därefter är det föreställningar fyra kvällar i veckan hela våren vilket är ett tufft tempo för de flesta. Men det är klart, att om man är vid så god vigör som Siw, att man kan spela Pippi Långstrump med bravur vid 45 – vilket Siw gjorde på Astrid Lindgrens enträgna begäran - så kan man säkert spela Flashdance vid 77 också.
– Sjuttiosex, säger Siw bestämt. Gå inte händelserna i förväg nu. Jag fyller ju inte år förrän på nyårsafton!
Monica Antonsson
1960
Stjärnorna på slottet 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar