Alexander Skarsgård till Hollywood...

Alexander Skarsgård ville vara som alla andra

Jag tyckte att mamma och pappa var konstiga...

Det är mycket nu för Alexander Skarsgård. Den ena filmen avlöser den andra och däremellan är det tv-drama. Och nu känner han att det är dags för nästa stora steg i karriären. Alexander är redo för Hollywood!

Allas Veckotidning nr 4, 2006

Lång, smal och supertrevlig möter Alexander Skarsgård, 28, upp vid restaurang Gondolen i Stockholm. Hovmästaren nickar igenkännande och ordnar ett bord, fast det är tämligen fullt i lokalen. Det märks tydligt, att han är en väl sedd gäst. Dessutom bor han bara ett stenkast härifrån, närmare bestämt vid Mosebacke torg. Det är i de här kvarteren han har vuxit upp och det är här han brukar roa sig med bröderna Gustaf, 26, och Sam, 23. Tillsammans utgör de föräldrarna My och Stellan Skarsgårds första kull. Alexander och Gustaf är skådespelare som pappa och Sam ska bli läkare som mamma.

- De var egentligen klara med sin familjebildning, när de hade fått oss tre. Sedan blev det väl någon sorts nytändning för efter tio år kom Bill till världen. Det var ingen hit direkt, när man var 16 år och ville vara en i mängden. Då ville man inte ha en jättestor familj med fem, sex barn. Två max tre barn skulle man ha. Och en Volvo. Allt annat var konstigt. Sedan tyckte mamma och pappa att Bill borde få ett syskon. Då kom Eija. Vilket konstigt namn! Jag ville att hon skulle heta Anna eller Maja eller något annat vanligt. Sedan kom Valter som är 19 år yngre än jag. Då hade jag gett upp. Ska de aldrig sluta? I dag har vi otroligt kul i vår syskonskara. Jag har två bröder som jag kan gå ut och dricka öl med och tre syskon som jag kan kolla på Disney med.

Alexander har en sällsamt pojkaktig charm under den något rufsiga kalufsen. Samtidigt visar han upp en stark mänsklig mognad och en god portion civilkurage. Hans blick är närmast magisk, så han lär inte ha någon svårighet att nå ut genom filmduken. Det har nämligen alltid varit självklart, att han skulle bli skådis. Fyra år gammal var han elev på Vår Teater och tre år senare debuterade han på film i Allan Edvalls ”Åke och hans värld”.

Smälta in i mängden

- Allan Edvall behandlade oss som individer, trots att vi bara var barn, säger Alexander och ger sig i kast med rådjursjärparna han just har fått in till sin Ramlösa. 

- Då hade man ingen prestationsångest framför kameran. Man gick dit, gjorde vad de sa och käkade bullar för resten.

Tretton år gammal lade Alexander skådespeleriet på hyllan. Då hade han plötsligt fullt upp med att hitta sig själv och bli yngling. Målsättningen var, som sagt, att smälta in i gänget och vara som alla andra. Några år senare bestämde han sig för att se militärtjänsten som en utmaning. Det ledde vidare till att han gjorde lumpen som sergeant och plutonsbefäl i Stockholms skärgård med uppgift att försvara flottan från sabotage och terrorism.

- Det var fysiskt och psykiskt krävande, kallt, blött och vidrigt på alla sätt med kanotpaddling, överlevnad, underrättelsehämtning och hemlängtan. Här hemma är ju allt så enkelt. Duggregnar det så går man in. Blåser det så sätter man på sig en tröja. Är man trött går man och lägger sig. Där fick man vara utan mat i flera dygn och lära sig hur man klarar det. Jag tänjde mina gränser och var ibland så trött som jag aldrig tidigare hade varit. Nu efteråt är det häftigt att ha varit med om det.

Tjugo år gammal stod Alexander stadigare på jorden, och började fundera på varför han hade slutat med teater.

- Jag kom fram till att det handlade om kändisskapet. Som tonåring ville man inte synas. Som tjugoåring var jag mogen att se det som något positivt. Jag pluggade in några monologer, spelade upp dem framför en videokamera och skickade filmen som ansökan till en teaterskola i New York. Jag kom in och skulle just åka lämna Sverige när jag träffade en tjej och blev jätteförälskad. Därför var jag rätt olycklig när jag väl kom till New York. 

Vill bilda familj

Alexander lyckades hyra ett rum i en lägenhet hos en homosexuell kläddesigner på Times Square mitt på Manhattan.

- Jag höll ögonen på honom! Han tyckte att vi skulle hångla och att det hade varit bra för min karriär. Det kunde ju hända, sa han, att jag skulle spela homosexuell någon gång. Jag hade ganska kul åt honom och alla hans små knep.

Alexander stod ut ett halvår. 

- Sedan slutade jag skolan och åkte hem. Kärleken var det viktigaste då. Det tog slut mellan oss efter bara några månader. Då var det för sent att återvända.

Sedan dess har kärlekarna kommit och gått och än finns ingen speciell kvinna vid hans sida. Framöver vill han emellertid slå sig till ro och bilda familj.

- Viktigast är att man trivs ihop och har kul tillsammans. Man måste få varandra att växa på insidan också. Hur drömtjejen ser ut är en fråga om personkemi. Men visst, hon måste vara attraktiv också. Det ser man ju på direkten. Jag kommer säkert att vilja ha flera barn. Men man förstår nog inte det där fullt ut förrän man står där och är pappa.

