Christer Sjögren: Det blir en livad jul...

Christer Sjögren:

Det blir en livad jul med mitt barnbarn Nora

Året Runt nr 50, 2009


Vanligen går juletiden i arbetets tecken för Christer Sjögren.År efter år ha rhan turnerat med julshower. Men i år har han tagit ledigt för att få vara med sina nära och kära...

Efter en något hektisk höst med turné i såväl Norge som Finland har Christer Sjögren dragit sig tillbaka på Hammarö i Värmland för att fira jul. Nästan hela december har han varit ledig. Hustru Birgitta, dottern Charlotta och hennes familj har för en gångs skull fått ha honom för sig själva några veckor. Christer har tagit det lugnt, tänt adventsljus och möjligen bakat en och annan pepparkaka tillsammans med femåriga barnbarnet Nora. 

– Julen brukar annars gå i arbetets tecken, säger Christer. Och det gillar jag egentligen. Stämningen i konserthallarna brukar bli väldigt speciell då. Men det är skönt att vara ledig också. Jag har jobbat väldigt hårt de senaste åren och vet faktiskt inte när jag var ledig sist.

Just den här dagen har Christer tillfälligt lämnat hemmets lugna vrå och att möta upp i ett julpyntat konferensrum på skivbolaget i Stockholm. Nyligen utgivna plattan "Schlagerminnen", med gamla godingar från förr som minner om idoler som Östen Warnerbring och Gunnar Wiklund går hur bra som helst.

– De flesta låtarna har jag sjungit förr som till exempel "Han måste gå", säger Christer och sjunger: "Tala närmre, håll telefon, intill din mun. Låt oss hoppas vi är ensamma en stund." Den låten sjöng jag på darrande ben i Folkets park i Hagfors som osäker 16-åring. Redan då insåg jag mitt i osäkerheten att jag med min sång fick tjejernas uppmärksamhet. Det var aldrig någon tvekan om att jag skulle ägna mig åt musiken. 

Christer skrattar och gnuggar händerna symboliskt. Med facit i handen är det knappast någon tvekan om att han valde rätt den gången. Karriären har varit kantad av succéer.  

– Jag tror att jag har sjungit in omkring 500 låtar, säger han efter att ha funderat en stund. Förutom mina 12 soloalbum gjorde jag ju ännu fler plattor med Vikingarna, dels i kramgoa-serien och dels julskivor. Vi gjorde dessutom fyra CD i Tyskland. Och före Vikingarna gjorde jag ju fem LP-skivor. Det skulle onekligen vara kul att räkna efter någon gång.

Bert Karlsson tipsade om låten

Första spåret, "Ge oss år tillbaka" av Marianne Carlsson, 81, är nyskriven och alltså inget schlagerminne. Plattan var färdiginspelad och klar när Bert Karlsson ringde och tipsade om låten.

– Musikerna hade för länge sedan lämnat studion och jag hade åkt hem till Hammarö. "Hej, det är Bert. Lyssna på den här låten." Jag hörde direkt att den var skriven av en människa med livserfarenhet som måste ha upplevt något starkt. Det går inte att skapa en sådan äkthet. Och så var det ju. Marianne Carlsson skrev den i ren förtvivlan för att hon hade kommit på kant med sin son. De fyra verserna och refrängen handlar om det. Hon visade den för honom vilket ledde till att de kunde tala ut med varandra och försonas. Jag förstod att det var en succé. Mina tankar gick till låten "Kan man älska nån på avstånd".

Christer protesterade ändå. Skivan var ju klar. Det skulle vara ett jättearbete att dra in musikerna i studion på nytt.

– "Lyssna på låten en gång té", sa Bert varpå vi bestämde oss för att ta med låten. Det var bara att åka upp till Stockholm igen och kalla tillbaka musikerna.

Så här efteråt är Christer väldigt glad för det. Särskilt som han träffade Marianne Carlsson i Bingolotto och fick höra henne berätta historien.

– Hon är en väldigt fräsch dam som inte alls ser ut att vara 81 år. Men framför allt tror jag på låten. Min magkänsla säger mig att den har alla möjligheter att bli en hit. Och tänk om plattan blir årets julklapp. Det vore ju ännu roligare.

På frågan om vad som fanns i hans barndoms julpaket har Christer inget svar. Det fanns gott om värme i hans värmländska barndomshem men ekonomsikt var det tämligen knapert.

– Jag fick säkert en och annan leksaksbil, säger han. Men jag minns det faktiskt inte.

Christers växte upp i Hagfors hos mamma Eivor och pappa Hans som naturligtvis gjorde allt för att skapa julstämning i hemmet åt Christer och hans sex år yngre syster Anita. När julafton stod för dörren for familjen till morföräldrarna Anna och Hjalmar inte minst för att Eivor var deras enda barn.

- De bodde i en liten pensionärslägenhet där det var typiskt pensionärstyst även när tomten kom. Det var inte särskilt kul. Det var roligare de gånger mormor och morfar kom hem till oss. Jag umgicks mer med farfar och farmor, Olle och Anna, som hade fostrat sex egna barn och som bodde i en gammal bruksarbetarbostad med vedspis, vedbod och utedass på gården innan de småningom fick vattentoalett.