Efter ett halvår som servitör fick Alexander en roll i filmen Happy End av Christina Olofsson. Sedan dess har han försörjt sig som skådespelare på film och teater såväl som i en och annan TV-såpa. Just nu är han aktuell i filmen ”Om Sara” likaväl som i finansthrillern ”Exit” och en dramaserie med rötterna i fotbollsturneringen Gothia Cup 1999.

 - Det är ett samarbete med ett filmteam i Sydafrika. Första delen är inspelad i Sverige och andra delen i kåkstaden Alexandra utanför Johannesburg. Vi hade beväpnade vakter med oss hela tiden. Det är trots allt ganska farliga miljöer att arbeta i. Speciellt som vi hade en kamerautrustning värd flera miljoner.

TV-serien om tre timslånga avsnitt kommer att sändas under våren. Därefter klipps den ner och blir långfilm.  

- Min karaktär ”Micke” är en småkriminell typ som klär ut sig och startar en falsk välgörenhetsorganisation genom att visa bilder på barn från Afrika som har HIV. Folk skänker pengar, slår sig för bröstet och mår bra av det. Micke stoppar pengarna i egen ficka och går på krogen. Alla är lyckliga, tänker han. Det är lite Pettersson & Bender över det hela. 

Alexander är politiskt medveten och därmed också upprörd över att Sverige i ett par fall har låtit USA agera på svensk mark. Det gäller avvisningen av de två terroristmisstänkta egyptierna och det gäller behandlingen av svensken Mehdi Gehzali som satt fängslad på Guantànamobasen. 

- Som svensk vill jag vara stolt. Vi är ett litet land med få invånare men vi står på barrikaderna, när det gäller rättvisefrågor. Det har vi alltid gjort. Vi är kända för det. Olof Palmes uttalanden om folkmord satte Sverige på kartan. Det fick folk från hela världen att protestera mot världens krigsförbrytelser. Nu uppför sig Sverige som USA:s lakejer. När FBI och CIA kommer kissar svenska regeringen på sig och vågar inte säga ifrån. De har ingen stake!

Alexander var tio år gammal, när Olof Palme blev skjuten. Föräldrarna firade sin bröllopsdag på Grand hotel den helgen och det var farmor som var barnvakt. Alexander och bröderna slog på TV:n och fick veta, att ”God morgon Sverige” var inställt på grund av statsministermord.

- Jag väckte farmor. Hon grät och var alldeles förkrossad. Själv var jag mest upprörd över att barnprogrammen hade utgått. Dessutom tyckte jag att det var konstigt att de inte satte dit Ingvar Karlsson. Jag hade ju sett många deckare och visste att det alltid är den som tar över makten som är den skyldige. Länge höll jag stenhårt på Ingvar Carlsson-spåret. 

I långfilmen ”Exit” spelar Alexander en mer kontrollerad och sansad man som arbetar med finansiering och riskkapital. Någon gång till sommaren går den upp på Sveriges biografer. I väntan på det jagar Alexander och hans agent en lämplig roll i Hollywood.

- Det är bara dumt att gå här i Stockholm och drälla när man kan åka dit och gå på auditions. 

Några direkta drömroller har han inte. Han är hungrig på att spela allt från transvistit - som i Björne Larssons långfilm ”Kill your darlings” - till tysk skurk och förste älskare. Alexander har emellertid aldrig känt något sug efter att gå scenskolan.

- Det känns inte särskilt angeläget för mig att offra fyra år på det. Det för sent. Dessutom är det svårt att komma in. Jag har lärt mig en hel del ändå av egna och andra misstag. Man kan faktiskt utvecklas rätt mycket genom att helt enkelt jobba.

Monica Antonsson

Fotograf: Kurt Pettersson

Artikeln publicerades i Allas Veckotidning nr 4, 2006

Biografi  2018

Alexander Skarsgård är son till skådespelaren Stellan Skarsgård och läkaren My Skarsgård. Han har fem yngre helsyskon och två halvsyskon. Hans yngre bröder Gustaf, Bill och Valter Skarsgård är även de verksamma som skådespelare. Alexander Skarsgård själv har medverkat i flera svenska tv-serier och filmer och blev 2003 nominerad till en Guldbagge för bästa manliga biroll i filmen Hundtricket.^[2] Sedan 2005 har han medverkat i internationella produktioner – han var med i serien Revelations och filmen The Last Drop.^[3] År 2008 fick han huvudroller i de amerikanska tv-serierna Generation Kill^[4] och True Blood^[5]. 2009 var han med i Lady GaGas musikvideo "Paparazzi". Han genomförde värnplikten på Berga Örlogsskolor som plutonsbefäl i 15 månader. För rollen som Perry Wright i miniserien Big Little Lies har Skarsgård belönats med en Primetime Emmy Award för Bästa manliga biroll i en miniserie eller TV-film och en Golden Globe för Bästa manliga biroll i en TV-serie, miniserie eller TV-film.

Alexander Skarsgård
Alexander Skarsgård 2016.
Född	Johan Hjalmar Alexander Skarsgård 25 augusti 1976 (42 år)  Vällingby, Sverige
Aktiva år	1984–
Släktingar	Stellan Skarsgård (far) Gustaf Skarsgård (bror) Bill Skarsgård (bror) Valter Skarsgård (bror)
Betydande roller
Johan i Vingar av glas Sergeant Brad Colbert i Generation Kill Eric Northman i True Blood Tarzan i Legenden om Tarzan Perry Wright i Big Little Lies
Visa Emmy Awards
Visa Golden Globe Awards