Christer berättar att Hagfors förr hade gott om sådana huslängor med sex lägenheter i varje. De försvann i rivningsivern på 60-talet och idag finns bara en av dem kvar.

– Man kunde komma och gå som man ville i deras hem. Man var alltid välkommen. Farfar spelade dragspel och farmor gitarr. Hon hade förresten spelat revy också i något sammanhang.

Christers farfar hade en skada i benet som gjorde att han haltade. Han drog sig fram som frukthandlare och Christer fick ofta vara med när han köpte frukt från grossisterna likaväl som när han sålde äpplen och lingon på torget. Det var av honom han lärde sig att göra bra och ärliga affärer. 

– Farfar och jag var kompisar. Han var väldigt snäll och hjärtlig. Men ibland skällde de också, han och farmor. Farfar hade verkligen humör. Då kunde man tro att de var osams. Men de rensade bara luften en stund innan de började skratta åt varandra. Farmor hade alla de där sånghäftena man kunde köpa i kiosken förr. Dem fick jag ärva. Tänk så många gånger jag har suttit och letat fram texter i dem.

Vi träffades i Folkets Park

Christer lärde sig spela på farfars orgel och fick så småningom ett begagnat piano av sin pappa. I tidiga tonåren köpte han sig en elorgel för 3500 kronor på avbetalning och klarade att betala amorteringarna genom att jobba extra som cykelbud i Janssons Färghandel.

– Min stora idol var förstås Elvis Presley. Sedan kom Beatles. Jag köpte alla deras skivor, säger Christer som 14 år gammal startade sitt första band Johnny-Christers. Han lockades över till konkurrentbandet Jupiters. En kväll i Hagfors Folkets Park 1967 med Jupiters såg han för första gången den då 17-åriga Birgitta som var kassörska på Domus. När han 1969 var sångare i Pelles från Mariestad flyttade de ihop. Året därpå kom dottern Charlotta till världen.

Birgitta och Christer gifte sig borgerligt 1975 och tre år senare fick Christer ta över som sångare i Vikingarna efter Stefan Borsch. Bandet höll ihop till 2004 då de gick skilda vägar och Christer satsade på sin solokarriär som inte lämnar något i övrigt att önska.

Åren har med andra ord gått och den 6 april nästa år fyller Christer 60 år. Han ser närmast överrumplad ut när det kommer på tal och påpekar att Birgitta bara är 11 dagar yngre.

– Vi hade ett stort kalas när vi fyllde 50 år. Då hyrde vi restaurang Sandgrund i Karlstad för 200 gäster och bjöd på både mat och orkester. Den här gången tror jag vi reser bort. Vi har pratat om att åka på en kryssning eller åtminstone göra något för oss själva, odla kärleken och bara njuta av livet.

Men först står alltså julen för dörren.

– Nu ska jag leva privatliv några veckor och umgås så mycket jag kan med lilla Nora. Hon är så god och glad när hon kommer springande och slår sina små armar om min hals. Morfar, morfar, morfar! Jag blev helt försvarslös när hon kom till världen. Kärleken var omedelbar. Det går inte att sätta ord på. Den bara finns där.

Julfirandet hemma hos familjen Sjögren börjar med uppesittarkväll den 23 december. Det är levande ljus, paketinslagning och rimstuga medan TV:n står på och julskinkan kokar.

– Vi bara umgås, säger Christer. Det är det viktiga. Och första skinkmackan är verkligen mums.

Julaftons morgon består av en enda lång frukost medan elden sprakar i öppna spisen.

- Vi tar det lugnt och bara myser. Sedan ser vi Kalle Anka på TV och efter det kommer tomten. När det finns barn i huset blir det ju väldigt livat, skrattar Christer.

Då drar jag på mig tomtemasken

Christer vet ännu inte vad han ska köpa åt familjen. Han brukar fråga Charlotta vad Birgitta vill ha och tvärtom.

– Det är inte så lätt för en karl att veta vad en kvinna vill ha, säger han. Men jag undviker att springa runt i affärer. Jag går bara rakt in och köper det jag ska ha. Men på julaftons kväll kan jag motvilligt dra på mig tomtemasken om jag måste.

Familjen Sjögren missar aldrig Viktor Rydebergs "Tomten" från 1941 som brukar visas på TV. Det är skådespelerskan Hilda Borgström som mycket stämningsfullt läser till svartvita bilder av hästar i ett stall, katter som spinner och tomten som går på den hårda skaren utanför.

- Det var ju så mycket snö förr, tyckte man.

Christer har för egen del inga särskilda önskemål inför julen.

– Det är friden och lugnet man vill åt, konstaterar han. Och att få umgås med familjen. Julen är ett utmärkt tillfälle att stanna upp, tänka till och ta vara på varandra.

Monica Antonsson

Fotograf: Per Arvidsson

Artikeln var publicerad i Året Runt nr 50, 2009